Med vidöppen bländare i kvällsljuset

Nikkor AF-S 50/1.4 är favoritgluggen nummer ett och den sitter nästan alltid på kameran. Så även ikväll när jag tog en sväng i det fina kvällsljuset. Stigarna är vältrampade vid det här laget och inget särskilt drar till sig uppmärksamheten. Men så en glänta med en björkstam och några blad som lyser i bland skuggorna. 

50 mm, f/1.8, 1/250, ISO 400

Lite längre bort en nyponbuske med utslagna rosor. Det blåser och allting svajar. Skärpedjupet är kort och tålamodet får sig en prövning innan skärpan sitter där den ska.

50 mm, f/3.2, 1/160, ISO 400

Tja det får räcka för ikväll. Fortsatt trevlig midsommar!

Hoburgens fyr

Nästan var man än befinner sig på Hoburgen så finns fyren med någonstans i synfältet. Det runda, vita och svarta tornet och den vita fyrvaktarbostaden syns vida omkring. På kvällen och natten sveper de tre roterande ljuskäglorna tyst över landskapet.

Hoburgens fyr i den sena sommarnatten

Fyren byggdes 1846 och inledningsvis bestod optiken av tolv paraboliska speglar och oljelampor. Under årens lopp har ny teknik successivt  införts och fyren är elektrifierad sedan 1951. Numera består optiken av tre 1.8 m stora linser som roterar på ett lager bestående av 285 kg kvicksilver. 

Tunga roterande linser riktar ljuset i tre strålar

Maskineriet är levererat av franska Barbier & Bernard och drevs ursprungligen med ett urverk och ett tungt lod dom hängde ner genom fyrtornet. Fyrvaktaren var tvungen att "dra upp" urverket med jämna mellanrum för att linssystemet skulle fortsätta att rotera. Nu för tiden drivs maskinen med en elmotor.

Fyrmaskineriet och kvicksilverlagret

Det finns inte någon fyrmästare kvar eftersom fyren numera är helt automatiserad. Kvar finns SMHI:s väderobservatör Arendt Engström som bor här året runt. Arendt släppte in oss så att vi kunde få lite bilder.  Utsikten från fyren är fantastisk och vi hade tur med både bra sikt och ett nästan vindstilla sommarväder. Så är det långt ifrån alltid på denna utsatta plats mitt i Östersjön.

Utsikt över fyrvaktarbostaden

Mycket av väderobservationerna görs numera automatiskt, men nästa gång du lyssnar på sjörapporten och hör "Hoburg nordväst 19 meter per sekund och regn" så skänk gärna en tanke till Arendt!

 Fyren och den automatiska väderstationen sedd genom ett äldre väderinstrument

Källa: Svenska Fyrsällskapet

Fotografering på Sudret

Sudret på södra Gotland är bedövande vackert så här års. Här möts det karga kalkstenslandskapet och de frodiga strandängarna som sjuder av grönska och luften är fylld av sommarens dofter. Lärkorna drillar outtröttligt dagarna i ända och näktergalen fyller den ljusa natten med välljud.

18 mm, f/22, 0.8s, ISO 100

Jag har tillbringat en vecka varje sommar på Hoburgen de senaste tio åren och slutar aldrig att förundras över denna plats. Här möts havet och himlen. Här finns rymden och ljuset. Att komma hit är som att ta av sig den där gamla trånga vintermössan på våren - tankarna får fritt spelrum igen och nya idéer föds. Vardagen, jobbet och livet på andra sidan havet känns oändligt avlägset. Samtidigt är det här en naturtyp som känns främmande för mig. Uppvuxen i Kolmårdsskogarna gillar jag stora, mörka skogar, skogstjärnar och bergsterräng - långt ifrån den återhållsamma alvarsnaturen. Men det är just kontrasten till det gamla invanda som ger mig den där extra kicken av att komma hit varje år.

18 mm, f/11, 1/10 s, ISO 100

Sudret må vara vackert men ack så svårt att förmedla i bild. Strandängarna är platta och det är knepigt att hitta höjder som ger överblick och skapar ordning i bilden. Hoburgens höjder finns förvisso, men stora delar av platån är inhägnat skyddsobjekt, som gör det omöjligt att komma upp där man helst skulle vilja vara. Jag har tillbringat åtskilliga dagar för att försöka hitta vinklar och höjder med både vidvinkel och tele, utan att riktigt få till det. 

50 mm, f/16, 1/80 s, ISO 100

Årets gotlandsresa är till ända, men sommaren har bara börjat och det här blir en spännande fotosäsong.

Må gott!