DEFOKUSERAT
Gråfilter och långa slutartider vid Kapplasse
Skummande vågor och snabba moln som skyndade fram över Kapplasseklipporna fick mig att plocka fram gråfiltren och experimentera med långa slutartider härom veckan.
Jag har två gråfilter i fotoväskan. Ett ND103-filter som dämpar ljuset 3 exponeringssteg (EV), vilket motsvarar en förlängning av exponeringstiden med 2^3 = 8 gånger. Det är det mest användbara filtret och funkar bra för att smeta ut rinnande vatten lagom mycket. Exempel på bilder med ND103-filtret hittar du i förra blogginlägget från Kapplasse.
24 mm, f/13, 44 s, ISO 100, ND110-filter
Det finns tre olika notationer för att benämna gråfilter, vilket kan vara förvirrande. Exempelvis är ND103, ND0.9 och ND8 samma filter. En bra jämförelsetabell finns på Wikipedia.
Det andra filtret i väskan är ett ND110 som dämpar ljuset 10 EV och förlänger alltså exponeringstiden med 2^10 = 1024 gånger. Här blir exponeringarna lätt en eller flera minuter långa och det blir helt svart i sökaren när man skruvar på filtret. Man måste alltså komponera bilden, ställa in fokus och mäta in exponeringstiden utan filter och sen montera filtret och öka tiden tusen gånger. Jag kör med helt manuella inställningar och trådutlösare i det här läget.
25 mm, f/13, 35 s, ISO 100, ND110-filter
Det är viktigt att stänga till sökaren så att ströljus inte läcker in till sensorn den vägen under den långa exponeringen. Missar man det uppstår lätt färgade stråk över bilden med ett katastrofalt resultat som följd. Det har hänt att jag glömt skydda sökaröppningen och inte upptäckt misstaget förrän hemma vid datorn. Retsamt!
Om man inte vill ägna sig åt huvudräkning så finns det en uppsjö av appar för att beräkna exponeringstiden när man använder gråfilter. Själv använder jag NDCalc i min iPhone, som även innehåller en praktisk timer om man kör långa exponeringar med manuell trådutlösare.
Appen NDCalc för iPhone
Extremt långa exponeringstider med ND110 får vågskvalp att mest se ut som dimma och molnen att smetas ut över himlen. Definitivt mycket effektfullt, men resultatet blir långt ifrån hur scenen ser ut i verkligheten, vilket man kan ha synpunkter på som landskapsfotograf. Själv gillar jag den här effekten i vissa bilder eftersom det ger en lugn och lite magisk känsla.
Sena kvällar och långa exponeringar
Som kanske framgått i tidigare inlägg så är min favoritsysselsättning så här års att smyga runt med kameran i det sena kvällsljuset. Den här sommaren har varit idealisk, med många helt vindstilla kvällar som inbjuder till långa exponeringstider. Kvällsljuset drar lite åt blått och kronbladen på alla blommor blir nästan självlysande.
38 mm, f/16, 6 s, ISO 50
Ofta blir det en runda i närområdet på kvällskvisten. Det mesta är bekant och redan fotograferat. Men så plötsligt ser man ett motiv som inte hjärnan registrerat förut - trots att man passerat samma plats hundratals gånger tidigare. Dagens bild är ett sånt exempel. Här i strandkanten har jag stått och spejat efter motiv många gånger den här sommaren, det var först härom kvällen som naturens egen trädgårdsrabatt trängde sig fram i mitt medvetande.
Ha en skön sommarkväll!
Vindstilla i sommarnatten
Det mest fascinerande med svensk sommar är onekligen ljuset som det går att fotografera i hela natten igenom. Några kvällar har varit totalt vindstilla och då är det är inga problem att låta exponerings-tiderna bli sekundlånga - inte ens det tunnaste grässtrå rör sig!
27 mm, f/16, 4 s, ISO 100, två exponeringar
Lekte lite med vidvinkeln och gick riktigt nära de ståtliga rallarrosorna. Två exponeringar behövdes för att klara skärpan i hela bilden - en med fokus på snickerboa och en på den närmaste blomman. Bilderna ihoplagda med en lagermask.
Ha en skön helg!
Sista strålarna över Traneberg
Igår var första dagen på evigheter med riktigt dagsljus. De tjocka molnen skingrades för några timmars solljus och genast piggnar den slumrande inspirationen till liv. Mellan Traneberg och Fredhäll låg isen nyfruset blank och det blev en magisk eftermiddag i den vindstilla kylan.
Bild 1. 35 mm, f/16, 10 s, ISO 100, panorama av tre exponeringar
Jag har upptäckt hur kul det är att ta panoramabilder med det fasta 35/1.8-objektivet som har en fantastisk skärpa och måttlig vidvinkel. Photomerge-funktionen i Photoshop fungerar förbluffande bra och genom att fixera vitbalans och exponeringstid för samtliga bilder i serien så undviker man variationer i bilden. Klistra ihop bilder på höjden och längden eller både och, så får du gott om pixlar att jobba med.
Bild 2. 35 mm, f/11, 1 s, ISO 100, panaorama av två exponeringar
Bild 3. 35 mm, f/16, 25 s, ISO 100, en exponering
Så var det dags för ännu en arbetsvecka. Med lite tur håller ljuset i sig och man kanske kan hinna med att fånga några av de sista strålarna på väg hem från jobbet. Ha det gott!
Blå timmen
Vad kan vara bättre än att smyga runt med kameran en varm och absolut vindstilla augustikväll? När solen gått ner bakom horisonten och ljuset börjar dra mot blått är det dags att plocka fram stativet och skruva upp exponeringstiderna. Blå timmen har infunnit sig.
Bild 1. 50 mm, f/16, 15 s, ISO 100 (störande detaljer bortklonade i vänster kant)
Bild 2. 32 mm, f/16, 15 s, ISO 100
Bild 3. 150 mm, f/16, 30 s, ISO 100
Bild 4. 50 mm, f/5.6, 2 s, ISO 100