Sparvhök slog duva i trädgården

Jag satt hemma, i januari 2016, då våran hund började skälla på ett par Skator som förde ett väldigt oväsen utanför huset. Min fru tittade ut och såg att en Sparvhök hade slagit ett byte. Jag gick då ut för att se om jag kunde ta några bilder. Det gick bra att fota Sparvhöken på nära håll då den inte ville ge upp sin fångst. Bytet var en Tamduva och det är i största laget för en Sparvhök. Duvan kämpade för sitt liv och det tog en stund innan den dog. Man vet ju dom hårda villkoren i naturen men det är ändå obehagligt att se det.

Kungsfiskare i centrum

I centrum av staden där jag jobbar har, under de senaste vintrarna, en Kungsfiskare fiskat utmed en mindre bäck och en liten damm. Det går gång och cykelvägar, som är livligt trafikerade, på båda sidor om bäcken. Man blir förvånad över att den väljer att fiska på en sådan plats men den har nog inte så mycket val när det är kallt och många andra ställen har frusit igen.

Jag gick dit en dag i januari 2016 för att försöka ta några bilder. När jag kom fram ställde jag mig på en plats för att lokalisera var den var och jag hittade den ganska snabbt. Jag stod sedan kvar en stund för att se dess rörelsemönster och på vilka platser utmed bäcken den satte sig för att spana efter fisk. När jag sett hur den rörde sig så ställde jag mig lite dold vid en trädstam nära en torr växt, där den hade suttit. Jag såg också till att jag hade medljus och en bra bakgrund. Taktiken lyckades. Jag behövde inte vänta så länge innan den satte sig där jag hoppades och jag fick mina bilder.

Kungsfiskaren i klassiska poser...

...samt en lite annorlunda

Havsfågelskådning vid Glommen

Jag planerade att under hösten 2015 åka iväg på havsfågelskådning. Nu blev det en väldigt vacker och solig höst med svaga och mest ostliga vindar. Det dröjde till slutet av oktober innan det blev ordentliga västvindar som kunde få Atlantens havsfåglar att tryckas in mot Kattegatt och västkusten.

Jag valde att åka en dag med en sydvästlig vind på drygt 10 sekundmeter. Detta är egentligen i minsta laget men jag ville testa havsfågelskådning i hyfsade förhållanden då det är nytt för mig.  Vädret skulle bli soligt vilket är viktigt för att få fina bilder, speciellt när den står relativt lågt i slutet av oktober. Jag har också drygt 3 timmars enkel resa till Glommen i Halland, så då vill man inte riskera att dagen regnar bort.

Den enda "riktiga" havsfågeln som jag fick på bild var Havssula. Dessa kom inte speciellt nära utan sträckte flera hundra meter ut från stranden.

På närmare håll flög det förbi en del alkor såsom denna unga Tordmule.

Den här bilden på en Alkekung är jag riktigt nöjd med. Jag hann få iväg två exponeringar då den flög förbi riktigt nära och i hög hastighet. Väldigt tacksam att kamerans autofokus hann med i svängarna.

När jag var nöjd med havsfågelskådningen så åkte jag över till Morups tånge. Det är en grund havsvik som ligger alldeles intill Glommen. Där flög det runt en flock med Vinterhämlingar som jag kunde fota i det fin ljuset.

Vaktel i sommarnatten

Jag har under många år velat fota Vaktel men hur fotar man en nattaktiv fågel som håller till ute på klöver och sädesfält där man inte får gå ut ? 

Jag bestämde mig för att göra ett seriöst försök under sommaren 2015. Strategin fick bli att försöka locka fram en Vaktel på en väg ,vid solnedgången eller soluppgången. Strax utanför samhället där jag bor har jag hört Vaktel förut och där hittade jag en lämplig traktorväg som gick mellan två klöverfält.

Första försöket var 5:e juni, på kvällen, men det blev helt misslyckat. Hörde ingen Vaktel. Dom kanske inte hade anlänt än.

