Svanar på Våtmarken

 Svanarnas taxonomi är under diskussion. En problematik inom svanarnas taxonomi är på vilken taxonomisk nivå man ska placera de olika grupperingarna. Det är idag vanligt att man klassificerar Svanar som en släktgrupp Cygnini men ibland kategoriseras de istället som en underfamilj Cygninae (Terres & NAS 1991). Vidare delas släktet Cygnus, av vissa, upp i fyraundersläkten: Cygnus, Chenopis, Sthenelides och Olor.

Släktet Cygnus utvecklades i Europa eller västra Eurasien under miocen, och hade fram till pliocen spridit sig till hela norra halvklotet. När södra halvklotets arter uppstod är oklart. Knölsvanen (Cygnus olor) är den närmsta släktingen till taxonen på södra halvklotet vilket syns på dess krökta hals, uppburrade vingar och näbbknöl vilket alla är kännetecken som den delar med exempelvis svart svan (Cygnus atratus). Det har föreslagits att knölsvan och svart svan härstammar från en gemensam förfader. Utifrån biogeografi och morfologi av undersläktet Olor verkar det troligt att dessa taxa har ett senare ursprung eftersom deras nutida utbredning mestadels var obebolig under den senaste istiden och att det finns en stor likhet mellan undersläktets olika taxa.

Svanar födosöker i vattnet och på land. De är nästan uteslutande växtätare och deras föda består av rötter, rotknölar, stjälkar och blad av vattenväxter. De äter även en mindre mängd vattenlevande djur.

Svanar bildar par som lever tillsammans under ett antal år, och de kan leva tillsammans livet ut. Tidigare har det ofta sagts att svanar alltid lever med samma partner livet ut, och att de inte heller skaffar en ny partner om den andra skulle dö. Men samtida genetisk forskning har visat att separationer är mycket vanligare än man tidigare trott. Dock uppträder svanar ofta i par och dessa band upprätthålls året om, även bland de arter som flyttar långa sträckor och som lever i stora flockar under vinterhalvåret.

Boet, som i snitt mäter en meter i diameter, placeras direkt på marken i närheten av vatten. Till skillnad från andra änder och gäss så hjälper även hanen till vid bobygget och med undantag från visseländerna så är svanarna de enda där även hanen hjälper till vidruvningen.

Den fula ankungen (Den grimme ælling) är en saga från 1853 av H.C. Andersen som handlar om en ung andfågel som retas för sin fulhet men som sedan växer upp till en vacker vit svan.

Uttrycket svanesång refererar till en legend om knölsvanen

                                            ********************************

                                          ***************************************

                                  *************************************************

Bör Förstoras 

2016-02-05 21:13   Gun-Inger Arvidsson

Har du blivit jagad av någon svan.
Fy för vad snabba de är.
De är så underbart vackra se på
som dina bilder visar. Jag tänker
alltid på isdans när jag ser dess vita fjäderskrud.
Gun-Inger

Svar från gertphoto 2016-02-06 19:09

Tack Gun-Inger Av svan har jag inte blivet Men gäss har också blivet slagen med deras vingar Det gör mycket ont kan jag intyga Ha en skön Söndag : ) // Gert

2016-02-06 09:03   Mikael Jakobsson

60 svanar i samma damm måste vara en ganska ovanlig syn. Svanen är en av våra ståtligare fåglar måste man väl säga. Gillar sista bilden och ljuset i den.
Ha en bra lördag!

Svar från gertphoto 2016-02-06 19:15

Tack Mikael Där brukar vara många nu på våren sedan blir det kiv om revir då kan man få fina bilder Ha en skön söndag : ) // Gert

2016-02-06 13:28   Khalad

Första bilden är läcker, gillar det diffusa ljuset som gör bilden skir, passar md svanen. / Björn T

Svar från gertphoto 2016-02-06 19:20

Tack Björn vad trevligt att du gillar mina svanbilder Gillar den första bilden själv Ha en skön söndag : ) // Gert

2016-02-13 00:11   Margareta Cortés

Så vackra de är svanarna.
Sångsvanen tycker jag nog är lite finare än knölsvanen, kanske för att jag så sällan ser den.