Många steg blev det! Och tunga var dom.

Å andra sidan kan jag gå med lättare steg nu. Eller framöver, i alla fall. Så här var det: i måndags började vi kolla på priset för så kallade värmeloggs, träbriketter om man vill. Dags att börja fylla på inför vintern, sådana elräkningar som i vintras vill vi helst slippa. Vi tänkte ta 20 paket i stöten med början dagen därpå. Alltså gick vi in på leverantörens hemsida för att beställa på tisdagsmorgonen. Då hade priset stigit med 20%! Vi kollade runt igen, men de andra var ännu värre. Sagt och kollat, vi beställde 20 paket och åkte för att hämta. De briketter som fanns på golvnivå var bedrövliga, men högst uppe på en enorm lagerhylla, i himmelsnivå ungefär, fanns nyinkomna fina briketter. Jag bad lagerkillen hämta ned en av pallarna så att vi kunde få våra 20 paket. Men han var måttligt intresserad av att hämta ned en pall och sedan sätta upp den igen, delvis plundrad. För som han sa, det säljer vi ju på vintern! Hustrun och jag funderade, och klämde sedan i med att "om vi köper en hel pall då!" Efter diverse dividerande om delleveranser och sånt gjorde vi affär. Vi tog 20 paket i bilen, sedan fick vi hjälp att få hem 51 paket på kvällen i tisdags. Det går 96 paket på en pall, resterande 25 paket hämtade vi i går, onsdag. När de där paketen kommit hem, skulle de från vår parkering till källaren för lagring. 96 paket á 10 kg, bra nära ett ton. Att hantera flera gånger...

På bilden nedan skymtar man vår bilparkering i lövgluggen uppe till vänster. Sedan körde jag 5 paket åt gången längs husets långsida och sedan längs gavelsidan ned för backen till källaringången. Många turer blir det, jag lovar!

Och många steg! Jag hade mobilen i fickan när vi tog hand om de 71 första paketen, 6333 steg säger stegräknaren som finns i nallen. Och 4426 meter! Tillkommer stegen för de 25 paket som inte finns i stegräknaren. Jag vill inte påstå att jag slår Bengt Björkboms fjällvandringar, men det känns som att det är något åt det hållet. Dom briketterna värmde ordentligt även utan eld! Men alla 96 paketen låg i går staplade i källaren inför vinterns ankomst. Århundradets mildaste vinter hoppas vi!

Nåväl, tänk om livet blott av briketter bestod, torrt och torftigt bleve det då. I morse blev vi uppmuntrade av att fler hjortmammor nu anser sina telningar stora nog att få rumstera i Damadromen! Halv åtta på morgonen var det dags, tre hindar och lika många kalvar kom. Först en ensam liten krabat:

och strax därpå anlände två till.

Här följer några bilder från morgonens uppvisning.

Litet filmat blev det också, men jag har inte haft ork att redigera ihop något av snuttarna. Burna briketters börda sänkte kraftigt bärarens ork. Konstigt va? ;-)

Jösses, nu är dom här igen! Måste ha tag i kameran!

Vi hörs!

Sommarens premiärpresentation i Damadromen!

Det har gått litet trögt med introducerandet av nya dovhjortskalvar i Damadromen, några hindar har haft smygrepetitioner senaste veckan men hållit hårt i telningarna och inte tillåtit längre språngmarscher. Hustrun och jag konstaterade i går eftermiddag att nu dröjer det nog inte länge innan mammorna tappar den absoluta kontrollen över sina kalvar som har benen fulla av spring. Mycket riktigt, redan några timmar senare, i går kväll, var det dags! Den lilla kalven for omkring som en raket i Damadromen, det fanns inte en chans att hinna fotografera eller filma. Efter en stund tog det tydligen på krafterna, den lille lade sig ner för vila och jag kunde få bilder och litet filmsnuttar. Kalven har feminina drag tycker vi, och ögon som utklassar Betty Boop totalt (hon seriefiguren, ni vet. Googla annars). Men vi har misstagit oss förr, och den hiskeliga farten i springandet tyder mer på att det är en kille. Tjejerna brukar vara mer stillsamma. Vi får försöka kolla in närmare framöver.

En riktig liten sötnos är det i vilket fall som helst! Skönt med en liten paus.

Sedan upp och hoppa igen!

Mycket att hålla reda på!

Trött blir man! Dags för ny paus.

Och hungrig blir man också! Dags för påfyllning av raketbränsle!

Såja! Redo igen!

Det gick verkligen undan i går kväll, det fanns inte en chans att hinna använda stativ. Det hade behövts för filmning, 7D med batterigrepp och 100-400 är inte alldeles lätt att hålla stilla när man måste använda skärmen som sökare. Sådant får man leva med ibland, här kommer en filmsnutt från premiären!

