Medieskuggan drar in över Nepal

I maj 2015 drabbades Nepal av två våldsamma jordbävningar. Stora delar av landet är slaget i spillror, över 7000 människor har dött och hundratusentals saknar tak över huvudet när regnperioden börjar. Mina vänner i Sauraha, i södra delen av landet har klarat sig bra, men svåra tider väntar i landet med risk för matbrist och vikande turism. 

Smörlampor, Boudhanath, Katmandu, november 2013

Nu har medierna dragit vidare. Katastrofen har inget större nyhetsvärde längre och Nepal hamnar i åter i medieskugga. Betyder det att krisen är över? Nej självklart inte. Behovet av insatser för att få ut nödhjälp till avlägsna är fortfarande akut. Att bygga upp infrastruktur och bostäder är ett gigantiskt arbete som kommer att ta många år. 

Bönekvarnar, Boudhanath, Katmandu, november 2013

Samtidigt går livet vidare. Religionen (främst buddhism och hinduism) är starkt närvarande i människors liv och genomsyrar vardagen för de allra flesta. Dagens bilder är tagna i stadsdelen Boudhanath i Kathmandu, vid mitt besök för två år sen.

 Tibetanska munkar, Boudhanath, Katmandu, november 2013

Glöm inte bort Nepal! Du kan också bidra via till exempel Röda Korset eller Läkare Utan Gränser.

På några sekunder - Nepal i spillror

En vecka har gått sedan jordbävningen i Nepal. På några sekunder var katastrofen ett faktum och nyhetsflödet under veckan har dominerats av bilder på kollapsade hus och drabbade människor. Dödssiffrorna stiger och har nu nått över 7000 människor, samtidigt är hundratusentals hemlösa. 

Husbygge i Kathmandu, november 2013. Handmurat tegel, långt ifrån jordbävningssäkert. 

Mitt i allt elände gör sociala medier en viktig insats. Efter bara ett par timmar lyckades jag få kontakt via Facebook Messenger med mina nepalesiska vänner i södra delen av landet. De hade klarat sig oskadda, men var naturligtvis chockade och oroliga. Senare på dagen kom Facebook igång med en särskild kontakttjänst för katastrofen i Nepal. Där kan de som befinner sig i Nepal enkelt registrera sig och tala om för vänner och anhöriga att man är i säkerhet. Mark Zuckerberg skriver att över 7 miljoner människor har meddelat att man lever och informationen har nått över 150 miljoner användare.

Bergslandet Nepal är även i normala fall ett svårtillgängligt land och avlägsna byar går bara att nå till fots eller via smala serpentinvägar som klättrar längs bergssidorna. Med infrastrukturen slagen i spillror av den kraftiga jordbävningen blir det enormt svårt att nå ut till drabbade på landsbygden med hjälp. Landet har låg katastrofberedskap men får nu hjälp med helikoptrar från Indien. Regnperioden närmar sig och nu är det viktigt att snabbt se till att få ut katastrofhjälpen och ge människor tak över huvudet.

Barn i byn Sauraha, november 2013.

Katastrofen kom mitt i vårsådden av ris och det finns risk för matbrist i landet. Man kan befara att den viktiga turistnäringen nu får sig en rejäl knäck, vilket drabbar både landets ekonomi och jobbtillfällen för många människor försvinner. Nu gäller det att vi som kan hjälpa till, verkligen gör det! Själv stödjer jag Läkare Utan Gränser och fortsätter att stötta min nepalesiska extrafamilj ekonomiskt i en svår tid.  Även ditt bidrag behövs!

Några användbara länkar:

Röda korset

Kantipur Online - nyheter från Nepal på nätet

Tidigare blogginlägg från Nepal:

Dagar i Kathmandu

Närkontakt i regnskogen

På besök i en annan värld

Äventyr i regnskogen

Tre dagar i Khao Sok National Park blev ett spännande äventyr under Thailandsemestern och ett avbrott från lata soldagar vid poolen hos goda vänner på Phuket. 

