När dimman rullar in

När dimman rullar in från havet över Sudret på södra Gotland så förändras landskapet. Kontrasterna löses upp och färgerna tunnas ut. Fåglarna tystnar och träden och buskarna förvandlas till suddiga figurer ute på strandängarna.

Årets vecka på Gotland präglades av flera dagar med tät dimma och svag vind. Det senare hör till ovanligheterna i det karga och utsatta landskapet, där vinden kommer åt från alla håll. 

58 mm, f/13, 1/8s, ISO 400

Straxt norr om Bottarve står tre magnifika, gamla väderkvarnar ute på en äng. Jag har ofta passerat här och väntat på ett lämpligt tillfälle för att få lite bilder. En tidig morgon låg dimman som mjuk bomull över landskapet och solen började precis att bryta igenom. Styrde kosan norrut mot Bottarve och spenderade en timme bland vädervarnarna, med några nyfikna hästar som enda åskådare.

82 mm, f/16, 1/20 s, ISO 100

Dimman ger både djup i bilden och lagom isolation från bakgrunden. Här passade det utmärkt för att maskera skogsbrynet och ge intrycket av ett öppnare landskap än vad som egentligen är fallet.

50 mm, f/16, 0.4 s, ISO 100

Åter på Hoburgen. De blommande oxelträden och stengärdesgårdarna försvinner in i oändligheten. Allt blir fuktigt och man får ideligen putsa bort imman från linsen. Då är det skönt att krypa tillbaka ner i sängen efter ett lyckat morgonpass med kameran.

105 mm, f/13, 1/10 s, ISO 400

Dimmiga försök med Color Efex Pro

Förvisso blev jag bönhörd i mitt tidigare inlägg, där jag önskade lite mjukgörande dimma till  förra helgen. Dimbankarna vältrade sig in över Färingsö och svepte in vårt lilla samhälle i bomull. Trots att jag masade mig upp ur sängen i tid och ägnade hela lördagsmorgonen åt att plåta så blev bildskörden skral den här gången. 

Fastnade ändå för ett par bilder som jag i rent experimentsyfte gav mig på med Color Efex Pro. Jag har använt mig av filtren bi-color och classical soft focus samt lite vinjettering. Jag är normalt inte mycket för kraftig bildbehandling. Oftast brukar jag nöja mig med att justera kontrast, ljusnivåer och kanske lite färgmättnad, men här var det kul att släppa loss och prova sig fram bland filtren. 

Avsikten var att försöka locka fram ljuset som uppstod när solen precis började leta sig igenom dimtäcket och samtidigt förstärka den ödsliga och overkliga känslan i det folktomma samhället. 

Resultatet?  Jag har svårt att själv avgöra, så skriv gärna och berätta vad du tycker.

Tur, tålamod och tajming

Tur, tålamod och tajming är viktiga ingredienser i de flesta fotorecept. Till det kommer förstås ett visst mått av talang, teknik och träning. Men tajmingen är nog viktigast, oberoende om det gäller att fånga det där mikroskopiskt korta ögonblicket på gatan eller det magiska ljuset när solens första strålar letar sig fram över landskapet.

17 mm, f/16, 0.4s, ISO 100

Jag kan inte påstå att jag har särskilt mycket av någondera men man kan ju iallafall försöka hjälpa turen på traven. Hålla koll på när solen går upp och vara på plats en halvtimme innan - enkelt i teorin men ack så svårt att lämna sängvärmen! 

18 mm, f/16, 0.8s, ISO 50

Tillbringade några dagar i Grängen utanför Hällefors i Västmanland under förra veckan. Här i det djupaste av Bergslagen finns av några av mina favoritplatser dit jag gärna återvänder. Den här gången hade jag tre nätter på mig. Den första började perfekt - vindstilla och ganska kallt. Mmmm... ska man verkligen gå upp 0330? Det kommer ju två morgnar till. JO DET SKA MAN! Det är precis när dessa tankar passerar hjärnan som det gäller att ta kontroll över sin slappa kropp. Upp och ut med kameran! För då kommer belöningen. Dimslöjorna som dansar över det spegelblanka vattnet. De tunna molnskyarna som reflekterar det rosa morgonljuset. Himlen som skiftar i blått och speglar sig i den lilla sjön!

18 mm, f/16, 2.5s, ISO 50

Den här gången blev det utdelning. En timme fick jag tillsammans med det första morgonljuset. Sen steg solen över skogskanten och vinden blåste bort dimman över vattnet. Och de två kommande nätterna var mulna och blåsiga. Tajming och tur för en gång skull!