Nikons designfilosofi
Efter den stora världshändelsen i torsdags går det att fundera över Nikons designfilosofi. Att byta fattning är någonting stort och strategiskt som påverkar riktningen årtionden framåt. Det kan avgöra företagets framtid. Så vad kan man säga om Nikons vägval? Är det genialiskt, eller har man gjort en blunder?
Nikon har gått från att ha det längsta registeravståndet och den smalaste flänsen till att ha det kortaste registeravståndet och den vidaste flänsen. Och det är här som frågan blir hur pass klokt detta vägval var. Just att gå från smalast till bredast väcker frågor. Finns en tanke bakom eller var det ett förhastat beslut? Det finns två skolor. Å ena sidan finns cynikerna. Det finns dem som hävdar att Nikons vägval är en känslomässig reaktion som är betingad av de många svåra åren under Canons herravälde. Under sjuttiotalet var Nikon kungen. När elektroniken och autofokusen kom så gjorde Canon sitt vägval: man slängde det gamla åt sidan, satsade på en ny fattning. Resten är historia. Canon blev number one. Nikons ingenjörer tvingades se hur Canon med sin större öppning kunde tillverka gluggar som Canon 50/1.0L. En bländaröppning på 1.0! I årtionden stångade sig Nikons ingenjörer blodiga för att övervinna F-fästets begränsningar. Men till ingen nytta. Canon var kungen. Så när möjligheten att införa ett helt nytt fäste infann sig var det viljan till revansch på Canon som fick styra. Och på den vägen är det. Meningen med det nya fästet är att tillverka den ljusstarkaste optiken som världen har skådat. Nikkor Noct 58/0.95S! Under 1.0 har ingen tillverkare någonsin kommit. Hela poängen med fästet har varit att få bräcka Canon.
Men är detta ett förnuftigt sätt att gå till väga? Riskerar det inte att bli en segersötma som blir temporär? När segerruset lagt sig och vardagen börjar, så står man där med ett nytt mount - för alltid. Och är detta mount det som är det bäst lämpade till den gråa vardagen? Är detta fattningen som är mest lämplig i de åttio procent av fallen i mitten? Beslutet om fattningen ska då ha varit ett tillfälligt rus som kommer att stå Nikon dyrt i framtiden.
Å andra sidan finns skolan som säger: kompromisslös kvalitet. Tidigare har Nikon varit begränsad av F -fattningens snäva mått, men nu ges tillfälle att upphäva dessa begränsningar. Det handlar inte om att bräcka Canon. Det handlar om att Nikon åter ska bli proffsens självklara val, och då handlar det om att tillverka produkter som inte kompromissar med bildkvaliteten. Storlek och kostnader kommer i andra hand. Proffsen kommer åter att välja Nikon, allt blir som förr på den gamla goda tiden, konsumenterna följer efter när Nikon åter är number one.
Ett tredje argument, som liknar det andra, är att form följer funktion. Flänsdiametern går att diskutera. Men kort registeravstånd följer logiskt av den digitala tekniken. Det långa registeravståndet betingades av spegelreflexen och filmen. Det var nödvändigt att i kamerahuset lämna plats åt spegeln. Filmrullen var med nödvändighet tvungen att sitta längst bak i kameran. Men den spegellösa digitala tekniken finns ingen anledning att begränsa sig till det som följde av en gammal teknik. Hur ska man på bästa möjliga sätt utnyttja rummet i den digitala kamerakroppen? För den digitala sensorn är det rationellt att ha träffytan så nära öppningen som möjligt - och lägga elektroniken bakom sensorn. Att förlänga registeravståndet vore att upplåta plats till något som egentligen inte gör någon nytta. Om det behövs ett större avstånd mellan linsen och sensorn kan detta avstånd lika gärna skapas utanför kameran, genom att förlänga objektivet. Form följer funktion: kortast möjliga avstånd mellan strupe och sensor är därför funktionellt och formen bör följa därefter.
Motargumentet är att det bästa ofta är det godas fiende. Kompromisslös bildkvalitet låter bra i teorin och som slagord. Men i praktiken handlar det om att bilderna blir tillräckligt bra. Och då handlar det om att väga goda ting. Kompromisslös kvalitet är för det mesta inte av nöden. Att dölja avstånd inuti kameran kan vara ändamålsenligt - om det leder till ett bättre handhavande, som ju också har ett värde. Kompromisslöshet innebär att man kompromissar bort goda ting. Tunna kamerakroppar med långa objektiv är inte det mest ändamålsenliga i åttio procent av fallen. Det bästa är ibland det godas fiende.
Tiden får utvisa om Nikon valde rätt. Snart kommer i alla fall Nikkor Noct 58/0.95S. Då hänger vi på låsen. Sedan får vi se.
/Per
/Per
/Per
/Per
/MA