Andra försöket var 13:e juni under tidig morgon. Denna gången fick jag höra deras typiska läte (bytt by-bytt)men jag fick inte syn på någon.

Tredje försöket blev 11:e juli, på kvällen. Anledningen till att det dröjde med detta försök var det dåliga sommar vädret. Bästa förhållanden är soligt och vindstilla vilket inte inträffat så ofta under sommaren.Nu lyckades jag få se en Vaktel när den flög förbi men jag hann inte få upp kameran och ta en bild.

Fjärde försöket gjordes den 24:e juli på kvällen. Jag åkte till det vanliga stället men då visade det sig att klövern var slagen. Jag funderade på att ge upp men bestämde mig för att testa en annan plats där jag hört Vaktel förut. När jag kom dit så hörde jag flera Vaktlar spela för fullt. Klockan var 10 på kvällen och solen hade gått ner så det började skymma.

Återigen lyckades jag få en Vaktel att flyga fram och landa i diket mitt emot, men skulle den också våga sig upp på vägen? Efter en stunds ängslig väntan så kom den försiktigt smygandes ut på vägkanten och fick jag gott om tid på mig att fota.

Nyfiket tittade den åt mitt håll medans jag fortsatte fota. Jag funderade på om det skulle bli några skarpa bilder. ISO låg på 6400 som jag satt som maxgräns och slutartiden blev då 1/15 sekund vid största bländaröppning. Jag hade inget stativ utan stödde endast objektivet mot dörrkarmen på bilen. Tack vare effektivt antiskak i objektivet och att fågeln stod still och lyssnade så blev det endel skarpa bilder.

Vakteln blev allt mer intresserad och började spela själv.

Den gick sedan ännu närmare och lyssnade.

Till slut så tittade den mig rakt in i ögonen (objektivet) och därefter flög den iväg. Förmodligen var det en spelgalen individ som vågade visa sig så öppet. Nöjd med att änligen ha lyckats fota en Vaktel åkte jag hem och kunde konstatera att några bilder blivit skarpa nog för publicering i bloggen.

Häckande Biätare på Öland

Jag har länge velat se Biätare, med sina vackra färger och exotiska utseende.I Sverige dyker dom oftast upp  i enstaka exemplar under försommaren. Det har inte varit lätt att lyckas se någon då dom oftast är kvar under någon dag för att sedan dra vidare.

På Öland i juni 2015 så dök det upp ovanligt många biätare. Det sågs en flock på hela 24 individer. I mitten på juni meddelade Ottenby fågelstation att det fanns tecken på att några individer gjorde förberedelser för häckning. Man hade sett dom para sig och dom besökte sandgropar som skulle kunna användas för bohål. Sandgroparna låg ute på Schäferiängar i närheten av fågeltornet vid Södra lunden så platsen var lättillgänglig.

I slutet av juni var fåglarna fortfarande kvar så det verkade allt mer sannolikt att dom skulle häcka. Jag bestämde mig då för att åka dit och försöka ta lite bilder. Den dagen jag åkte hade det äntligen blivit riktigt varmt efter en kall och blåsig försommar. När jag kom fram till södra lunden så visade det sig att man kunde stå utmed muren till Schäferi änger och se Biätarna på relativt nära håll. Det var härligt att kunna stå där under flera timmar och studera deras beteende.

I början av mitt besök satt Biätarna ofta i en torr buske ute på Schäferiängar. Som mest såg jag 5 stycken samtidigt.

Så småning om satte dom sig och födosökte från en gren i en buske som var betydligt närmare.

Jag fick även bevittna en parning.

Oftast dök fåglarna ner mot marken vid den busken dom satt för att fånga någon insekt men ibland gjorde dom en längre flygtur in mot södra lunden och då hade man bra möjligheter att ta fina flygbilder.

Biätarna visade sig vara kvar hela sommaren och häckningen lyckades. Det sågs fler ungar under sensommaren.