Hur hjälpa humlor och bin? Hur hitta information om dem?

I tidigare bloggar har jag lovat att återkomma till det, nu är det dags! Jag börjar med det som brukar vara svårt, att identifiera humlan eller biet man fotograferat. Google är naturligtvis det första man tänker på, men det är inte lätt att leta när man saknar kunskap om de här krypen, det blev jag ordentligt varse när jag provade förra sommaren. Samma sak med Wikipedia. Men det finns hjälp! Facebook.

För yngre är Facebook en självklar del av livet, bland oss litet äldre finns ofta ett motstånd. Och det var inte det första stället jag själv tänkte mig att söka information på. Men så fick jag syn på gruppen ”Vi som gillar bin och humlor”,https://www.facebook.com/groups/1398007453807107/

Och jag kan lova att det är en fullträff! Där finns oerhört kunnigt folk, forskare och författare av faktaböcker bland andra, som fantastiskt tjänstvilligt och tålmodigt ställer upp och hjälper oss fåkunniga med artbestämningar och andra fakta. Där finns också ett filbibliotek där man kan hämta bestämningsnyklar och annat. Och ingen behöver känna att man inte vågar fråga, alla bemöts lika välvilligt, från den totalt okunnige till superexperten.

Hjälp behöver man. Förvisso finns det humlor och bin som man inte misstar sig på när man väl vet vad det är, men särskilt bland bina finns det många arter där små, små detaljer skiljer. Sedan finns det en mängd arter där man måste dissekera och studera i stereolupp eller mikroskop för att avgöra art, men det får forskningsfolket sköta, för en amatör räcker det mycket långt med de arter som kan bestämmas från bildmaterial.

Artdatabanken har en bestämningsnyckel för humlor som kan vara till stor hjälp, http://www.artdata.slu.se/Humlor/huvudnyckel.htm

Humlor är inte heller alldeles lätta att artbestämma. Dels kan de variera ordentligt i teckning, melanistiska (svarta) individer är inte ovanligt, dels kan de ändra utseende. När de är nyutkomna är humlorna vackert färgade, sedan slits ”pälsen” med tiden, dessutom bleknar den i solen. 

Melanistisk humla

Det finns en underbar bok om humlor, ”Galen i humlor” av biologiprofessorn Dave Goulson. Den är INTE till mycket hjälp med artbestämning, men det är en härlig berättelse med massor av humlekunskap. Rekommenderas!

Hur hjälper man dem då? Det finns många sätt, från mycket enkla som vem som helst klarar av till mer resurskrävande. Jag nämnde i en tidigare blogg att våra välklippta gräsmattor minskar överlevnadsmöjligheterna för humlor och bin. Vi har en stor gräsmatta här i Linnekulla, och den klipps nogsamt. Annars blir hunden och katten ännu mer utsatta för de miljontals fästingar som finns över allt här. Men jag har några trix för att ändå få litet blomning.

När de förtjusande (ähum) maskrosorna drar igång väntar jag med klippningen till så nära inpå frösättningen som jag vågar. Det funkar fint, man lär sig med tiden när det är dags. Att utrota maskrosorna gav jag upp för många år sedan. Det finns mer givande sysselsättningar, dessutom älskar bina och humlorna dem.

Maskros med skogsbandbi (Halictus rubicundus)

Vi bor på skogstomt, så gräsmattan blir inte monoklultur precis. När brunörten blommar i några bestånd på ett par ställen, brukar jag köra runt de ytorna och låta dem vara oklippta. Samma sak med andra blomster som står litet tätare. När fibblorna blommar brukar jag öka tidsintervallen för klippning.

Brunört

Har man plats för det, är sälg utmärkt för att gynna bin och humlor. Men det krävs utrymme, vi fick ta bort en stor sälg som gav sig katten på att omsluta huset. I stället har vi planterat småvuxna arter, gråvide och krypginst, på grusslänten där sälgen stod. Den grusslänten är mycket populär bland sandbin och inte minst praktbyxbina, mina specialskyddslingar ;-) När man inhandlar växter för detta ändamål får man se upp så att man inte råkar köpa någon vacker men steril variant. Det råkade jag göra, men fick byta till gråvide och krypginst på planskolan. Tur det, annars hade det inte blivit några pollen där.

Samma sak råkade vi ut för med krokus, en omgång på 40 st lökar i grusslänten visade sig vid kontroll vara sterila, de vackra gullkrokus med försäljningsnamnet ”Golden yellow”. Hustrun har kollat krokusutbudet, det finns två till som är sterila, turkisk krokus ”Golden bunch” och snökrokus ”Ruby grant”. Vackra men inte till glädje för bin och humlor som behöver käk på våren.