Vi hörs!

Klipper till med ett inlägg om klippning!

Milda makter vad tiden går! Snart fyra år sedan förra blogginlägget här! När jag läste Bobs blogg om gräsklippning tänkte jag att nu får jag klippa till med ett klippinlägg jag också. Jag har länge vurmat för att man inte skall klippa gräset när maskrosorna blommar, maskrosor innebär festmåltid för våra vildbin. Hur jag tänkt kring det har jag tagit upp under Naturliga tankar på våran hemsida, under Låt alla dina maskrosor finnas -ett tag i alla fall. Sedan några år försöker vi hålla en bra bit av tomten som "vildmark", vi bor på stor naturtomt så det är minst sagt arbetsbesparande! I år har jag klippt ännu mindre än tidigare, bara en gång hittills i år, och då bara en bit. Sedan måste trädgårdstrakten på service, den kom hem igen i går men jag vägrar åka runt i den soldränkta gryta vår tomt utgör i skogen här när det är över trettio grader i skuggan på balkongen, nordsida dessutom. Nedan ett par bilder på hur vår gräsmatta ser ut just nu.

Vi bor alltså på naturtomt, bokstavligen mitt i naturen. Det innebär att vi får massor med trevliga besök året om. Nu är bigarrå- och körsbärsträd fulla av bär, och lika fulla av diverse fåglar. De sköter bärätandet på höjden, de river ned massvis på marken när de far runt, och det nedfallet har vi en rävmadam som tar hand om. Förra året kom även hennes ungar och till och med maken, hittills i år har vi bara sett damen. Men bären är många och räcker ett tag, det kommer kanske fler bildtillfällen när övriga dyker upp. Ett par bilder på rävdamen nedan. Emellanåt tittar hon längtande upp i trädet. Nåja, det är inga rönnbär i alla fall och antagligen inte sura -jag vet inte, vi får aldrig smaka...

Nu är tiden inne för en av årets större begivenheter, nämligen dovhindarnas öppnande av kalvdagis på vår gräsmatta. De kommer varje år och låter sina telningar busa och leva om på ett ställe där de kan springa fritt och samtidigt vara tämligen säkra på att ingenting hemskt händer. Många underbara upplevelser och bilder blir det! Årets första lilla krabat dök upp för några dagar sedan tillsammans med mamma och ytterligare en hind. Det var ett mycket snabbt besök, jag hann knappt fatta kameran innan det var över. Kalven kan inte vara många dagar, mamma har knappt hunnit stänga porten efter utsläppet. 

Det gäller att hänga med mamma bland gräs och grenar!

I går var det dags igen. Nu var mamman litet säkrare på att kalven hängde med och hade inte fullt så bråttom in i buskaget igen.

Sista hjortkalvbilden här nedanför är inte av högsta klass precis, men man ser att kalven är redo för att rusa runt med kompisar när de dyker upp.

Vi hoppas i alla fall att det skall bli som tidigare år, med många kalvar som busar för fullt. Vi får se hur det blir, det finns ett vargrevir i närheten och det har kanske påverkat hjortarnas rörelser i trakten. Men de har kunnat känna sig trygga här förut, så vi tror att de återkommer.

Sista bilden blir på lekytan, vår nu tämligen igenvuxna gräsmatta. Härligt att kunna ha arbetsrummet som gömsle när det är dags!

Vi hörs!

Duvmjölk eller filmjölk med havrefras och blåbärssylt - vilket är bäst?

När vi satt vid frukostbordet i morse kom det fler frukosthungriga ute på balkongen. En var hungrig i alla fall, den andra fick stå för käket. Jag hade filmjölk med havrefras och blåbärssylt, den hungriga besökaren fick duvmjölk eller krävmjölk som det också kallas. Jag tror nog att jag föredrar min vanliga frukost.

Ringduvorna har börjat trivas i omgivningarna, vi har minst tre bon runt huset. De har lärt sig att vi inte är farliga, de här båda satt kvar 3-4 meter från oss trots att de kunde se genom fönstret när jag reste mig, hämtade kameran och kom tillbaka. I början skulle de ha flaxat iväg så fort jag tittade åt deras håll.

Jag lägger upp en serie utan bildtexter, man ser vad som försiggår.

Vi hörs!

Ny art av dykand håller på att utvecklas?

Det får bli en snabblogg, jag kan ju inte undanhålla er vad som hände i fågelbadet i går eftermiddag. När jag vände mig om från datorn pågick idogt badande utanför fönstret, och jag fick snabbt tag i kameran. Inte så lysande bilder, men jag kan ju inte undanhålla er den här badfantasten. Tänker blåmesen kanske söka medlemskap hos dykänderna?

Vi hörs!