Augusti –massor med makro blev det.

Jag ska naturligtvis inte plåga er med alla! Men i dag när vi fick denna vinterns första snö här i Skåne-Alperna tröstar jag mig med sommarbilder. Som jag nog nämnt, många kryp finns det här! Och inte är dom särskilt snälla mot varandra, som när rovflugan fått sitt byte. Got you!

Men charmige Tutelitute (han med dubbla signalhorn i pannan) nöjde sig med att käka grönsaker. Eller om det är gulsaker kanske.

Se bara här så söt han är!

En skorpionslända delade Tutelitutes smak för det gula.

Blågrön mosaikslända patrullerar jaktområdet. Många var dom, ibland slogs dom om jaktmarkerna.

På kanten av höstanemonens kronblad satt en liten figur.

Vid närmare betraktande visade det sig vara en fritfluga.

Rådjurskidet får hjälp av mamma get att hitta Katjaäpplen. Måste ha varit sura så tidigt..

Brun mosaikslända finns det också gott om.

Det började bli dags för bärfisar, trädrovbärfisens nymf är riktigt vacker.

En större björkbärfis var också ute på vift.

En blå fluga med röda ögon i gul omgivning. Det blir RGB det! ;-)

På ett grönt blad satt en annan rödögd fluga med en gul blomma som bakgrund.

Rödfibblan blommade vackert. Men man får se upp med dom, så att man inte plötsligt hara BARA rödfibblor...

Visst är han en riktig tuffing den här flugan!

Jag blev riktigt förtjust i våra spindlar när jag var ute med kameran. Här en presentspindel.

 Jag återkommer till spindlarna längre fram.

Vi hörs!

Juli – makromånad!

Under vintern har jag mitt Canon 100-400L som normalobjektiv. Alltså det som normalt sitter på kameran. När våren och fjärilarna kommer byter jag från en normal till två, 70-300L och mitt Sigma 150mm makro. Man behöver någonting för att hålla igång kroppen och knoppen, för mig är det fotograferandet och inte minst makrofotograferandet som står för det. Här kommer litet från juli 2014.

Parasitflugan avslutade juni och får inleda juli med ett porträtt.

Det finns tämligen färglösa flugor,

och det finns dom kör med metallic-lack

Styltflugor är små, små kryp som gärna håller till i tomtens undanskymda vrår, i skydd för allt för hård vind och därmed ljus. Det där med vinden är ju bra, det blir tillräckligt många eder över motiv som bara försvinner ur sökaren precis när man börjar få till skärpan ändå. Att ljuset också skyms bort är ju mindre kul, för att få någorlunda skärpedjup vill jag helst ha bändare 8 och gärna 11. Då drar ISO iväg när det är skumt! Men det är bara att köra på! Här är en som tar igen sig i gott ljus för en gångs skull.

Styltflugehanarna hovrar ovanför sina utsedda partners,

och man kan se hur de laddar upp

mer och mer,

för att sedan dyka ned på honan, koppla en rejäl bensax och leverera paketet. Det går oerhört snabbt, jag hann inte med, här är han på väg upp igen efter utfört verk.

Många flugor finns det, här är en snäppfluga av något slag.

Och tittar man noga kan man få se Darth Vader kravla omkring i klöverblommen!

Trollsländor finns det av många olika slag här i Skåne-Alperna, som gulfläckad ängstrollslända

Här i porträtt

Några sommarflugor får paradera här i slutet, först frukost i det blå – en cikoriablomma.

Ännu en snäppfluga

Och den charmige Tutiletute med dubbla signalhorn i pannan.

Vi hörs!

Tillbakablick på 2014, maj månad.

Majs ljuva knoppar heter en trevlig TV-serie från 90-talet med bland andra David Jason, kanske mer känd som kommissarie Frost. Men när det gäller väder och mig, då leder ljuvliga maj framför Frost ;-) Samma gäller för vår kisse Nicke. Här är han när han första dagen i maj skådar in i den väntande sommaren.

Han njuter av värmen, och ibland tar leklusten över och han far upp i ett träd.

