I det lilla finns det stora

Härom veckan på vår semester i Dalarna, när vi under en biltur, mitt ute i ingenmansland mellan Malung och Mora drabbades  av akut fikabehov, fick vi se en skylt där det stod "Kaffe" och så var det en pil upp i skogen på en obefintlig väg. Där körde vi upp, och hamnade efter någon kilometer vid Kättboåses fäbodar. Det visade sig vara en av få så kallade levande fäbodar. Yvonne och Ove,  som driver fäboden håller inte på med någon slags uppvisningsverksamhet, utan det är "på riktigt".  På söndagarna under sommaren serverar man fika till besökare.

Att få sitta vid en fäbod, dricka kaffe som kokats över elden, att äta nybakat kaffebröd och lyssna till hur det är att leva fäbodliv kanske inte låter så märkvärdigt, men det är det. För oss blev det höjdpunkten på fem dagar i Dalarna. Att träffa människor som brinner för något är alltid inspirerande. Att lyssna på människor som står lite utanför det vanliga livet ger perspektiv på det liv man själv lever. Att bara vara, att bara sitta där mitt ute i skogen och dricka kaffe skänker ett oerhört lugn i kropp och själ. Jag skulle nog vilja säga att detta var så nära en religiös upplevelse jag som icke troende kan komma. 

Kasta inte sten, varken i glashus eller någon annanstans

Jag har skrivit på den här bloggen sedan 2008, och läst andras bloggar ungefär lika länge. Fotograferandet och skrivandet har gått i vågor, och jag har just avslutat en längre paus. När jag nu börjar läsa blogginlägg igen tycker jag mig märka en skillnad mot framför allt 2008. En blogg på en foto-community borde ju innehålla bilder och funderingar, reflektioner eller tankar om bilder och fotograferande. Så var det 2008. Men idag tycker jag att många bloggar bara innehåller bilder och väldigt lite text. Men man kan ju hävda att det är upp till varje bloggare att själv bestämma innehållet i sin blogg. Det är väl sant. På ett sätt. Men för oss som ska konsumera är det lättare om varorna är sorterade. De som letar efter en massa bilder, tittar på Instagram eller Flickr. De som vill veta vad kompisen har för sig tittar på Facebook. Och vi som vill titta på bilder och läsa lite tittar här. 

Och det funkar bra tills man själv vill publicera något här men inte har så mycket att säga. Då inser man att det kanske är OK att publicera bilder utan text, eller med meningslös text. Nedanstående bild är i alla fall tagen på Orsa camping. Värkande knän, brist på bildbehandlingsprogram gör att man inte orka jobba igenom motivet tills det verkligen sitter.

Hur viktigt är det att ha rätt utrustning?

Jag köpte nyligen en ny kamera, en Fujifilm X-Pro2. Sedan tidigare har jag en Canon 7D. Rent tekniskt, bildkvalitetsmässigt är nog X-Pro2:an bättre än min gamla Canon. Men tar jag bättre bilder med den kameran? Ja, först och främst tar jag bilder med den, vilket ju är en förutsättning för att dom ska bli bättre. Den är betydligt lättare att ta med sig, skiljer drygt ett kilo mellan dem. Och en klassisk kvalitetstumregel säger ju att den bästa kameran är alltid den som man har med sig. 

Ibland så bara måste man

Ibland måste man bara ta en bild. En bild man tycker sig ha sett förut. Tagen av någon annan, en fantastisk bild. Och så försöker man. Det blir oftast sisådär. Men det är himla roligt att ta bilden. Och det var ju det som var meningen.

Sverige är fantastiskt.....eller

Igår var det Sveriges nationaldag. Jag tycker det är svårt att hitta ett förhållningssätt till nationaldagsfirandet.

Å ena sidan, länder och gränser är bara en fiktiv konstruktion som delar upp människor i vi och dom. Dessa fiktiva konstruktioner har ställt, och ställer fortfarande till med mycket elände i världen. I det perspektivet ser jag mig gärna som en kosmopolit och då ter sig ett nationaldagsfirande tämligen löjligt.

På den politiska högerkanten finns det en massa löss som bland annat använder gränser och nationer som begrepp för att tillskansa sig så mycket makt som möjligt. Det gör det ännu olustigare att fira en nationaldag.

Men å andra sidan, det finns mycket som är fint med Sverige också. Stekt fläsk med löksås, jordgubbar med vispgrädde, fika i syrenbersån till exempel. Och inte minst vår vackra natur, som vi tack vare allemansrätten verkligen tillåts njuta av. Det är inte innevånare i alla länder förunnat att få röra sig så fritt i skog och mark som vi kan göra här i Sverige. Och det ska vi vara stolta över. Dessutom tror jag det kan vara bra att emellanåt lyfta fram vår historia och vårt kulturhistoriska arv. Och då passar ett nationaldagsfirande ganska bra. 

Dessa två sidor utkämpar en synnerligen jämn strid i mitt sinne varje nationaldag, och jag blir inte klok på vad jag ska tycka. Emellertid kan man ju alltid ta med sig kameran och gå en sväng. Det ger i alla fall viss ro för skälen.