Gräshoppa
Gräshoppor (Caelifera) är en underordning till insekter. De tillhör hopprätvingarna.
Gräshopporna har långa kraftiga bakben som de kan använda till meterlånga hopp. De är mestadels växtätare och dagaktiva. På bakbenen har de ett räfflat organ som de genom att gnida med vingarna åstadkommer ett starkt högfrekvent läte som hjälper dem finna en partner.
Gräshopporna kan ofta höras på soliga ängar och åkrar på högsommaren och bidrar starkt till vad vi kallar högsommarstämning. Vi talar då ofta om att "syrsorna spelar", men så är det oftast inte. Vad vi hör är vanligen gräshoppor och vårtbitare. Den ena svenska arten av syrsor, hussyrsan, håller till inomhus och på soptippar. Den andra arten, mullvadssyrsen, finns bara i södra Sverige.
Vanligast i Sverige är grön ängsgräshoppa, Omocestus viridulus, som på ryggen är grön till färgen, ibland närmare brun, och på undersidan gulgrön. Gräshoppor förväxlas ofta med syrsor och vårtbitare, och i Sydeuropa cikador, som alla är mer nattaktiva. Vårtbitare är dessutom rovinsekter.
Gräshoppor är även en av de vanligaste insekterna i Afrika. Gräshoppor anses som en delikatess av urinvånarna i Afrika eftersom de är så närings- och proteinrika. De äts oftast grillade men kan också ätas råa eller som ingrediens i en gryta.
Gräshoppan är fotograferad i Vittsjö
Fler bilder på min hemsida vigg5.se
Vinbergssnäcka som parar sig
Vinbergssnäcka (Helix pomatia) är ett blötdjur i klassen snäckor vars ursprungliga utbredning omfattar centrala och sydöstra Europa, men som människan, eftersom den är ätlig, har introducerat till många andra områden i Europa. Vinbergssnäckan är Europas största landsnäcka. Djuret självt kan som vuxen ha en kroppslängd på 10 centimeter och skalhöjden kan vara upp till 5 centimeter.
Den kan stänga till öppningen till sitt skal genom att utsöndra ett speciellt ämne som stelnar i kontakt med luft så att en täckande hinna, epifragma, bildas över öppningen. Detta lock skyddar snäckan mot uttorkning under övervintringen och då det är mycket torrt om sommaren.
. Att äta vilda snäckor rekommenderas dock inte, därför att det påverkar de vilda bestånden negativt (många lokala bestånd kan vara små) och för att snäckor kan vara värddjur för inälvsparasiter som även kan infestera människor. Ska man äta snäckor är det även viktigt att snäckorna kommer från en giftfri miljö (till exempel inte är plockade nära vägar eller besprutade åkrar). I odlingar kan man bättre kontrollera vad snäckorna äter.
Fler bilder på min hemsida vigg5.se
Bilderna är fotograferade i Vittsjö
Trädgårdsborre
Trädgårdsborre (Phyllopertha horticola) är en skalbaggsart i familjen bladhorningar. Kroppslängden är 8,5 till 11 millimeter. Täckvingarna är rödbruna och mellankroppen och huvudet är glänsande mörkgröna. Längst ut på antennerna finns tre små spröt, med vilka skalbaggen uppfattar doftämnen. Trädgårdsborren svärmar soliga sommardagar och vissa år kan de förekomma i stort antal. Trädgårdsborrens larver lever under jorden och är blekt gula. Förekommer de i gräsmattor kan de göra skada på gräsrötterna. Vuxna skalbaggar kan även äta på andra prydnadsväxter i trädgården, så som sötkörsbär och rosor. Andra träd de kan äta blad från är ek, hassel och björk.
Fler bilder på min sida vigg5.se
I dag den 31 mars våren är på gång
Idag tittade den lilla söta Blåsippan fram på en skyddad plats Krokus börja titta fram Vintergäck tittar fram i snön Is i forsen och Knipparet simmar EN TREVLIG PÅSK AFTON TILL ALLA PÅ FS
Fler bilder finns på min sida vigg5.se