Nationalparken täcker 739 kvadratkilometer i Surat Thani-provinsen i södra delen av landet. Det dramatiska landskapet präglas av kalkstensklippor, djupa dalar, ett omfattande sjösystem och den frodiga regnskogen. Parken är ett populärt resmål och i närheten finns gott om bra boende och enkla matställen. Man tar sig enkelt hit med buss eller bil från Phuket på ca 2 -3 timmar.

120 mm, f/4, 1/125 s, ISO 640, utsnitt

Vårt lilla "trädhus" ett par meter över marken låg väl inbäddat i grönskan. Kvällar och nätter fylldes av regnskogens öronbedövande ljud från cikador, fåglar och hojtande apor. Precis det jag längtat efter sedan mitt förra besök här för över tio år sen! 

iPhone5 (foto: Ingemar Thun)

Några fotografiska lärdomar från resan:

Det är varmt! Ta inte med mer utrustning än du behöver. D800 och ett objektiv (24-120 mm) var tillräckligt att kånka på om man ska gå långt i hettan. Jag lämnade stativet hemma i stugan.

Det är mörkt! Regnskogen är tät och det är dåligt med ljus även mitt på dagen. Jag skulle ha behövt stativet. Höga ISO-tal blir det!

Det är kladdigt! Svett, myggolja och solskyddsmedel överallt. Ta med rengöringsgrejor till kameran.

Det regnar! Även en fin, solig dag kan snabbt bytas mot en störtskur på eftermiddagen. Ta alltid med regnskydd till kameran.

En spännande resa är till ända. Nu är det bara att vänta in våren och fotosäsongen här hemma!

Ett par användbara länkar:

Khao Sok National Park

Our Jungle House

Dagar i Kathmandu

Hösten 2013 reste jag till Nepal. Då var det 16 år sedan förra besöket och jag återvände med nyfikenhet på vad som hänt under de år som gått. Det viktigaste skälet till resan var att återse goda vänner på låglandet, inte långt från gränsen mot Indien.

Jag ville dessutom ägna några dagar åt att fotografera i huvudstaden Kathmandu, med dess spännande gränder, sjudande folkliv och vänliga människor. Besöket hos mina vänner på landsbygden har jag skrivit om tidigare, men bilderna från dagarna i Kathmandu blev bortglömda - här kommer några av dom.

Utsikt över Kathmandu från templet Swayambunath 

Kathmandu ligger i en dalgång på ca 1400 m höjd över havet och är omgiven av Himalayas bergstoppar. Här bor runt en miljon människor. Staden grundades på 800-talet och var isolerad från omvärlden i många århundraden, ända fram till 1950-talet. Mängder med gamla byggnader, tempel och kloster finns bevarade. Religionen (framför allt buddhism och hinduism) genomsyrar livet och vardagen i Nepal. Överallt ser man små tempel och offerplatser där människor varje dag lämnar sina gåvor. Ritualer som är lika naturliga och invanda som att borsta tänderna. 

Vid trapporna till Swayambunath

Nepal är ett enkelt land att resa och fotografera i. Människor hälsar med ett leende och är alltid hjälpsamma. Det är sällan problem att fotografera om du själv uppträder med respekt. Hälsa med ett glatt "namastee" och småprata lite, så lär du dig samtidigt något nytt om en annan värld innan du knäpper dina bilder.

Flicka vid Asan Tole

Kathmandu är en säker stad att vistas i som turist. Jag älskar att vandra runt timtals i okända kvarter bortom turiststråken och har alltid känt mig trygg här. Självklart ska man vara sunt försiktig och inte skylta den flashigaste fotoväskan på sådana turer.  

