Jakten på Järpe

Järpe är den fågelart som jag har fått lägga ner mest tid på för att få till en bild. Första försöket gjordes under 2008. Sedan blev det 1-2 försök per år. Under 2011 fokuserade jag än mer på att fota Järpe. Det behövdes hela 10 försök innan det till slut lyckades. Vid flera tillfällen har jag stött upp Järpe och sett dom kort när de har flugit iväg. Jag har även spelat upp deras läte och lockat fram dom men de har då oftast flugit upp i ett träd och sedan har dom varit som uppslukade. Deras fjäderdräkt ger ett väldigt effektivt kamouflage.

Som tur är så bor jag ganska nära Tiveden (ca 7 mil ifrån), ett område där det finns gott om Järpe. Det är ett naturreservat där skogen får växa fritt utan att avverkas så det är väldigt fin natur.

 Bäck i Tiveden

Typisk miljö där Järpen trivs

Att fota Järpe i Tiveden kan vara ganska jobbigt pga att terrängen är ganska kuperad och stigarna är både steniga och fulla med uppstickande rötter. Hösten 2011 fick jag ett tips från en kompis om en ny plats, där Järpe hade setts, i närheten av Junker Jägares sten.Den platsen var betydligt mer lättillgänglig än många andra ställen i Tiveden. Jag åkte dit med fru och hund. Omedelbart när vi kom fram så svarade en Järpe på lock men återigen så fick jag inget fotoläge. Platsen verkade dock bra så jag bestämde mig för att åka dit flera gånger.

 Junker Jägares sten

Söndag den 23:e oktober 2011 blev en riktig solig och vacker höstdag. Perfekt för att försöka fota Järpe eftersom det då strilar ned lite mer ljus i dom mörka Tivedsskogarna. Jag åkte ut till den nya platsen och när jag kom fram var min kompis där.Han som tipsade mig om platsen.Han hade lockat fram en Järpe och sett den men inte lyckats ta någon bra bild. Vi fortsatte att locka och fick svar. Plötsligt så kom den flygandes och satte sig helt perfekt i en gran i närheten. Som belöning efter allt slit så fick jag möjlighet att ta bilder som jag blev väldigt nöjd med.

Denna bilden är jag riktigt nöjd med. Dels för att den blev kvalitetsmässigt bra men också för att jag fick jobba en hel för att ta bilden.

Jämförelse mellan brännvidd och förstoring i tubkikare

Jag köpte mig en 3x extender för att kunna ta dokumentationsbilder där motivet är på rejält avstånd. Tillsammans med 500mm objektiv och ett kamerahus med crop faktor 1.5 blir det en brännvidd på 500*3*1.5= 2250mm. En sak som jag funderade på var hur mycket denna brännvidd motsvarade i förstoring på en tubkikare. Jag bestämde mig för att testa genom att fota med ett 50mm fast objektiv genom en Swarovski tubkikare med ett 20x-60x zoom okular.

Bilden är tagen med 2250mm brännvidd. Kamerahus Nikon D300.

Bilden är tagen med 50mm fast objektiv genom Swarovski tubkikare med zoom okularet inställt på 30x förstoring. Kamerahus Nikon D300.

Jag kom fram till att brännvidden på 2250mm motsvarar ungefär 30x forstoring. Känns bra att kunna ta till 3x extendern och därmed komma upp i en förstoring som är i nivå med en tubkikare. Jag gjorde inga andra jämförelser kring tex bildkvalitet pga att jag höll 50mm objektivet mot tubkikarens okular för hand. En bra sak var att antiskak funktionen på objektivet fortfarande fungerade trots 3x extender.

Fågelskådning på Öland hösten 2011

I Oktober 2011 var det dags igen att skåda fågel på Öland. Första skådardagen gjorde Öland verkligen skäl för namnet solen och vindarnas ö. Vinden var nordvästlig så det var bra sträckväder för fåglarna. Det kom inga larm på ovanliga arter, som jag inte redan fotat, så jag roade mig med att ta fina bilder på Prutgås och Vitkindad gås. Dessa fåglar är typiska för Öland vid denna tiden på året.

Prutgås

Vitkindad gås

Andra skådardagen var det dimma som inte släppte förran framåt eftermiddagen. När dimman lättade, var det många Fjällvråkar som vill sträcka söderut. Många tvekade när dom kom fram till spetsen så det samlades många vråkar över Långe Jan. Som mest såg vi ca 30 stycken samtidigt.

Fjällvråk

I slutet av dagen så kom det ett spännande larm. En Ormörn hade setts vid Norra Lunden. Vi åkte givetvis dit och det hade samlats säkert ett hundratal bilar vid platsen. Tyvärr hade Ormörnen gått ner i Norra Lunden så vi såg den aldrig.

Sommarvadare i Halland

Åkte ned till Hallandskusten i slutet av Juli 2011 för att fota vadare. Vid denna tid rastar många vadare vid våra kuster då dom är färdiga med sin häckning och är påväg söderut. Första anhalten var vid Getteröns fotogömsle. Det fanns gott om vadare att fota.

