Möte med Pärluggla

Det måste ha varit ett år med bra födotillgång för Pärlugglor i mina hemtrakterna då det rapporterats betydligt fler obsar än vanligt. I början av Juni 2020 så larmades det ut om en tokspelande Pärluggla vid en mosse i närheten av där jag bor. Dom är främst nattaktiva men jag bestämde mig för att försöka få igång den på kvällen medans det fortfarande var fotoljus. Jag åkte till platsen och lockade lite. Den reagerade direkt och svarade. Det dröjde inte så länge innan den också kom flygandes och satte sig i ett träd i närheten.

Den flög sedan ännu närmare och satte sig för att kolla in mig. Där satt den sedan i lugn och ro. Jag hade gott om tid på mig att ta bilder. Det var faktiskt jag som tröttnade först och gick därifrån. Det var fantastiskt att möta denna lilla uggla på så nära håll.

Berguv i kalkbrott

I slutet av Juli 2018 fick jag ett tips om att det fanns Berguv i ett gammalt kalkbrott i trakterna där jag bor. Det var länge sedan jag hade möjlighet att få se en Berguv så jag bestämde mig för att åka dit. Eftersom Berguven mestadels är nattaktiv valde jag att åka i gryningen med förhoppningen att den fortfarande skulle vara vaken när det blev tillräckligt fotoljus. 

När jag kom fram lite innan soluppgången så var det ingen aktivitet alls på platsen och jag såg ingen Berguv. Jag fick vänta i nästan tre kvart innan jag såg en stor fågel förflytta sig till en ny plats på klippväggen. Jag gick då till en ny position mer rakt mot klippväggen och hittade fågeln sovandes på en klipphylla. 

Jag stod säkert i en halvtimme utan att det hände något. Jag började fundera på att åka hem då den verkade somnat för dagen. Då öppnade den plötsligt ögonen och stirrade stint på mig.

Strax därefter uppmärksammade den något vid sidan om mig och flög iväg. Jag lyckades då ta en fin fotoserie på starten från klipphyllan.

Sista bilden i serien visar vilka enormt kraftiga ben och klor den har.

Ganska snabbt försvann sedan fågeln ur sikte. Jag kände mig väldigt nöjd med bilderna så jag började återigen fundera på att åka hem. Då uppmärksammade jag en rörelse på klippväggen och såg att det var en Berguvsunge som klättrade in till en skuggig plats och sedan tittade den nyfiket på mig.

Därefter såg jag ytterligare en unge som satt i solen och flämtade.

Den ville också in i skuggan och började klättra till sitt syskon.

Sedan satt dom i tillsammans i den svalkande skuggan.

Det var fantastiskt att få uppleva Berguven under pågående häckning. Ungarna såg stora, pigga och välnärda ut så förutsättningarna att häckningen lyckas verkar goda.

Ölandsresa i Juni 2018

I början av Juni 2018 åkte jag och min fru på ännu en Ölandsresa. Det hade varit högsommarvärme i nästan en månad så det mesta av vårsträcket hade passerat. Det fanns ändå en del möjligheter att fota fåglar även om det inte blev så mycket rariteter.

Det gick en del Rödspov utmed fyrvägen ner till Långe Jan.

Testade att fota flygande svalor med min Nikon D500 och 300/4 PF + 1.4 extender. Några av bilderna blev riktigt bra.

Vi hittade en Hornugglehäckning i en minst sagt snårig Tall. Till vänster om grova grenen kan man se den ena föräldern och till höger kan man skymta dunungarna.

Vid Sandvik var det några Svärtor ganska nära stranden.

Det var väldigt gott om säl utmed kusten. Dom låg och solade på nästan varenda sten.

Men på dessa stenar fick ett fiskmåspar häcka.

Fick fin bild på födosökande Silvertärna.

Denna Sävsparv tog verkligen i från tårna när den sjöng för oss.

Fick se Brushanar spela lite grann. Inte så ofta man får se det.

