Från Prag - Hjälmspecial.

Uppe på Pragborgen finns ett museum där de visar upp gamla rustningar. Riktigt intressant att se hur modet har växlat även på detta område. Se här ett axplock. 

Den här modellen är väldigt pålitilig. Hål i hjälmen gör att man kan andas. Den spetsiga näskonen gör samtidigt att man kan hugga ned motståndaren med snabba skallryck, om det skulle leda till sådan strid. 

Det här däremot är rent jönseri. Det är uppenbart att denna rustning inte är till för att användas i skarpt läge. Att uppträda som kyckling på slagfältet! Med sådan rustning vinner man ingen respekt. 

Kepsmodellen. Bra att ha när man krigar på dagen. Då är det irriterande när solen sticker i ögonen just som man skall sätta lansen i motståndaren. 

Toalettstolsmodellen. Kan inte rekommendera denna modell. Alltför lätt att hälla flytande bly genom öppningen. 

Hattmodellen. En tidig Borsolino i stål. En favorit bland dem som gillar att kriga lätt. 

Komediantmodellen. Hjälmen bygger på det avväpnande leendets princip. Meningen är att man skall få motståndaren att tappa garden och börja skratta. När han gör det sticker man ned honom. 

Darth Vader-modellen. Före sin tid. 

Från Prag - Trogna stod vi fast

Någonting som verkligen är värt ett besök i Prag är museet över Heydrichs banemän. Museet ligger i kryptan till Kyrillos och Metodius ortodoxa kyrka där gärningsmännen,  en kommandogrupp från den tjeckiska exilregeringen, gömt sig och där de gick sitt öde till mötes. Museet är litet och väldigt gripande i all sin enkelhet. 

Under andra världskriget hade den fruktade Gestapomannen Reinhard Heydrich fått i uppdrag att som protektor hålla Tjeckoslovakien i schack. Den tjeckiska exilregeringen beslöt att röja honom ur vägen. År 1942 lyckades en kommandogrupp ta livet av Heydrich med en bilbomb. Nazisterna införde svåra repressalier för att komma åt gärningsmännen. Efter någon vecka lyckades man spåra dem till kyrkan där de fått fristad av prästerna. Eldstrid uppstod. Läget var naturligtvis hopplöst och männen slutade med att ta sina liv. För biskopen och prästerna som gömt dem väntade döden. 

I kryptan. En sval, tyst, enkel, värdig, gripande atmosfär. Några kransar och byster på motståndsmännen. Sällan blir historien så konkret som här. 

"Trogna stod vi fast". Ett minnesmärke över riktiga hjältar. Äkta demokrater som slogs för friheten. 

Inuti kyrkan. I korloftet mötte några av motståndsmännen sitt öde. Kyrkan är än idag den ortodoxa kyrkans huvudkyrka. 

Från Prag - Att sova med fienden.

Tillbaka på Waldstein! Har nu lämnat Hermes- och Bulgaributikernas värld och tagit klivet in i 1700-talet. Hotell Waldstein är intressant därför att byggnaden verkar vara ett annex till Waldsteins palats, eller som vi svenskar skulle säga, Wallensteins palats. Ni läste rätt. Albrecht von Wallenstein, Sveriges fiende under det trettioåriga kriget. Wallenstein verkar ha varit en intressant personlighet. Djärv och ärelysten, frikostig och briljant. Vid slaget vid Breitenfeld år 1631 hade kejsarens trupper tvingats böja knä inför de svenska vapnen. Tillys tunga spanska formationer hade kommit till korta mot Gustav Adolfs nya taktik byggd på eld och rörelse. För att stävja den svenska offensiven kallades Wallenstein in som härförare för de kejserliga. Han lyckades också stoppa svenskarnas framfart och vid Lützen blev konungen dödligt sårad (om än de våra gick hem med segern). Därefter hamnade dock Wallenstein i onåd och han mördades år 1634 på kejsarens order. 

Wallenstein var emellertid inte bara en lysande fältherre utan även en duglig administratör och en stor konstgynnare. Hans palats är riktigt imponerande och väl värt ett besökt. 

För att bygga palatset köpte Wallenstein upp 26 hus och 6 trädgårdar. Palatset var för sin tid ett av de mest betydande i Europa. 

I fonden hotell Waldstein. På sätt och vis är det lite rörande. För fyrahundra år sedan var vi fiender, men nu kan vi umgås fredligt och sova under samma tak som om ingenting har hänt. En bild av det nya Europa. 

Den fina borggården. 

Mest imponerande är trädgården. Här sparade Wallenstein ingen möda. Wallenstein anlitade några av Europas främsta konstnärer att utsmycka den. Lägg märke till den fina loggian i bakgrunden. 

Palatset är numera hemvist åt den tjeckiska senaten. 

