Till och Från
We are the champions!
Vid Eurovisionsschlagern i lördags miste vi titeln. Men det dröjde bara en dag så var vi champs igen! Känns skönt. Man behöver känna sig som en champ. Fotbolls-VM är utanför vår division. Innebandy-VM är lite fjuttigt. Men Eurovisionsschlagern och Hockey-VM, där är vi med och fajtas!
Lunchtid och folket samlades i Kungsan för att hylla hjältarna. Flaggor och folk så långt ögat kunde se. Omöjligt att komma nära. Ståplats långt från scenen. Som tur var hade jag plockat med mig värstingtelet. Varför inte ta några porträtt?
Stekaren.
Och där kommer de! Hjältarna! I patenterade guldhjälmar hoppar de ut till folkets jubel. Vibbar från Foppas och Suddens tid. Diverse personer uttalar sig om guldet. Nyckeln till framgången? Att alla jobbar för laget. Per Mårts, skippern: Man verkar gilla flextid här i Stockholm! Jättegarv. Sedan följer intervjuer med spelarna. Om hur snacket gick i omklädningsrummet, om hur de känner sig och vad de har gjort. Det är precis som man minns det i pojklaget.
Åkej, nu taviråm nu haviråm! Det fina med såna här tillställningar är att de är så härligt predictable. Ta musiken. Någon som vill höra We are the champions? Check. Någon som är sugen på The winner takes it all? Check. Håkan Södergren, någon? Check.
Blue collar och white collar - alla hänger med!
Frågas: varför är Tre Kronor folkets lag? Svaras: Därför att de kommer hem med troféerna!
Åkej, nu taviråm nu haviråm! Till och med Lantmäteribacken var packad med folk. En reflektion: varför samlas så många människor för att fira sina hjältar? Ingen av oss har brytt oss om att följa turneringen. Men ändå flockas vi till Kungsan. Förmodligen handlar det om att få utlopp för grundläggande mänskliga behov från tiden när vi levde som jägare och nomader. Att komma hem med troféer var på den tiden att komma hem med byte. Då samlades stammen för att fira hjältarnas hemkomst som betydde stammens överlevnad. Jakttroféerna blev sedan till krigsbyten men firandet var ändå detsamma. Vår stam är starkast av alla! I våra dagar har krigsbytet ersatts av idrottstroféer. Det är det här som är idrottens högre kall. Att kanalisera krigiska stamkänslor och ge dem fredligare utlopp.
På amerikanskt manér leder Loa Falkman i Du gamla du fria. Mäktigt att sjunga med landsmännen. Kärleken till fosterlandet är påtaglig. Ja jag vill leva jag vill dö i Norden! En sån här dag är det lätt att glömma kylan och mörkret under vinterhalvåret. Sverige är världens bästa land!
Så var det slut. Klockan har blivit ett. Lunchrasten är egentligen slut och man har inte hunnit käka. Det är lugnt, skippern har beordrat flextid. Dags att leva hockeykulturen. Dags för en burgare. Donken eller Max? Svaret är givet. Max, det är hamburgare på svenska.
Dogma 25600
Som framgick av mitt förra inlägg har jag alltmer börjat uppskatta brus. Brus ger sköna bakgrunder. Färger i bakgrunden får en sprejliknande karaktär. När man väl har fått upp smaken för det vill man bara ha mer. Känner nu att jag är beredd att avlägga dogmalöfte. Kommer i fortsättningen att plåta mycket på högsta iso-tal, för tillfället iso 25600. Meddelar här några brustester. Bilderna tagna med Nikon D7000 och Nikkor 85/1.8@iso 25600.
Brustest på glas och trä. Sprejliknande aura kring kanterna noteras.
Skjorttest. Obs, flanellskjorta! Innehåller naturligt brus.
..vilket visas här. Betydligt mindre brus i denna skjorta. (Å andra sidan förekommer naturlig moiré.)
Ljustest. Här kommer bruset till sin rätt. Sprejliknande auraeffekter fögyller lågorna.
Efter dessa tester hemmavid bestämde jag mig för att ta en sväng runt kvarteret. Det var mitt i natten så det borde finnas förutsättningar att få fram fina brusbilder.
Vädret var lite ruggigt så det blev en kort sväng.
En bar på Bellmansgatan. Den var stängd och nersläckt. Men se, där stod en flicka i mörkret och spelade flipper! Smått märkligt.
Sankt Paulsgatan öde förutom någon tidig vandrare på väg till jobbet. Härligt blöta gator som dock kanske inte är optimerade för brus?
I morgon tänkte jag pröva på att plåta 25k i dagsljus. Blir en utmaning. Riktigt kul att plåta dogmatiskt. Bara man inte blir en dogmatiker. Lätt att fastna i en falsk dogmatism.
På Visby strandpromenad
Undertecknad har varit på Gotland i några dagar. Visby med rosor och ruiner, och med en härlig strandpromenad som för tankarna till medelhavet. Se här vad som hände vid skymningen en afton.
En underbar kväll i mystiskt skymningsljus.
Aftonens elegantaste par. Utstrålar pengar och klass.
Paret passerar. Far och son betraktar skymningen. Japanen försjunken i solnedgången. Drömmer han om Nippon?