På't igen

Så har vi åter hamnat i Österbybruk. Det brukar vi göra ungefär en gång om året. Det är en fantastisk miljö att fotografera i. I synnerhet i skymningen. Och troligen även i gryningen. Vi planerar att gå upp ungefär samtidigt med Solen i morgon och hoppas på fina bilder. Bilden ovan är ett motiv som jag återvänder till så ofta jag är här. Jag är otroligt förtjust i det där hopptornet.

Nykterhet, Fred och Folkuppfostran

Nykterhet, fred och folkuppfostran - vad är det för en märklig rubrik? Och vad fanken betyder folkuppfostran? Idag skulle vi snarare säga folkbildning. Folkbildningen kännetecknas av att den är fri och frivillig. Folkhögskolor och studieförbund, liksom biblioteken utgör kärnan i folkbildningen i Sverige idag. Folkbildningen formades för lite drygt hundra år sedan när nykterhets- arbetar- och frikyrkorörelsen växte fram i Sverige. Folkbildningen var en förutsättning för att kunna skapa ett demokratiskt samhälle, och folkbildning är en förutsättning för att bibehålla ett demokratiskt samhälle. Det varr ingen slump att studiecirkelns fader Oskar Olsson var aktiv både inom nykterhets- och arbetarrörelsen. 1902 startade Oskar Olsson den första studiecirkeln, en studieform som inte har ändras speciellt mycket sedan dess. Denna genialiska studieform som bygger på att man lär sig tillsammans, man bestämmer tillsammans hur man ska genomföra cirkeln, man delar med sig av sina kunskaper, man samtalar med de andra cirkeldeltagarna och cirkelledarens uppgift är inte främst att förmedla kunskap, utan att se till att alla får chans att delta på sina villkor.

Idag har vi avslutat en studiecirkel om Harry Martinssons liv och författarskap. Ingen av deltagarna var expert på Harry Martinsson, men alla har läst lite av och lite om honom, och genom att samtala och reflektera har vi lärt varandra en hel del om Harry Martinsson. 

PS Nykterhet, fred och folkuppfostran var den gamla nykterhetsorganisationen NTO:s grundläggande program.

"Skön röv..."

I Fotosidan Magasin nummer 2 2009 har fotografen Olle Carlsson fått förmånen att kommentera inskickade bilder på temat Fine Art Nude. Området som sådant har väl aldrig lockat mig speciellt mycket, och en fotograf som praktiserat hos Bingo Rimér känns väl inte heller som klockren för att kommentera inskickade bilder inom detta område. Och när han kommenterar en bild med "Skön röv - den talar mycket för sig själv", då tyckte jag det räckte. Finns det bara en schysst röv på bilden behövs inte så mycket mer för att man ska gå i mål. Då är liksom bilden fulländad, och att prata ytterligare om komposition, tekniska avvägningar, budskap, etc är helt överflödigt. Inte riktigt min grej.

Efter kvällens promenad på Järvafältet norr om Stockholm inser jag dock att Olle Carlssons retorik ändå har en viss poäng. I synnerhet om man tillämpar den på andra motivområden. Därför säger jag: "Skön solnedgång - den talar mycket för sig själv". Och det räcker i alla fall för att jag ska gå i mål.

PS För den som hellre föredrar en sjön, förlåt, skön röv framför Säbysjön, finns den bilden här. Det är fjärde bilden på översta raden.

Högerextremism?

Jag passerade Uppsala domkyrka i helgen. (Det är lätt hänt om man åker till Uppsala och går en promenad för att gatufotografera lite.) Utanför detta barmhärtighetens tempel noterade jag att folk håller väldigt mycket till höger, kanske för att dom inte tycker om tiggare.

Naturfoto, inte riktigt min grej

Om man har hund, om man bor norr om Stockholm, ganska nära Järvafältet, om man tycker om att äta frukost ute i skogen mitt under hundpromenaden på helgerna och om man slutligen har ett visst fotointresse är det ofrånkomligt att det i Lightroom hamnar en och annan bild som inte kan få något annat nyckelord än "naturfoto", trots att jag egentligen inte är intresserad av det. När jag började fotografera i tonåren satte mina föräldrar några böcker av Ingmar Holmåsen i händerna på mig. Dels en bok om Sörmlandsleden, dels en bok om sjön Båven och sist men inte minst hans bok om naturfotografering. Jag var helt såld, och trodde länge att  jag ville bli naturfotograf. Nu har det gått 35 år och jag har sett många fantastiska bilder tagna i naturen av riktigt duktiga fotografer, och jag har insett att jag aldrig kommer tillhöra det gänget. Men på samma sätt som en termos kaffe och ett paket med några smörgåsar förhöjer naturupplevelsen under hundpromenaden, kan även fotograferandet förhöja naturupplevelsen. Därför fotograferar jag naturen, trots att jag inte har varken rätt utrustning eller det brinnande intresset. Så länge jag tycker det är roligt att trycka på knappen på kameran räcker det för att jag ska ta bilder. Det behöver inte bli sådana där WOW-bilder som man kan se hos de som verkligen kan sina saker.