Halsbandsflugsnappare är typiskt för Öland.

Åkte i bilen när vi såg dessa Rapphönor ligga och trycka på en åker nära vägen. Stannade till och tog några bilder.

Fick bilder på en Kärrsångar på nära håll. Den sjöng för oss länge och hade en rik reportoar.

Det blev ännu en härlig tur till Öland med nästan för bra väder (för fågelskådning).

Hornuggla i dagsljus

I mitten på Mars 2018 åkte jag till Oset i Örebro för att försöka fota Hornuggla. Arten är normalt sett nattaktiv men dom kan födosöka på dagen om det är svårt att få tag på föda. Denna individ var igång redan ett par timmar innan solnedgång, så då fanns det en chans på fina bilder i dagsljus. Eftermiddagen som jag åkte dit var kall, solig och lite blåsig. Jag ställde mig för att få så bra medljus som möjligt. En bonus var att jag också fick vinden i ryggen så om ugglan skulle flyga mot mig, skulle det gå långsammare i motvinden. Då blir det lättare för min kameras autofocus att hänga med.

Eftersom det var soligt så kunde jag ställa kameran på mycket kort slutartid för att minska risken för rörelseoskärpa och då stängde jag även av vibrations reduceringen. Jag kunde också höja bländartalet från 4 till 5.6 för att få så skarpa bilder som möjligt. Förutsättningarna var perfekta. Det enda som fattades var själva ugglan. Under dom tre timmar som jag var där innan solen gick ner var ugglan framme och födosökte vid tre tillfällen och vid en av dessa jaktturer så flög den förbi relativt nära där jag stod och jag fick en serie väldigt fina bilder.

Häckande Hornuggla

I början av Juli 2017 var jag ute i skymning, i trakterna där jag bor, för att lyssna efter tiggande Hornuggle-ungar. Det tog inte så lång stund för mig att höra dess gälla skrik på avstånd. Jag hörde också ett gläfsande läte som jag gissade kunde komma från en förälder. Jag kunde inte riktigt lokalisera vart dom höll till. Senare på kvällen när jag var hemma så fick jag ett SMS från en kompis som också varit ute och lyssnat. Han hade lyckats hitta dungen där dom tiggande ungarna höll till. Vi bestämde att åka dit i dagsljus för att försöka få se dom. Redan dagen efter åkte vi dit ,gick in i dungen och kunde ganska snabbt hitta tre stora ungar som satt en bit upp i träden och tittade på oss med förvånad blick.

Efter det så åkte jag vid flera tillfällen till dungen för att kanske få se en förälder. Jag gick inte in i dungen ,för att undvika att störa häckningen. Ibland såg man inte ungarna alls förrän dom började tigga när det blev mörkt. Då blev dom mer aktiva och det visade sig att dom kunde flyga mellan träden i dungen.

Ungefär en vecka efter upptäckten av ungarna åkte jag än en gång ut till dungen. I skymmningen  runt 22-tiden så började deras tiggande men då hade dom flyttat sig till en dunge längre bort och de var mer utspridda i olika träd. Jag gick vidare och ställde mig utanför den dungen. Det var en härligt ljus och ljummen kväll och det var alldeles stilla i luften. Medans jag stod där så gick fullmånen upp över en skogsbevuxen ås. Det var bara att stå där och njuta.

Framåt 2230 så hördes plötsligt det gläfsande lätet och jag såg något ljust flaxa till i dungen. Kan det var en förälder tänkte jag och gjorde mig beredd med kameran. Från dungen flög en vuxen Hornuggla parallellt med mig och satte sig i ett träd. Jag hann ta en lång serie bilder när ugglan flög. Det fanns precis tillräckligt med ljus för att min Nikon D500 skulle kunna ta bilder. ISO låg på 51200 så det blev ganska brusiga bilder men ändå helt OK.

Jag satte ihop endel av bilderna från bildserien så man kan följa ugglans flykt tills den flög in och satte sig i trädet.