Det var kallt länge, men i maj kom värmen till Skåne-Alperna på riktigt. Äppelblom slog ut,

och en domherre sjöng vackert på balkongräcket.

Efteråt fick han rätta till sina äppelknyckarbyxor.

Till och med maskrosbollar är vackra i majs härliga väder! ;-)

Hägg är vanlig här, det finns gott om både buskar och riktigt stora, höga träd.

Kastanjen har vi velat hit och dit om länge, ska den vara kvar eller fällas? Vi har bestämt att den får vara kvar, vi vill inte bli av med hjortarna som kommer på kastanjeparty om hösten.

Jag är svag för att gå runt med makroobjektivet på kameran och spana efter insekter. I maj började dom komma i gång, här en välbyggd fluga

Och här en betydligt smäckrare representant för insektsvärlden

Vi hörs!

Osäkra sökarbilder.

Jag har ännu inte bytt ”normaloptik” på kameran på allvar. Alltså bytt sommarnormalen 150 makro mot vinternormalen 100-400. Men det börjar nog bli aktuellt nu, Skåne är känt för sitt blåsande och söker man det blir man inte besviken. Det kan man däremot bli om man försöker plåta makro i svischandet… Här är en höstfluga från igår som fastnade på bild när den och gullriset den satt i råkade passera fokalplanet just när jag tryckte av. Nästan, i alla fall.

När jag tittade ut genom fönstret i morse kunde jag konstatera att makro var bara att glömma. I alla fall om jag ville vara någorlunda säker på att använda ett språk som passar sig en söndag. Det fick bli sommar-alternativnormalen 70-300 som hamnade på kameran. Jag tänkte mig några actionbilder på vår lille kisse, Nicke. Amba (hunden) och jag gick ned på gräsmattan, Nicke kom snart efter. Godispåsen åkte fram, de fick var sin liten leversnitt att tugga på. Jag tänkte att det kunde vara bra att värma upp Nickes uppmärksamhet så att jag sedan kunde kalla på honom och få fina bilder när han kom springande mot mig i lagom takt. Efter godisutdelandet gick Amba och jag bort en bit, Nicke satt kvar. Jag satte mig på huk med kameran beredd och lockade ”Nicke! Mer gottis kanske?”

Som gammal brukshundare och samtidigt kattälskare VET jag ju att katter inte är som hundar precis. 100% inkallningssäkerhet existerar bara inte i kattvärlden. Men man kunde väl få ha litet tur? För en gångs skull? Icke sa Nicke. Reaktionen kan sammanfattas ”Va? Ville du nå´t?”

Jag höll kameran i högerhanden, och medan jag höll Nicke i sökaren plockade jag med vänsterhanden fram godispåsen och skramlade med leversnittarna. Det brukar vara ett säkert sätt att fånga hans intresse. Men, men… ”Ah du! Tror du att jag är nå´n slags lydnadsjycke va? Det låter mycket roligare där borta!” mimade han med radarörat.

För att riktigt visa sitt ointresse för husses övningar började han röra sig mot det där outsägligt intressanta i buskaget, och lade sig sedan ned i gräset.

Jag VET att det är en avledningsmanöver, han luras litet innan han sätter full fart mot husse och Amba. Men jag vet aldrig hur länge det ska dröja innan han drar iväg så gräset krullar sig. Han brukar hålla sig tills jag ger upp och sänker kameran. Den här gången hann jag NÄSTAN plåta starten:

Efter ett par lätt suddiga bilder fick jag en riktigt suddig… Men sedan hann autofokusen ifatt med beräkningarna. Samma gjorde inte jag med siktandet, men han hamnade inom bildytan i alla fall.

Det går undan när han kommer, omedelbart efter var det dags för tvärbromsning

Och sedan en stoppsladd nästan uppe i husses knä. Där hade jag inte en chans med siktande eller zoomande.