Huvudgatan genom centrala Kathmandu,  Kanti Path

Den gamla stadskärnan mellan turistområdet Thamel och Durbar Square är ett fascinerande virrvarr av smala, mörka gränder. Här är folklivet intensivt och överallt finns små affärer. Här trängs slaktare, barberare, kryddförsäljare och grönsaksstånd. Kopparslagare, skräddare och tygaffärer. Luften är tjock av dofter och odörer - en blandning av kryddor, rökelse, matos, avlopp och dieselavgaser. 

Rickshawförare, Asan Tole

Epicentrum för kommersen är marknaden vid Asan Tole. En fantastisk plats där jag gärna sätter mig i något hörn och bara observerar vad som händer. Trängseln är enorm och det är nästan omöjligt att plåta något vettigt.

Kryddförsäljare, Asan Tole

Jag var nyfiken på om jag skulle känna igen mig i staden efter de 16 år som gått sedan förra besöket. Mycket var sig naturligtvis likt. Det som förändrats är mängden bilar och motorcyklar, som ökat radikalt. Och med det följer avgaser. Hela Kathmandudalen täcks av ett tjockt dis av luftföroreningar och det tar inte lång stund innan ögonen och näsan börjar rinna när man går ut. Förr kunde man se bergstopparna runt omkring staden, men nu ser man bara det gulvita diset i fjärran.  

Eftermiddagsljus över Kathmandu

Landet har självklart utvecklats på många sätt. Mobiltelefoner, datorer och platt-TV har gjort sitt intåg även här och för alltid förändrat livet för många. Men fortfarande plågas innevånarna av regelbundna, avsiktliga strömavbrott. Elproduktionen räcker inte till för att försörja hela landet samtidigt och man får helt enkelt vänja sig vid några timmar med stearinljus eller oljelampor varje kväll.

Nu när jag tittar tillbaks på bilderna från 2013 inser jag hur mycket Nepal och Kathmandu betyder för mig. Jag längtar tillbaka till dofterna, människorna och det intensiva livet i gränderna. Dags att planera en ny resa!

Läs gärna tidigare blogginlägg från Nepal:

På besök i en annan värld och Närkontakt i regnskogen

Besök min facebooksida: Thomas Johansson | Photography

Fotografisk lättja i The Big Apple

Höjden av fotografisk lättja uppnåddes när jag tillbringade några dagar efter påskhelgen i New York. Tog helt enkelt semester från rollen som amatörfotograf och sumpade en massa gyllene fototillfällen utan att få dåligt samvete. Och några bilder blev det trots allt.

Central Park från Rockefeller Center (panorama av 3 exp, handhållet)

Jag plockade bara med min gamla Nikon D7000 och ett 18-35 mm objektiv.  Plåtade glatt bland alla andra turister på samma gamla motiv som vi redan sett på miljontals bilder. Latade mig i hotellsängen i stället för att gå upp i svinottan för att fånga morgonljuset över Central Park. Struntade högaktningsfullt i att vänta in kvällsljuset vid Brooklyn Bridge och tog en öl i West Village istället. Snacka om oseriös fotograf! 

Central Park badar i vårljus

Till de lite mer seriösa aktiviteterna hörde ett besök på International Center of Photography och utställningen Capa in Color, som visar den ungerskfödde krigsfotografen Robert Capas bilder från 40- och 50-talet. Capas svartvita bilder från spanska inbördeskriget och från landstigningen i Normandie är klassiker man sett många gånger tidigare. Det var därför intressant att se Capas omfattande produktion i färg för första gången. Bilderna från efterkrigstidens Sovjetunionen påminde om det kalla krig som redan förbleknat i våra minnen, men som börjar bli kusligt aktuella när snålblåsten åter börjat vina från öster.

Utsikt från Time Warner Center, Columbus Circle

Fördelen med att ibland ta semester från rollen som amatörfotograf är att man slipper det dåliga samvetet för att man missar fototillfällen eller struntar i hur ljuset faller. Skön avkoppling och en bra uppladdning inför den stundande fotosäsongen här hemma, som kräver att man hänger med när solen går upp klockan 0330!