Enkelbeckasin

Skogssnäppa

Gluttsnäppa

Grönbena

En Drillsnäppa landade precis utanför gömslet och började födosöka

Efter att ha lyckats fota många olika vadare vid Getterön åkte vi till Morups Tånge lite längre söderut. Det är en grund havsvik. Denna dagen var det rejält lågvatten så det fanns breda stränder att födosöka på för vadarna. Nackdelen var att fåglarna inte kom så nära som vi önskade men det blev bra bilder ändå. Vi satte oss i strandvegetationen och trots att vi inte använde gömsle eller hade kamouflage kläder så kom fåglarna hyfsat nära.

 Större Strandpipare

Kärrsnäppa

 Mosnäppa

Att Småsnäppan gör själ för sitt namn förstår man när man ser den intill en Kärrsnäppa
 

Lappuggla någonstans i Västmanland

På Fotosidan.se spenderar jag en hel del tid (speciellt på vintern) med att kolla andra fotografers bilder.  Under vintern 2010/2011 märkte jag att det fanns väldigt många fina bilder på Lappuggla.  Många av dessa bilder visade sig vara tagna ”Någonstans i Västmanland”. För att få reda på var denna platsen låg tog jag kontakt med en av fotograferna och han var vänlig nog att ge mig en vägbeskrivning. Jag fick också tips att ugglan sågs oftast i gryning och skymning samt att i Maj månad var det störst chans att få se den.

Första besöket

Första gången jag åkte till platsen var på Valborgsmässoafton.  Det var en solig men blåsig och lite kylig kväll. När jag kom fram vid 6-tiden på kvällen var det redan några andra fotografer på plats bla ett gäng som kommit ända från England. Platsen var en långsmal äng där gräset fick växa fritt. Det gick också en liten bäck/dike genom ängen  På endel platser fanns det luckor i vegetationen så att man kunde spana in mot ängen.Tiden gick och det strömmade till fler personer men ugglan dök inte upp. Vid ca 10-tiden på kvällen gav jag upp och åkte hem.

Andra besöket

Vid andra besöket tog jag med en kompis. Det var en varm och lugn kväll i Maj. När vi kom fram så var det mycket folk på plats. Det var givande att stå där och prata med fotografer som fotat ugglan sedan tidigare. De sade bla att ugglan oftast kom flygandes så att den hade medljus. Antalet personer på platsen ökade under kvällens lopp bla dök det upp en grupp med en guide. Det dök också upp en person som hade sett och fotat ett Lodjur på en äng i närheten så vi började även spana efter Lo. Till min stora överraskning så dyker det upp ett Lodjur på ängen. Visserligen på ganska långt håll men jag fick några bilder på den. Någon Lappuggla dök tyvärr inte upp men Lodjuret kompenserade detta mer än väl.

Som sagt långt avstånd. Lodjuret är precis under den stora vita björkstammen mitt i bilden

Nedan ses Lodjuret uppförstorat. Pga att det var skymning så syns det inte så tydligt men man ser åtminstonde att det är ett Lodjur

Tredje gången gillt

Gjorde ett tredje resa för att fota Lappuggla i början av Juni på skolavslutningsdagen. Vädret hemma var mulet, regnigt och kallt men när jag passerat Örebro så klarnade det upp och blev soligt och varmt. Till min förvåning så var jag själv när jag kom fram till ängen vi 6-tiden på kvällen. Den här gången valde jag att gå upp utmed vägen till ängens västra del med förhoppningen att möta ugglan så tidigt som möjligt.  Jag står i en öppning till ca 8-tiden då plötligt något grått flyger upp och sätter sig i en gran på andra sidan ängen. Pulsen går upp rejält. Jag försöker se om det är Lappugglan men fågeln sitter skymd. Jag förflyttar mig snabbt till en ny plats och därifrån ser jag att det är Lappugglan och säkrar några bilder på långt håll.

Jag hoppas på att ugglan flyger över till min sida och det gör den men sätter sig på en skymd plats och jag får dessutom motljus. Jag är bara ca 10 meter från ugglan men jag kan ändå inte ta någon bild. Frustrerande.  Då flyger den och sätter sig nära i en liten gran på ängen men med ryggen mot mig. Frustrerande igen. Jag harklar mig lite för att få ugglan att titta åt mitt håll men den bryr sig inte alls.

Efter ca 5 minuter väntan vilket känns som en evighet vänder sig ugglan och tittar lite förstrött åt mitt håll. Jag hinner ta några bilder och sedan flyger den men för mig är lyckan gjord.

Därefter så flyger ugglan fram och tillbaka över ängen och sätter sig på olika platser där den lyssnar och spanar efter byte.  Jag får många olika bilder på ugglan sittandes och flygandes både i solen och i skuggan.

Så småning om så har ugglan flugit till platsen där jag ställde bilen. Där finns det några andra fotografer. Ugglan sätter sig perfekt i ett dött träd och jag får riktigt bra bilder. Därefter flyger den vidare och jag tappar den ur siktet. Vad jag kunde se så lyckades den inte fånga något byte.

Efter denna härliga upplevelse som varade i nästan 2 timmar kör jag hem med ett stort leende på läpparna.