Nåja, den här fick litet efterjobb och får duga som katt-action i dag:

Förvisso är det osäkert att få skarpa bilder med makro i den skånska blåsten, men att plåta en framrusande katt är inte mycket lättare det. Det är i båda fallen högst osäkert att man får till det man tror att man har i sökaren. Kanske dags att byta motivområde? Visserligen blåste det som attan ute på Lillö vid Kristianstad när Fjälkinge Fotoklubb hade utflykt där, men stadsmotivet höll sig i alla fall stilla…

Vi hörs!

Flugfixerad fritidsfotograf fotograferar flitigt fina flygande flugor i flygande fläng.

Canon Eos 7D hänger på magen med sommarens normalobjektiv monterat: ett Sigma 150mm makro. Jag vandrar runt och letar motiv i vårt närlandskap här i Skånealpernas djupa bokskogar. Solen bara vräker ned, man blir blöt bara av att tänka på intagande av makrofotoställningar. Dessutom viner den skånska blåsten dagarna i ända, det är bara större stenar och klippblock som inte far omkring i sökaren när man riktar kameran mot dem. Inte läge för makrofoto egentligen alltså, men skam den som ger sig!

Det ÄR tröttsamt med blåst när man plåtar makro, så jag kollade in ett hörn där den större växtligheten gav litet lä åt de lägre kompisarna. I en kirskålsblomställning såg jag några mörka streck som kröp omkring, ibland tog de en kort flygtur. Sånt smått blir inte stort ens med makro, men försöka duger tänkte jag. Det var inte förrän jag kommit in, tankat över bilderna och börjat redigera som jag upptäckte vilka charmiga krabater jag fångat på bild. Det var sådana här kryp jag siktat på:

Jag hade ingen aning om vad det kunde vara för insekt, jag kallade dem slarvigt minimygg i Lightrooms nyckelordslista. Dagen därpå ägnade jag dem inget intresse, men blåsandet bara fortsatte och blev än värre, så ännu en dag senare letade jag upp det lugnare hörnet igen. En minimygga "hovrade", och jag siktade på den. Inne igen med resultatet på skärmen såg jag det här:

Nu var jag fast! De där krabaterna måste jag ju bara följa! Ut igen direkt, och fångade den här gynnaren med fräsiga solglasögon. Bilden nedan är beskuren liksom de följande, minimyggen är inte stora! Förresten, minimygg är det ju inte, jag kollade upp i litteraturen och kom fram till att det är styltflugor.

Man anar varför de fått det namnet när man kollar in benen på dem. Det syns litet på sittande fluga:

Men framför allt lägger man märke till det på flygande hanfluga:

Den där bilden med flygande fluga blev jag litet mallig över, och tänkte att jag skulle prova med blixt för att få bättre ljus och kortare exponering. Det gick, men jag tycker att flugorna tappar litet av sitt sagoväsensutseende när blixten lyser upp dem.

Så jag plockade av blixten igen, siktade noga och bad snällt. När jag fick den här blev jag RIKTIGT mallig!

De är små, skrev jag. De flesta har väl sett kirskålsblomster, men antagligen inte lagt detaljerna på minnet kan man tänka. Jag gjorde ett enkelt försök att visa storleken genom att hålla upp en tumstock och trycka av. Inget mästerverk precis, men litet hum kan man nog få:

Makrofoto är så bildande (!), man lär sig hela tiden! För någon vecka sedan hade jag ingen aning om att styltflugor finns, nu vet jag till och med en hel del om deras sexliv! Honorna samlas i kirskålsblomman och käkar pollen och även insekter ännu mindre än de själva. Hanarna gör likadant, men då och då hovrar de över församlingen, ser ut en lämplig dam och störtdyker ned på henne. Akten måste gå oerhört snabbt, för i nästa ögonblick far han iväg igen. Jag har inte ens små mikrodrömmar om att lyckas få det på foto…

Ofta syns en droppe på hanens mage när han hovrar över damerna. Jag gissar att det är spermier han utsöndrar. Om det ”är meningen” och ingår i parningen eller om han bara är väldigt på hugget och inte kan hålla sig vet jag inte, jag har inte hittat någonting om detta i litteraturen.

Jag avslutar med en hane som hovrar över sin dam i kvällens sista solstrålar i vår ”myggehörna”:

Vi hörs!