Märkligast är muren på vänstra sidan. Wallenstein anlitade konstnärer att skapa den i form av något mystiskt grott-/växtliknande landskap. Verket upptar hela sidan av muren. Ett djärvt drag i personligheten, men kanske också ett drag av galenskap? 

På andra sidan trädgården finns en vacker damm med en staty över Herkules och draken i mitten. Högt däruppe tronar Pragborgen. Men några läsare kanske frågar sig: ser inte statyerna lite bekanta ut? Och är det verkligen rätt att låta så fina konstverk stå ute i regnet? 

Ingen fara, statyerna visar sig vara kopior. Originalen skall ha förts till Sverige år 1648, oklart på vilka grunder. De finns nu att skåda på Drottningholms slott. 

Vid varenda staty i hela trädgården upprepas budskapet. En text med ordet "Svedska" och årtalet 1648.  

Haha, Wallenstein! Vi måste nog omvärdera dig. Du har gått till historien som en av Sveriges svåraste fiender. Men snarare bör vi nog se dig som en stor gynnare av den svenska konstskatten. Skål för gamle Albrecht, den bäste mecenat som Sverige haft! 

Från Prag - Guidespecial

En av fördelarna med att bygga en reportageserie är att man kan återvända till vissa stående teman. I Till och Fråns serie om kulturstäder är guider ett sådant tema. I Florens var guidefloran rik. Frågan är om den inte är ännu rikare här i Prag. Turistvolymen på stortorget i gamla stan slår nästan den på Piazza della Signoria i Florens. 

Guider är härliga att plåta. Minspel och gester gör dem till formidabla motiv. De kan dessutom inte komma undan. Min favorit den här gången blev en fransyska: 

Jusqu'au bout de l'esquine..

Une oeuvre très importante..

Vilket behagligt sätt! Jag måste erkänna att jag blev lite småkär. 

Från Prag - Planerna gäckas. Omgruppering. Gatubilder.

Idag var en dag som tyvärr inte blev som jag tänkt mig. Saken är den att det var dags att byta hotell. Jag hade bokat två nätter på hotell Waldstein, för att sedan byta till hotell Charles tvärs över gatan. Efter två nätter på Charles skulle jag så byta tillbaka till Waldstein för två nätter till. Varför denna dubbelrockad? Saken är den att Waldstein är billigt på vardagarna men dyrt på helgerna. Hotellet är mer av ett familjehotell där man kan misstänka att det kommer många familjer, särskilt tyskar, runt helgerna. Charles är däremot mer av ett affärshotell som är dyrt på vardagar men billigare på helger. Så i min smarta plan tänkte jag dra nytta av dessa prisskillnader och därigenom tjäna en liten hacka, till en relativt liten transferkostnad. Det är inte utan att man är litegrann av en entreprenör. 

Emellertid skulle planerna gäckas. Efter att glad ihåg ha checkat ut från Waldstein och stegat in på Charles kommer chocken. Receptionisten påstår att de har haft en läcka och att de har varit tvungna att omboka till ett annat hotell. Det nya hotellet ligger i Josefov, den gamla judiska stadsdelen, inte långt från gamla stan. I ett svagt ögonblick säger jag ja. Tillsammans med några andra åker jag med taxi dit. Detta visar sig emellertid vara ett stort misstag. Josefov är en stadsdel som sedan slutet av 1800-talet helt byggts om och väl idag kan beskrivas som Prags Östermalm. Mala Strana, där Charles och Waldstein ligger, är att likna vid Söders höjder. Visst, det är inget fel på Östermalm - men hur roligt är det att turista där? Det var uppenbart att Charles hade dubbelbokat och så vikar man ner sig totalt. 1700-talets trånga charm som gav vingar har bytts mot de breda esplanadernas sterilitet. 

Det här är otroligt viktigt när man reser. Hotellets läge är kanske den viktigaste faktorn. Det är också olyckligt att omlokalisera. Poängen med att stanna länge i en stad är att man efter några dagar börjar rota sig. Hade just börjat känna att Mala Strana är "min" stadsdel. Hemkänslan skapar en större frimodighet och man kan gå in mer på djupet. Nåväl, nu är det omgrupperat och man får göra det bästa av situationen. Nedan meddelas några bilder från gatulivet. 

Först några turister. Här står jag och en okänd turist och plåtar varandra. Märket verkar vara en gammal Zenith. Det här är ett bra trick att använda när man är ute och plåtar. Fotografer kan dra nytta av varandra genom att ömsesidigt använda varandra som motiv. 

Här är ett par som frågade mig om vägen. De började prata spanska med varandra så jag tilltalade dem på detta språk. När jag förklarade att jag var svensk blev de förvånade. - Vi tyckte du såg ut som en bohem, svarade de. Paret visade sig vara från Colombia, ett land som jag besökt i min ungdom. 

- You talkin' to me? 

Dobre vecer.