On the noble art of city birding

En grej som jag upplever som lite jobbig är villkoren för oss som ägnar oss åt att plåta stadsfågel. Saken är den att stadsfågel är bland de roligaste motiven att plåta. Men samtidigt är det svårt att finna avnämare för sina alster. Stadsfågel är nämligen något som faller mellan gängse kategorier på ett lite olyckligt sätt. 

Homeward bound.

Att plåta stadsfågel handlar i grunden om gatufotografi men där fågeln står i centrum. Fokus är här på fågeln som medlem och inbyggare i staden. Precis som andra varelser i staden har fågeln sin handel och vandel. Precis som alla andra försöker den skaffa sig brödfödan för dagen. Och när den samspelar med andra stadsbor uppstår spännande moment. 

Boardwalk crow.

Det är här som problemen uppstår. Ty gatufotografi handlar om att plåta människor i gatulivet. Därför platsar inte gatufåglar riktigt som gatufotografi. Å andra sidan platsar inte gatufåglar bland normala fågelbilder. I den gängse fågelfotografin bedömer man bilder efter två kriterier: dels fågelns särart, dels bildens skärpa. Gatufågelbilder platsar därför sällan. Inom gatufågelfotografin står framför allt kråkan och måsen i centrum: alldagliga fåglar som emellertid är lysande opportunister och som när de samspelar med människan kan ge upphov till strålande gatukonst. 

The pita hunt. 

Det är därför jag undrar om det finns fler gatufågelfotografer som känner sig lite hemlös bland de rådande kategorierna. Är det dags att slå sig samman? Är tiden mogen att bilda en ny kategori, city birding eller street birding? Gatufotografi med fågeln i centrum. 

Maestro! 

Dancing in the street. 

The stakeout. 

Morgontrut

Godmorgon kära fotokollegor! Hoppas att ni får en fin dag. Meddelar några måsbilder så här på morgonkvisten: 

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. 

/Per

Vid ankdammen - det stora blå.

Idag var en strålande dag så undertecknad gav mig iväg på en tur runt Årstaviken. Solen, vattnet och isen tillsammans med några ankor gjorde dagen till en riktigt trevlig fotoutflykt.  

Det började med att jag gjorde en viktig fotografisk upptäckt. Ett evigt fotografiskt bekymmer är problemet med vinjettering, Fenomenet att bilderna svartnar ute vid hörnen. Så länge fotokonsten har funnits har fotografer brottats med detta. Ett vanligt sätt att tackla problemet har varit att blända ner. Ett annat att justera med hjälp av mjukvara. Nu tror jag mig ha kommit på ytterligare en metod. Man ser till att komponera på så vis att ljuskällan hamnar strax utanför kanten på bilden.  Detta löser inte bara vinjetteringen - det skapar till och med en negativ sådan. Bilderna blir ljusare ute i kanterna! Kanske kan man kalla det för negvin-teknik. Nackdelen är att effekten bara uppnås på ena sidan av bilden, såvida man inte har två ljuskällor. 

Negvin-tekniken är flexibel och kan även användas för effekter centralt  i bilden. Här skapas negativ vinjettering kring kanten på en bro. 

Jag gick vidare och kom fram till vad som skulle bli huvudnumret för dagen. Våren är så långt skriden att bara ett lövtunt istäcke täcker vattnet. På vissa ställen vet man inte om det är vatten eller is. Detta skapar en perfekt miljö för ankorna. Och tillsammans med sol och klar himmel skapas underbara förutsättningar för färgen blått.  

En sådan här dag kommer ankorna verkligen till sin rätt. Kombinationen fötter och flytkropp gör dem till veritabla amfibiemonster. Ta sig upp på lövtunn is? Inga problem. Isen håller inte? Bara att glida ner i vattnet. Vi människobarn satt och iakttog ankorna och det var inte utan att man var avundsjuk. 

Ankskådning. 

Människoskådning. 

Alla iakttar alla. 

Även videgräset trivdes. 

/Slut. 

Premiärsnö!

I fredags var det första dagen med riktigt snöfall i Stockholm. Äntligen! Som man har längtat. Det har inte varit roligt att gå och plåta i mörkret i vad som i praktiken varit höstkyla långt in i december-januari. Så i fredags när jag gick till jobbet tog jag med kameran för att dokumentera denna viktiga händelse. 

Snön gjorde vägen besvärligare för stadens resväskdragare. 

På Skeppsbrokajen finns det en koloni vintertrutar som brukar ligga och ta sig en lur på morgonkvisten. Jag stannar upp för att ta en bild. Men då flyger de iväg! Förstår de inte att jag är deras vän? 

Bättre är det med kajorna. De verkar ha fattat! 

Trafikleden längs Skeppsbron är normalt ingen höjdare. Men vitklädd i snö blir den genast mer trevlig. 

Förhoppningsvis håller snön nu i sig någon månad. Det är snöskottare, pulkåkare och mycket annat man skulle vilja plåta innan våren tar vid. 

Brödvinnaren. Ett måsäventyr. Del 3

Till och Från ger "Brödvinnaren - ett måsäventyr" i tre delar.

Detta har hänt: Tommy och Lisa träffades på Skeppsbrokajen. De blir ett par men när Tommy blir av med jobbet och hamnar i misär glider de ifrån varandra. För att återvinna Lisas kärlek ger sig Tommy ut på jakt efter mat. Tillsammans med några vänner dansar han för en turist vid Strömmen med hopp om att därigenom kunna tjäna ihop brödfödan..

Del 3. 

Lisa står ensam på Skeppsbrokajen. - Varför kommer han inte? 

För sitt inre minns hon Tommy hur stilig han var när han flög där i solnedgången. 

- Kanske gjorde jag ett misstag? Jag kommer aldrig mer att se honom!  

Hon går till Ålandsbåtarna men ingen där har sett Tommy. - Har inte han lämnat stan? frågar de. Lisa återvänder hem. 

Plötsligt!

Han är tillbaka!  

- Ja klara det! Ja é en brödvinnare!

- Dum tudum tudum. 

- "I am the man!..."

Slut.