JAG ÄR INGEN STJÄRTMES

Se  vigg5.se 

Grönsiska

Grönsiska (Spinus spinus) är en fågel i familjen finkar.

Grönsiskan är en liten fink som mäter 12–13 cm, har ett vingspann på 20–23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konisk och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den adulta hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa. Den adulta honan och juveniler saknar dessa svarta partier och är överlag mer anonyma med ljust grågrön dräkt med mörk vattring. Dock uppvisar grönsiskan, på ovansidan vingen, i alla dräkter två ljust gulgröna vingband omgärdat av svarta partier, ljusgrön övergump, och den mörka stjärtbasens ytterkanter har också var sitt ljust gulgrönt parti.

Grönsiskan var en av de många arter som ursprungligen beskrevs av Carl von Linné i verket Systema Naturae

Boet byggs i mindre träd. När grönsiskorna häckar lever de parvis. De häckar från april till juli. Grönsiskan lägger 4–6 ägg och de ruvas i ungefär 13 dagar. Ungarna lämnar boet efter 13–15 dagar. Grönsiskan föder ofta upp två kullar per häckningssäsong.

Under vintern lever den framför allt av alfrön, dessutom äter den frön av ört- och gräsvegetation, och insekter. Ungarna matas troligen med insekter

Delar av den svenska populationen flyttar så långt söderut som till Tyskland och Frankrike medan andra övervintrar.

Fler bilder på  vigg5.se

Gråsiska

Gråsiska (Carduelis flammea) är en siska som tillhör familjen finkar.

I Sverige häckar två populationer av gråsiska. Brunsiska (C. f. cabaret) häckar i Sverige sedan 1970-talet i Skåne och på västkusten, och nominatformen C. f. flammea i norra Sverige. Dock häckar gråsiskan inte i stora delar av Mellansverige och inte utmed ostkusten. Brunsiskan återfinns sällsynt i hela Sydsverige upp till södra delarna av Norrland. På vintern flyttar båda populationerna, ibland i stora skaror, söderut, en del ända till Tyskland och Frankrike, medan andra stannar kvar i Sverige. Om vintern återfinns den i Sverige från Haparanda och söderut.

Gråsiskan är i storlek och form som en hämpling men med en mer kluven stjärt. De övre kroppsdelarna är gråaktiga med mörkare fläckar. Hjässa och panna är röda, vingarna med ljusare fjäderkanter, hakan svart. Den adulta hanens bröst är om våren rosenrött men om vintern kan den vara helt vit på bröstet eller med mycket lite rödrosa ton på bröstet. Honans bröst är gulgrått. Fågeln har en kort, triangelformad gul näbb, svart fjäderparti runt näbbroten och ett mycket tunt svart tygelstreck. Kroppslängden är ungefär 11,5-14 cm har ett vingspann på 20-25 cm och väger ungefär 14 gram. Den är mycket lik snösiska men skiljer sig generellt på den mörkare grundtonen i fjäderdräkten, de kraftigare streckade kroppssidorna, på näbbformen och gråsiskan uppvisar alltid ett mörkt fjädercentrum på undersidan av stjärten.

I flykten ser man dess båda vita vingband på övrigt mörka vingovansidor i kontrast till de ljusa vingundersidorna. Den ljusa kroppsundersidan och undergumpen kontrasterar framtill med det mörka ansiktet och baktill mot den mörka stjärtovansidan.

Boet byggs ganska nära marken av honan, som sedan lägger 4-6 blåaktiga ägg med rödbruna fläckar. Honan ensam ruvar äggen i cirka 10-12 dagar. Under denna tid lämnar honan knappast boet, och matas av hannen. Efter att äggen kläckts blir ungarna flygfärdiga på cirka 12-13 dagar. Gråsiskan häckar gärna i glesa kolonier.

Fler bilder på  vigg5.se

Tajgablåstjärt

Tajgablåstjärt  ( Tarsiger Cyanurus ) är en liten fågel i ordningen tättingar    Denna blåstjärt  är fotograferad  i Osby  och var den fjärde blåstjärten i  Skåne sedan artpotalen började att rapportera  någon gång på slutet på 1940 talet  Det här  exemplaret är en hona 

Familj :  Flugsnappare - Muscicapidae 

Allmänna kännetecken : Liknar rödstjärten i storlek och beteende . Blåstjärt i alla dräkter , orange  sidor ,en skarpt  avgränsad  strupfläck   Storlek: 13-14 cm , Vikt 10- 18 g 

Bo: Hålighet i marken , under rot . Byggt torra strån , mossa  

Boungar  15 dygn . 

Utbredning : Sällsynt häckningsfågel i östra Lappland , Kuusamo och i Kuhmo . Första iakttagelserna i Finland  år 1949  Häckningsbeståndet i Finland  varierar årligen men beräknas till  50- 500 par 

Övervintrar i Sydostasien 

Föda : Ryggradslösa djur 

 Blåstjärten  liknar till form och storlek rödstjärten . Blåstjärten typiska kännetecken är stjärtens och övergumpens blå färg de orangefärgade sidorna och den skarpa gränsen mellan kinderna och den vita strupen. Hos hanes sommardräkt är också huvud , rygg och vingar blå  En honfärgad blåstjärt har anspråkslös färg . Ryggen är olivbrun liksom hos  rödhaken ,strupen är gulaktigt vit . Blåstjärtens tarser är svartbruna , näbben är svart och iris är svartbrun 

Bilder på vigg5.se