Beskärning och skärpedjup

Jag undrar om jag inte har gjort en viktig fotografisk upptäckt. I somras gick jag förbi Kungsan på morgonkvisten. En säkerhetssnubbe satt vid den för dagen torrlagda fontänen. Det såg ut som att han hade en kort stund för sig själv innan han gick på passet. Jag tänkte att det kunde bli en fin bild. Samtidigt hade jag just införskaffat en 85/1.8:a och ville gärna laborera med lite olika skärpedjup. Det är nu när jag testat lite olika beskärningar som jag tror mig ha gjort en viktig fotografisk upptäckt. Vid ett kort skärpedjup vinner bilden på att ha en bredare bild, d v s att man tar med mer av omgivningen. Vid ett långt skärpedjup vinner bilden istället på att snävas av. Vid en snäv bild är faktiskt det långa skärpedjupet att föredra. Men i den vida bilden är det korta skärpedjupet att föredra. Vidare vinner kort skärpedjup på färg medan långt skärpedjup vinner på svartvitt. Se här:  

f/16. 

f/2. 

Enligt mig är den nedre bilden bättre. Bakgrunden blir för rörig med långt skärpedjup. Vidare vinner den vida bilden av färg då dessa smetas ut och bildar en trevlig bakgrundspalett. Med långt skärpedjup bidrar färg i stället till röran. 

För den snäva bilden är det emellertid tvärtom: 

f/16.  

f/2. 

f/5.6. Den gyllene medelvägen? 

Här anser jag att det långa skärpedjupet vinner. Blir ganska snyggt med de skarpa linjerna i bakgrunden, som bidrar med karaktär utan att skapa röra. Det korta skärpedjupet känns här lite avslaget. 

Någon annan som tänkt på detta? 

2011-11-15 13:28   froderberg

Det är mycket som påverkar hur en bild upplevs. Lagom detaljåtergivning är en som du är inne på. Hur stor bilden visas påverkar också intrycket. I en liten bild kan det oskarpa upplevas ganska skarpt.

Besvara

Svar från Iwa 2011-11-15 15:52

Hej Magnus, tack för din kommentar! Känns som att det finns mycket här att utforska.
/Per

Svara

2011-11-15 15:06   pia51

Kollosalt intressant inlägg. Sjäv har jag en lång tid funderat över skäpedjupet. Helt klart är det fotografen som guidar ögat i bilden, utan att vi alltid tänker på det.
Det intressanta är inte ytterligheterna kortaste eller längsta möjliga skärpedjup, utan det som finns däremellan. Det är viktig kunskap. Kan man det tror jag att man är på väg att bli en duktig fotograf.
Jag började läsa skärpedjupstabeller i min fotobok, Sjöströms Amatörfotografen utgiven 1951 (ärvd). Jag har inte riktigt kläm på det än, men det är på väg.
Bländare, brännvidd och hur långt in i bilden jag lägger focus.
Det känns bra att ha koll på hur mycket och hur långt från skärpeplanet jag får oskärpa.
Min man talar om för mig att det inte är lönt att läsa tabeller utan det blir en känsla till slut, hur man får till det och att man har tagit fotot i huvudet innan man trycker av. Jag är på väg.........
/pia

Besvara

Svar från Iwa 2011-11-15 16:00

Hej Pia, tack för ditt inlägg! Det bästa tror jag är att experimentera friskt snarare än att läsa tabeller. Med digitalt kan man ju göra det hur mycket som helst.
/Per

Svara