We are the champions!

Vid Eurovisionsschlagern i lördags miste vi titeln. Men det dröjde bara en dag så var vi champs igen! Känns skönt. Man behöver känna sig som en champ. Fotbolls-VM är utanför vår division. Innebandy-VM är lite fjuttigt. Men Eurovisionsschlagern och Hockey-VM, där är vi med och fajtas! 

Lunchtid och folket samlades i Kungsan för att hylla hjältarna. Flaggor och folk så långt ögat kunde se. Omöjligt att komma nära. Ståplats långt från scenen. Som tur var hade jag plockat med mig värstingtelet. Varför inte ta några porträtt?  

Stekaren. 

Och där kommer de! Hjältarna! I patenterade guldhjälmar hoppar de ut till folkets jubel. Vibbar från Foppas och Suddens tid. Diverse personer uttalar sig om guldet. Nyckeln till framgången? Att alla jobbar för laget. Per Mårts, skippern: Man verkar gilla flextid här i Stockholm! Jättegarv. Sedan följer intervjuer med spelarna. Om hur snacket gick i omklädningsrummet, om hur de känner sig och vad de har gjort. Det är precis som man minns det i pojklaget. 

Åkej, nu taviråm nu haviråm! Det fina med såna här tillställningar är att de är så härligt predictable. Ta musiken. Någon som vill höra We are the champions? Check. Någon som är sugen på The winner takes it all? Check. Håkan Södergren, någon? Check. 

Blue collar och white collar - alla hänger med! 

Frågas: varför är Tre Kronor folkets lag? Svaras: Därför att de kommer hem med troféerna! 

Åkej, nu taviråm nu haviråm! Till och med Lantmäteribacken var packad med folk. En reflektion: varför samlas så många människor för att fira sina hjältar? Ingen av oss har brytt oss om att följa turneringen.  Men ändå flockas vi till Kungsan. Förmodligen handlar det om att få utlopp för grundläggande mänskliga behov från tiden när vi levde som jägare och nomader. Att komma hem med troféer var på den tiden att komma hem med byte. Då samlades stammen för att fira hjältarnas hemkomst som betydde stammens överlevnad. Jakttroféerna blev sedan till krigsbyten men firandet var ändå detsamma. Vår stam är starkast av alla! I våra dagar har krigsbytet ersatts av idrottstroféer. Det är det här som är idrottens högre kall. Att kanalisera krigiska stamkänslor och ge dem fredligare utlopp. 

På amerikanskt manér leder Loa Falkman i Du gamla du fria. Mäktigt att sjunga med landsmännen. Kärleken till fosterlandet är påtaglig. Ja jag vill leva jag vill dö i Norden! En sån här dag är det lätt att glömma kylan och mörkret under vinterhalvåret. Sverige är världens bästa land! 

Så var det slut. Klockan har blivit ett. Lunchrasten är egentligen slut och man har inte hunnit käka. Det är lugnt, skippern har beordrat flextid. Dags att leva hockeykulturen. Dags för en burgare. Donken eller Max? Svaret är givet. Max, det är hamburgare på svenska. 

2013-05-20 22:15   Håkan Eklund

Grattis till guldet!
- som inte skulle ha kommit utan bröderna Sedin ...
Se där vikten av nyckelspelare; så är det i det mesta i vardagen. Det behövs folk som har det där "lilla extra".
- Hawk

Besvara

Svar från Iwa 2013-05-20 22:57

Det är på individerna det hänger. Men inte utan laget. individerna och laget - symfoni?
/Per

Svara

2013-05-20 22:21   tomazon

Sverige är en liten nation och vi behöver fira alla tillfällen vi kan. Det är bra för vi-känslan och dessutom mår man bra av det :-)

Besvara

Svar från Iwa 2013-05-20 22:57

Feel good-faktorn var hög idag :-)
/Per

Svara

2013-05-21 01:17   Sladdfantomen

Dagens bästa inlägg, riktigt bra skrivet & fina bilder!!
//Ubbe

Besvara

Svar från Iwa 2013-05-21 07:32

Hej Urban, tack!
/Per

Svara

2013-05-21 15:43   Ewa Kirjavainen

Härligt inlägg! Vi fortsätter surfa på helgens sköna våg tycker jag även om det är grått idag!
Ewa

Besvara

Svar från Iwa 2013-05-22 13:12

Håller med!
Per

Svara