Sudret sjuder av liv

Sudret på södra Gotland sjuder av liv så här års. Lärkorna drillar oförtröttligt högt över strandängarna och svalorna jagar i flock i nära överljudsfart. På nätterna fyller näktergalarna landskapet med sina musikaliska krumbukter. 

90 mm, f/16, 0.4s, ISO 50, ND8-filter

Årets gotlandsresa blev kort. Fyra dagar och tre kvällar ute med kameran resulterade bara i några få bilder men gav en skön avkoppling från vardagsstressen. Kulingvindar fick havet att vältra sig in över de flata kalkhällarna nedanför Hoburgen - spännande men obekvämt!

När dimman rullar in

När dimman rullar in från havet över Sudret på södra Gotland så förändras landskapet. Kontrasterna löses upp och färgerna tunnas ut. Fåglarna tystnar och träden och buskarna förvandlas till suddiga figurer ute på strandängarna.

Årets vecka på Gotland präglades av flera dagar med tät dimma och svag vind. Det senare hör till ovanligheterna i det karga och utsatta landskapet, där vinden kommer åt från alla håll. 

58 mm, f/13, 1/8s, ISO 400

Straxt norr om Bottarve står tre magnifika, gamla väderkvarnar ute på en äng. Jag har ofta passerat här och väntat på ett lämpligt tillfälle för att få lite bilder. En tidig morgon låg dimman som mjuk bomull över landskapet och solen började precis att bryta igenom. Styrde kosan norrut mot Bottarve och spenderade en timme bland vädervarnarna, med några nyfikna hästar som enda åskådare.

82 mm, f/16, 1/20 s, ISO 100

Dimman ger både djup i bilden och lagom isolation från bakgrunden. Här passade det utmärkt för att maskera skogsbrynet och ge intrycket av ett öppnare landskap än vad som egentligen är fallet.

50 mm, f/16, 0.4 s, ISO 100

Åter på Hoburgen. De blommande oxelträden och stengärdesgårdarna försvinner in i oändligheten. Allt blir fuktigt och man får ideligen putsa bort imman från linsen. Då är det skönt att krypa tillbaka ner i sängen efter ett lyckat morgonpass med kameran.

105 mm, f/13, 1/10 s, ISO 400

Tidig morgon på Hoburgen

Du känner säkert igen det. Så här års är jobbet fullständigt hysteriskt. Allt ska hända innan semestern. Projekt ska avslutas. Ekonomisiffror produceras. Konferenser och sommarmingel och rapporter och  möten avlöser varandra i ett rasande tempo. Då är det läge att lämna allt för en veckas total avkoppling långt borta där mobiltelefontäckningen inte når. 

Jag åkte som vanligt till Hoburgen på södra Gotland för en veckas fotografering. Här är det fortfarande helt folktomt sånär som några få besökare till Hoburgsgubben och Majstregårdens restaurang på dagtid. Och mobiltelefonen funkar inte heller. Nog för att Telias nät finns tillgängligt, men det störs ut av polska och baltiska nät större delen av dygnet.

65 mm, f/16, 1/10s, ISO 100

De tidiga morgnarna var vindstilla och dimman bredde ut sig över strandängarna och det stilla vattnet, så det var värt mödan att masa sig upp ur sängen vid 0330. Efter ett par timmars fotografering var det desto skönare att krypa tillbaka i bingen och invänta frukosten.

100 mm, f/16, 1/25 s, ISO 100, focus stacking

Att ge sig ut med kameran i gryningen är något speciellt. Man är helt ensam tillsammans med naturen. Fukten i gräset och doften från havet. Lärkorna som drillar över strandängen bara för mig.

 50 mm, f/16, 2 s, ISO 50

Ha en skön helg!

Hoburgens fyr

Nästan var man än befinner sig på Hoburgen så finns fyren med någonstans i synfältet. Det runda, vita och svarta tornet och den vita fyrvaktarbostaden syns vida omkring. På kvällen och natten sveper de tre roterande ljuskäglorna tyst över landskapet.

Hoburgens fyr i den sena sommarnatten

Fyren byggdes 1846 och inledningsvis bestod optiken av tolv paraboliska speglar och oljelampor. Under årens lopp har ny teknik successivt  införts och fyren är elektrifierad sedan 1951. Numera består optiken av tre 1.8 m stora linser som roterar på ett lager bestående av 285 kg kvicksilver. 

Tunga roterande linser riktar ljuset i tre strålar

Maskineriet är levererat av franska Barbier & Bernard och drevs ursprungligen med ett urverk och ett tungt lod dom hängde ner genom fyrtornet. Fyrvaktaren var tvungen att "dra upp" urverket med jämna mellanrum för att linssystemet skulle fortsätta att rotera. Nu för tiden drivs maskinen med en elmotor.

Fyrmaskineriet och kvicksilverlagret

Det finns inte någon fyrmästare kvar eftersom fyren numera är helt automatiserad. Kvar finns SMHI:s väderobservatör Arendt Engström som bor här året runt. Arendt släppte in oss så att vi kunde få lite bilder.  Utsikten från fyren är fantastisk och vi hade tur med både bra sikt och ett nästan vindstilla sommarväder. Så är det långt ifrån alltid på denna utsatta plats mitt i Östersjön.

Utsikt över fyrvaktarbostaden

Mycket av väderobservationerna görs numera automatiskt, men nästa gång du lyssnar på sjörapporten och hör "Hoburg nordväst 19 meter per sekund och regn" så skänk gärna en tanke till Arendt!

 Fyren och den automatiska väderstationen sedd genom ett äldre väderinstrument

Källa: Svenska Fyrsällskapet

Fotografering på Sudret

Sudret på södra Gotland är bedövande vackert så här års. Här möts det karga kalkstenslandskapet och de frodiga strandängarna som sjuder av grönska och luften är fylld av sommarens dofter. Lärkorna drillar outtröttligt dagarna i ända och näktergalen fyller den ljusa natten med välljud.

18 mm, f/22, 0.8s, ISO 100

Jag har tillbringat en vecka varje sommar på Hoburgen de senaste tio åren och slutar aldrig att förundras över denna plats. Här möts havet och himlen. Här finns rymden och ljuset. Att komma hit är som att ta av sig den där gamla trånga vintermössan på våren - tankarna får fritt spelrum igen och nya idéer föds. Vardagen, jobbet och livet på andra sidan havet känns oändligt avlägset. Samtidigt är det här en naturtyp som känns främmande för mig. Uppvuxen i Kolmårdsskogarna gillar jag stora, mörka skogar, skogstjärnar och bergsterräng - långt ifrån den återhållsamma alvarsnaturen. Men det är just kontrasten till det gamla invanda som ger mig den där extra kicken av att komma hit varje år.

18 mm, f/11, 1/10 s, ISO 100

Sudret må vara vackert men ack så svårt att förmedla i bild. Strandängarna är platta och det är knepigt att hitta höjder som ger överblick och skapar ordning i bilden. Hoburgens höjder finns förvisso, men stora delar av platån är inhägnat skyddsobjekt, som gör det omöjligt att komma upp där man helst skulle vilja vara. Jag har tillbringat åtskilliga dagar för att försöka hitta vinklar och höjder med både vidvinkel och tele, utan att riktigt få till det. 

50 mm, f/16, 1/80 s, ISO 100

Årets gotlandsresa är till ända, men sommaren har bara börjat och det här blir en spännande fotosäsong.

Må gott!