Efterlängtad!

För inte så länge sedan låg isen vackert blank nedanför stenhuggarebyn här i  Stenhamra. En och annan långfärdsskridskoåkare vågade sig ut på isen och skenornas sjungande ljud hördes långväga omkring i den tysta skymningen.

Mälaris i skymningen 26 januari 2014. 120 mm, f/16, 1/6 s, ISO 100 

Nu, några veckor senare är isen nästan borta och det känns som våren är på gång. Efterlängtad!

Inga mer vinterbilder på ett tag alltså!

Cokin gråfilter och en strimma ljus

Köpte Cokins filterhållare och tre halvtonade ND-filter under senhösten. Sen sänkte sig det stora mörkret över vår del av världen och filtren har inte inte kommit till användning. Men idag blev det äntligen av. En reva i molntäcket uppenbarade sig över Mälaröarna under eftermiddagen och gav lite ljus som fick fotografen i mig att vakna till liv. Kamera, stativ och filter fick följa med på en rask promenad till det närbelägna stenbrottet för lite tester.

Cokin BPW400A lågprofilhållare monterad på ett AF-S 24-120/4.

Cokins filtersystem är relativt billigt. Jag köpte två hållare, 77 mm adapter och tre filter (ND2, ND4 och ND8) för 72 GBP inklusive frakt från Amazon.  Filtren består av rektangulära glasskivor som skjuts i hållaren som monterats på objektivet. Det gör det enkelt att justera var i bilden man vill placera övergången mellan den ljusa och mörka delen av filtret. En klar fördel jämfört med ett cirkulärt filter.

 Jag valde lågprofilhållaren som är avsedd för vidvinkelobjektiv ner till 20 mm. Noterade direkt att den trots det vinjetterar ganska kraftigt på mitt AF-S 24-120/4 i 24 mm-läget. Så pass att man faktiskt ser lite av hållaren i hörnen. Nåväl, det kan man leva med om man inte komponerar för tight - pixlar finns det ju gott om, så det går ju att skära bort. 

24 mm. f/16, 0.3 s, ISO 400, halvtonat ND8 filter, beskuren

Första testet utföll positivt, bortsett från vintetteringen. Lite fippligt och omständigt är det allt att hålla på med oskyddade glasskivor ute i naturen. De drar lätt till sig damm och man får passa sig för tumavtryck. Man behöver vara utrustad med både tid och tålamod men det är ju precis det som det handlar om när man plåtar landskap!

Tegelsten i postlådan

För någon vecka sedan damp det ner en veritabel tegelsten i brevlådan. Det var fotoboken "366" där Fredrik Boo samlat bilderna från sitt en-bild-om-dagen-projekt skottåret 2012. Fredrik är ju välkänd här på Fotosidan och jag har många gånger förundrats över hans fina landskapsbilder från Söderåsen. Därför var det extra roligt att få dem i bokform.

Boken håller bra kvalitet. Hårda pärmar, 230 sidor på tjockt blankt papper och snyggt tryck med bra färgåtergivning.  Det är fascinerande att följa årstidernas växlingar på Söderåsen genom Fredriks kamera. Ett en-om-dagen-projekt är ingen lätt utmaning. Oavsett ljusförhållanden eller väderlek ska en bild skapas.  Ibland tryter fantasin eller tiden. Trots dessa utmaningar har Fredrik lyckats mycket bra med sitt projekt. Kvaliteten på bilderna varierar självklart utifrån förutsättningarna. Jag fastnar speciellt för några av bilderna från Vege å, där både ljus och komposition ger en nästan trolsk stämning. Fredrik använder sig ibland av dubbelexponeringar för att skapa den mjukhet i bilderna som bidrar till känslan.  Många av bilderna har en komplex komposition med flera blickfång som inbjuder till att hela tiden upptäcka nya intressanta detaljer.

"366" är en bok som ger mycket inspiration inför den nu så hett efterlängtade vårsäsongen. Här kan man drömma sig bort från gråvädret utanför fönstret till vårfåglarnas kvittrande och Söderåsens spirande grönska.

Par i grått

Gråväder lockar inte till några större utsvävningar med kameran, men idag blev det ett par timmar i närbelägna Eldgarnsö naturreservat. Det kändes som jag var ensam på hela ön, men ett färskt skidspår i nysnön avslöjade att jag åtminstone inte var först på plats.

Par i grått. 44 mm, f/16, 0.4 s, ISO 50

Två ekar dominerar landskapet på södra delen av ön, där de står mitt ute på fältet. Som ett strävsamt gammalt par står de där i det gråmulna vintervädret. Trots närheten till storstan är det totalt tyst och stilla på Eldgarnsö. Kameran och de tålmodiga träden som enda sällskap är bra avkoppling efter en fullmatad arbetsvecka.