Fotografering på Sudret
Sudret på södra Gotland är bedövande vackert så här års. Här möts det karga kalkstenslandskapet och de frodiga strandängarna som sjuder av grönska och luften är fylld av sommarens dofter. Lärkorna drillar outtröttligt dagarna i ända och näktergalen fyller den ljusa natten med välljud.
18 mm, f/22, 0.8s, ISO 100
Jag har tillbringat en vecka varje sommar på Hoburgen de senaste tio åren och slutar aldrig att förundras över denna plats. Här möts havet och himlen. Här finns rymden och ljuset. Att komma hit är som att ta av sig den där gamla trånga vintermössan på våren - tankarna får fritt spelrum igen och nya idéer föds. Vardagen, jobbet och livet på andra sidan havet känns oändligt avlägset. Samtidigt är det här en naturtyp som känns främmande för mig. Uppvuxen i Kolmårdsskogarna gillar jag stora, mörka skogar, skogstjärnar och bergsterräng - långt ifrån den återhållsamma alvarsnaturen. Men det är just kontrasten till det gamla invanda som ger mig den där extra kicken av att komma hit varje år.
18 mm, f/11, 1/10 s, ISO 100
Sudret må vara vackert men ack så svårt att förmedla i bild. Strandängarna är platta och det är knepigt att hitta höjder som ger överblick och skapar ordning i bilden. Hoburgens höjder finns förvisso, men stora delar av platån är inhägnat skyddsobjekt, som gör det omöjligt att komma upp där man helst skulle vilja vara. Jag har tillbringat åtskilliga dagar för att försöka hitta vinklar och höjder med både vidvinkel och tele, utan att riktigt få till det.
50 mm, f/16, 1/80 s, ISO 100
Årets gotlandsresa är till ända, men sommaren har bara börjat och det här blir en spännande fotosäsong.
Må gott!
Sten
Gotland är verkligen en pärla!
Ha en fortsatt fin fotosommar!
Ewa