Nötskrika

Nötskrika  (Garrulus glandarius) är en fågel som tillhör familjen kråkfåglar.

Nötskrikan har en iögonfallande färgning. Kroppen är i huvudsak rödgrå eller beigeröd. Den har vitaktig panna och strupe, svarta fläckar på hjässan och svart mustaschstreck på sidan av huvudet och vit gump. Vingarna är utåt svarta, med en stor vit fläck. Vingarna är brunröda längre in mot kroppen. De större vingtäckarna är azurblå, med svarta tvärstreck. Stjärten är svart. Den känns igen på sin korta, runda näbb, som bakom den nedböjda spetsen är försedd med raka käkkanter och hak. Vingarna är korta och trubbiga, stjärten lång och avrundad, fjäderbeklädnaden yvig och silkeslen och huvudet har en tofs. Kroppslängden är 32–37 cm, vingspannet 54–58 cm. Den väger ungefär 170 gram.

De flyger tyst och svävande och rör sig med lätthet mellan träden. På marken är deras rörelser mer otympliga och hoppande.

Födan är väldigt varierad. Den lever av många sorters frukter, insekter, kräldjur, fågelägg och fågelungar, smärre däggdjur, med mera. På hösten hamstrar de föda som de senare lever av på vintern. I de södra delarna består födan då främst av nötter och ekollon.

I folktron i vissa delar av Sverige ansågs nötskrikan vara en lyckobringade fågel, som exempelvis kunde ge god jaktlycka. I andra delar av landet var den däremot en olycksfågel och där ansågs det att om man stötte på en nötskrika när man var på väg någonstans i ett ärende så var det bäst att vända om.

Nötskrikan är fotograferad i Vittsjö

Fler bilder på min hemsida   vigg5.se 

Vinbergssnäcka som parar sig

EN VANLIG SKATA

Skata (Pica pica) är en kråkfågel inom  släktet skator. I Europa är skatan vanlig, särskilt i bebodda områden, och med sin karakteristiska svartvita fjäderdräkt och påfallande långa stjärt är den svår att förväxla med andra arter. Skatan är ofta starkt knuten till mänsklig bebyggelse, en så kallad kulturföljare, och uppträder både i städer och på landsbygden.

Skatan och övriga arter i släktet skator skiljer sig från andra kråkfåglar främst genom sin långa och kilformade stjärt. Stjärten är ofta lika lång som den övriga delen av kroppen, i varje fall längre än de korta och breda vingarna. Näbben och fötterna är svartgrå och ganska grova. Buk, kroppssidor och skuldror är vita, och handpennorna är övervägande vita. Den resterande fjäderdräkten är svart med metallglans. Stjärtfjädrarna och ytterfanen på vingpennorna skimrar på nära håll i metalliskt grönt, blått eller purpur beroende på ljusförhållandena

Honan ruvar på kullen, efter att några ägg lagts. Ibland börjar hon dock ruva redan efter att det första ägget lagts eller först efter att alla ägg lagts. Under den tiden uppehåller sig honan fortfarande länge utanför redet. Hon lägger ungefär ett ägg om dagen. en kull består i snitt av 5–8 ägg sällsynt upp till 10 vid mycket god födotillgång. Om den lägger en andra kull är den i regel mindre än förstakullen. Skatan kan bli upp till 16 år gammal, men blir i naturen på grund av sina naturliga fiender i genomsnitt cirka två och ett halvt år gammal

Skatan  är en mycket vacker  fågel  men den är nog  inte  så uppskattad  för  de är så många.  Som föda  tar de andras fågelungar och ägg  de äter också  sniglar skalbaggar 

Groddjur  ödlor och as 

Bilderna är fotograferade i Vittsjö 

Fler  bilder på min hemsida  vigg5.se 

Rådjur

Rådjuren har det bra  I Skåne  här  ingen  snö  och många + grader de har lätt att hitta föda 

Hoppas jag kan vara mer aktiv om tiden räcker till så det blir nog  bättre fram över 

Ha ett bra 2019 till alla  på FS 

Hälsningar  Gert 

Fler bilder  på min  hemsida  vigg5.se

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT ÅR

Grönfink (Chloris chloris) är en fågel som hör till familjen finkar. 

I Sverige förekommer grönfinken från Skåne till Sundsvallstrakten och vidare uppför Norrlandskusten. De nordligaste populationerna flyttar söderut men arten är härdig och grönfink förekommer året om även i norra Sverige i mindre antal. I södra Sverige övervintrar den som strykfåglar. Utanför häckningstid kan grönfinken bilda stora flockar, ibland med andra finkar och sparvar .Grönfinken kan drabbas av den dödliga sjukdomen gulknopp. Grönfinken häckar i skogsbackar, särskilt i ung granskog och i parker. Det skålformiga boet placeras i träd, buskar eller häckar, ofta i granar och enar , men även i lövträd. Det består av fina kvistar, mossa och lavar och är invändigt vanligen fodrat med dun eller tagel Den lägger i genomsnitt 4–6 ägg, men 3-7 har observerats. Äggen är blåaktigt vita med små grå och rödbruna fläckar samlade kring tjockändan. Honan ruvar äggen i 12–14 dagar och båda föräldrarna tar sedan hand om ungarna, som blir flygga efter 13–17 dagar. Födan utgörs främst av frön, späda knoppar och bär. Den äter dock även insekter och ungarna matas företrädesvis med insekter.

Grönfinken är fotograferade vid min fågelmatare  i Vittsjö 

Fler bilder finns på min hemsida  vigg5.se   på  stann och flyttfåglar