Hoburgens fyr

Nästan var man än befinner sig på Hoburgen så finns fyren med någonstans i synfältet. Det runda, vita och svarta tornet och den vita fyrvaktarbostaden syns vida omkring. På kvällen och natten sveper de tre roterande ljuskäglorna tyst över landskapet.

Hoburgens fyr i den sena sommarnatten

Fyren byggdes 1846 och inledningsvis bestod optiken av tolv paraboliska speglar och oljelampor. Under årens lopp har ny teknik successivt  införts och fyren är elektrifierad sedan 1951. Numera består optiken av tre 1.8 m stora linser som roterar på ett lager bestående av 285 kg kvicksilver. 

Tunga roterande linser riktar ljuset i tre strålar

Maskineriet är levererat av franska Barbier & Bernard och drevs ursprungligen med ett urverk och ett tungt lod dom hängde ner genom fyrtornet. Fyrvaktaren var tvungen att "dra upp" urverket med jämna mellanrum för att linssystemet skulle fortsätta att rotera. Nu för tiden drivs maskinen med en elmotor.

Fyrmaskineriet och kvicksilverlagret

Det finns inte någon fyrmästare kvar eftersom fyren numera är helt automatiserad. Kvar finns SMHI:s väderobservatör Arendt Engström som bor här året runt. Arendt släppte in oss så att vi kunde få lite bilder.  Utsikten från fyren är fantastisk och vi hade tur med både bra sikt och ett nästan vindstilla sommarväder. Så är det långt ifrån alltid på denna utsatta plats mitt i Östersjön.

Utsikt över fyrvaktarbostaden

Mycket av väderobservationerna görs numera automatiskt, men nästa gång du lyssnar på sjörapporten och hör "Hoburg nordväst 19 meter per sekund och regn" så skänk gärna en tanke till Arendt!

 Fyren och den automatiska väderstationen sedd genom ett äldre väderinstrument

Källa: Svenska Fyrsällskapet

Fotografering på Sudret

Sudret på södra Gotland är bedövande vackert så här års. Här möts det karga kalkstenslandskapet och de frodiga strandängarna som sjuder av grönska och luften är fylld av sommarens dofter. Lärkorna drillar outtröttligt dagarna i ända och näktergalen fyller den ljusa natten med välljud.

18 mm, f/22, 0.8s, ISO 100

Jag har tillbringat en vecka varje sommar på Hoburgen de senaste tio åren och slutar aldrig att förundras över denna plats. Här möts havet och himlen. Här finns rymden och ljuset. Att komma hit är som att ta av sig den där gamla trånga vintermössan på våren - tankarna får fritt spelrum igen och nya idéer föds. Vardagen, jobbet och livet på andra sidan havet känns oändligt avlägset. Samtidigt är det här en naturtyp som känns främmande för mig. Uppvuxen i Kolmårdsskogarna gillar jag stora, mörka skogar, skogstjärnar och bergsterräng - långt ifrån den återhållsamma alvarsnaturen. Men det är just kontrasten till det gamla invanda som ger mig den där extra kicken av att komma hit varje år.

18 mm, f/11, 1/10 s, ISO 100

Sudret må vara vackert men ack så svårt att förmedla i bild. Strandängarna är platta och det är knepigt att hitta höjder som ger överblick och skapar ordning i bilden. Hoburgens höjder finns förvisso, men stora delar av platån är inhägnat skyddsobjekt, som gör det omöjligt att komma upp där man helst skulle vilja vara. Jag har tillbringat åtskilliga dagar för att försöka hitta vinklar och höjder med både vidvinkel och tele, utan att riktigt få till det. 

50 mm, f/16, 1/80 s, ISO 100

Årets gotlandsresa är till ända, men sommaren har bara börjat och det här blir en spännande fotosäsong.

Må gott!

Vraket vid Hoburgen

Helt plötsligt låg det bara där. Vraket ev en gammal fiskebåt uppspolat på de flata kalkhällarna nedanför Hoburgen. Tänk vad man kan göra med två till synes värdelösa bilder, tålamod och lite pillande med ett montage i Photoshop.

Så här års, när flödet av nya bilder ur kameran är minst sagt begränsat får man leta bland gammal skåpmat som gömmer sig i arkiven. Hittade två högst mediokra bilder från sommarens besök på Gotland - en fiskebåt liggandes på land i Ronehamn och så en kvällsbild ut över havet tagen nedanför Hoburgen på Gotlands sydspets.  Här är ursprungsbilderna.

Jag har inte ägnat mig åt montage tidigare så det här var en nyttig och intressant övning. Använde en lagermask för att "måla" ihop de två bilderna. Har använt klonstämpeln på vissa partier på stranden och justerat ljus och skuggor i ett pjattlager. Slutligen ett fotofilter för att värma upp ljuset.

Hur tycker du jag lyckades? Tacksam för dina synpunkter och förslag på vad som kan göras bättre eller annorlunda.

En stormig kväll på Sudret

När det blåser på södra Gotland gäller det att hålla i mössan och gilla läget. Här är en sen kvällsbild från början av juni när försommargrönskan runt Hoburgen var som allra mest intensiv.

  15 mm, f/22, 0.4s, ISO 200

På lördag blir det en tur till Gnesta och Gnesta-planket. Det ska bli kul att titta på bilder och träffa likasinnade IRL   :)

Stormvarning på Husrygg

Gotlandsbesöket för ett par veckor sedan inleddes med 20 meter per sekund i vindbyarna. Kämpade tappert uppe på Husrygg - åsen som löper utmed västra kusten ner mot Hoburgen. Man fick hålla i både mössan och stativet för att de inte skulle blåsa bort. Världen skälvde i sökaren och irritationen växte. 

Kraftig blåst är inte min grej. Jag blir stressad, kan inte tänka klart och allt går oändligt långsamt. Det blir sällan några bilder i sådana situationer. Lämnade höjden på Husrygg och gick ner på strandängarna nedanför Hoburgen i hopp om en lite lugnare tillvaro. Något bättre. Stativet stod i alla fall kvar av sig själv, men allt annat gungade och svajade friskt i vinden. Ok, ingen idé att kämpa emot. Skruvade istället på ND8 gråfilter och lät vinden bli min vän i bildskapandet. 1 sekunds slutartid. Här är resultatet i färg och svartvitt.

Bild 1. 24 mm, f/22, 1 s, ISO 100, ND8 gråfilter

 Bild 2. 24 mm, f/22, 1 s, ISO 100, ND8 gråfilter, konvertering till svartvitt i PSE 9