Vraket vid Hoburgen

Helt plötsligt låg det bara där. Vraket ev en gammal fiskebåt uppspolat på de flata kalkhällarna nedanför Hoburgen. Tänk vad man kan göra med två till synes värdelösa bilder, tålamod och lite pillande med ett montage i Photoshop.

Så här års, när flödet av nya bilder ur kameran är minst sagt begränsat får man leta bland gammal skåpmat som gömmer sig i arkiven. Hittade två högst mediokra bilder från sommarens besök på Gotland - en fiskebåt liggandes på land i Ronehamn och så en kvällsbild ut över havet tagen nedanför Hoburgen på Gotlands sydspets.  Här är ursprungsbilderna.

Jag har inte ägnat mig åt montage tidigare så det här var en nyttig och intressant övning. Använde en lagermask för att "måla" ihop de två bilderna. Har använt klonstämpeln på vissa partier på stranden och justerat ljus och skuggor i ett pjattlager. Slutligen ett fotofilter för att värma upp ljuset.

Hur tycker du jag lyckades? Tacksam för dina synpunkter och förslag på vad som kan göras bättre eller annorlunda.

Sergels torg exploderar i kitsch

I ett tidigare inlägg om LaChapelle-utställningen skrev jag att kitsch inte riktigt är min grej. Kollade för säkerhets skull Wikipedia vad man egentligen menar med ordet kitsch.

"Kitsch kan vara ett medvetet och ironiskt användande av ett överdådigt formspråk" 

"konstnärliga uttryck av olika slag som karaktäriseras av dålig smak och försök att med hjälp av olika grepp väcka sentimentala känslor".  

Tja vad ska man kalla det här då?

35 mm, f/22, 5 s, ISO 100, panorama av två exponeringar

LaChapelle - ett första intryck

Så har Fotografiska slagit upp portarna till sin största utställning någonsin - Burning Beauty av David LaChapelle. Hela museet, alla tre våningarna, är fyllt av LaChapelles bilder i kolosalformat. Det är färgmättade, kitschiga och överdådigt detaljrika iscensättningar som är fotografens signum.  

Fotografen själv möter oss i trapphuset

Vi möts av bilder på Michael Jackson med änglavingar eller som död och framburen av Jesus. Handsken har ramlat av och de ljusa händerna blir tydliga blickfång. Kopplingen till det bibliska är uppenbar. Nattvarden med samhällets utstötta runt bordet får tankarna att gå till Elisabeth Ohlson Wallins serie Ecce Homo. Syndaflodsbilderna i serien After the Deluge spelar i en egen divison och har ett ljus, färger och detaljer som påminner om de stora målarna.

Skräpmaten och konsumtionssamhället får sig en känga i bilderna av en gigantisk hamburgare som krossar en kvinna och en bilkrock med en colaburk. Kanske även bilden av Archimedes som kraschlandat i ett hav av datorskrot ska ses som kritik av vår slit-och-släng-kultur.

Större delen av andra våningen fylls av mer eller mindre naket. Feta, vackra, fula och yppiga människokroppar om vartannat, som inte säger mig så mycket. Det här verkar var gjort mest för att chockera men det funkar iallafall inte på mig.

För min personliga del hör iscensättningar och kitsch inte till favorituttrycken. Därför fastnade jag särskilt för en avskalad bild i återhållen färgskala av Whtiney Houston i en kylig och kal loge. Råa betongväggar, ett litet elektriskt element är enda värmekällan, fimpar på golvet, en trasig sko. Den späda varelsen i vit klänning pressar samman sina händer och ber om kraft för att klara av trycket att möta publiken ännu en gång. Tveklöst den starkaste bilden i hela utställningen!