Jag har också låtit ett antal sälgkvistar stå i vatten ett tag tills rötter kom, och planterat på ett par ställen i tomtkanten. Det funkar naturligtvis inte i stads- eller radhusmiljö, en snabbväxande jättesälg kan nog tära ordentligt på grannsämjan.

Glödsandbi

Har man plats kan man lägga en sandhög, grusbunke, på tomten. Det gillar alla slags grävbin. För bin som bygger i hålrum kan man ordna bihotell, biholkar. Till exempel genom att borra hål, från två millimeter till 10 millimeter i diameter, i till exempel vedkubbar. Borra så djupt som möjligt. Man kan bygga in bambukäppar, gärna 20 – 30 cm långa, i en ram så blir de hotell för bin. Det finns till och med bihotell att köpa om man inte vill bygga själv. Bihotellen placeras på solig, varm plats, från strax över markhöjd upp till ett par meter.

Länkar till bihotell / biholkar: http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/insekterochspindeldjur/steklargetingar/binochbiholkar.420.html

http://www.naturochtradgard.se/naturtradgard_solitarbin.html

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoklimat/ettriktodlingslandskap/mangfaldpaslatten/nyttodjur/solitarbin.4.37e9ac46144f41921cd157a8.html 

Att fixa hotell för humlor brukar vara svårare, de godtar inte vad som helst. De här dansken har en modell som skall fungera: http://www.lahumlasuse.no/?page_id=157

Är man lantbrukare finns det stora möjligheter att hjälpa bin och humlor. Kantzoner är oerhört värdefulla. Att låta sälg finnas -eller till och med plantera- gör stor skilnad för tidiga arter. Det finns möjlighet att få statliga bidrag till kantzoner.

http://www.jordbruksverket.se/download/18.41cc237a13437a99fbd8000838/1370040378948/Kantzoner+i+jordbrukslandskapet_w.pdf

Ja, det var litet om vad man kan göra. Var och en efter förmåga naturligtvis, även ett enda bihotell i trädgården gör skillnad. Två ännu större! Det får räcka så här, även om det finns mer för den vetgirige. Bara sök, det finns massor på nätet för den som vill veta mer!

Metallsmalbi

Bilder på krypen, ja. Jag lovade att komma med några tips om det för intresserade. Det får bli i nästa blogg!

Vi hörs!

2016-12-05 20:23   Agneta Viklund

Stort Tack igen för din intressanta blogg. Det där med bi hotell låter skoj , det ska jag försöka ordna. Kanske oxo en bra julklapp nu i juletider :)

Svar från aasaboe 2016-12-07 19:43

Tack Agneta!
Roligt att du blir intresserad! En utmärkt julklappsidé!

2016-12-05 20:58   aaake

Fina bilder och intressant läsning.

Svar från aasaboe 2016-12-07 19:44

Tack Åke!
Beröm gör gott!

2016-12-05 21:05   Måns H

Vi fick ett bihotell i present. Massor av bamburör (tror jag) hopbuntade under ett plåttak. Påminner om en medelstor fågelholk men med sadeltak. Vi har haft det i halvskuggigt läge men med ditt tips så flyttar vi ut det till ett soligare!

Fästingar är ett elände. För 41 år sen visste läkarvetenskapen inte ens om att borrelia fanns. Sen identifierades den och också viruset TBE och erlichia. Nyligen kom nyheter om nån annan bakteriebetonad smitta rickettsia. Jag tror att många dras med komplikationer efter odiagnoserad och obehandlad smitta.

För drygt tio år sen testade jag den officiella rekommendationen att "dra rakt ut" jämfört med folktrons "skruva ut". Jag hade tänkt ta 100 av varje men avbröt efter drygt 20 av etiska skäl. Skruva ut funkade så mycket bättre. Nu med "fästingsnaran" är det lätt att få bort odjuren. Det gäller bara att hitta dom.

Svar från aasaboe 2016-12-07 19:48

Binas larver gillar värme, så bra att du flyttar bihotellet.
Ja, fästingburna sjukdomar är inte kul. Min fru och ett par hundar genom åren har drabbats av borrelia. Vi har vaccinerat oss mot TBE, dags att förnya slår det mig. Och som du nämner, fler eländen kommer. Inget vidare...

Måns H 2016-12-07 20:05

Testerna "rakt ut" var på våra kattor. Då bodde vi på ett ställe där dom fick ett par hundra på sig varje sommar. Själva betten kunde bli infekterade med dom verkade inte bli sjuka.

2016-12-05 23:10   Stican

Tack för din intressanta blogg och fina bilder därtill, jag tar till mig av alla tipps så får jag se till att förverkliga något till sommaren.
Ha det gott/Stig

Svar från aasaboe 2016-12-07 19:49

Tack Stig!
Himla kul att du blir intresserad!