Stillsam färgprakt i Getåravinen

Igår tillbringade  jag ett par timmar med kameran i Getåravinen utanför Norrköping. Naturen är förunderligt vacker i ravinen som skär djupt ner i de branta bergsmassivet på norrsidan av Bråviken. 

Nere i bäckravinen är det mörkt och fuktigt. Endast lite ljus rakt uppifrån strilar ner genom de ståtliga gamla granarna som växer på det branta kanterna. Bäcken porlar stilla och muntert, men i övrigt är det helt tyst. Här kan man pyssla med sin kamera i timmar utan att bli störd. En ensam joggare som ljudlöst smög upp bakom min rygg höll förvisso på att skrämma slag på mig när jag var som djupast försjunken i plåtandet!

32 mm, f/16, 8 s, ISO 100

Jag har varit här och fotograferat många gånger tidigare, men bara på våren. Då brukar det sjuda av växtkraft och energi i marken. Nu håller naturen stillsamt på att stänga för säsongen. De prunkande ormbunkarna vissnar och bjuder på vackra brunröda nyanser. Enstaka aspar och lönnar lyser klargult mellan granarna i skymningen. 

120 mm, f/4, 0,5 s, ISO 100

När exponeringstiderna började närma sig 30 sekunder var det dags att packa ihop för den här gången. Nöjd och med kurrande mage styrde jag åter mot Stockholm. Jag kommer tillbaka när naturen åter vaknar till liv nästa vår!

Fyrverkeri på Fulufjället

Nu exploderar fjällvärlden i färger. Jag hade turen att pricka in årets kanske sista riktigt fina sensommardag med ett besök på Fulufjället i nordvästra Dalarna. Med 16 grader i luften, lagom mycket sol och nästan vindstilla uppe på fjällplatån så blev det årets hittills bästa fotoresa. 

När jag på lördagsmorgonen stegade ut till bilen vid vandrarhemmet i Särna låg dimman tät och temperaturen på 2 grader. Föga inspirerande att ge sig upp i ottan, men nu hade jag ju åkt 50 mil kvällen innan för att äntligen få plåta fjällnatur. Så skam den som ger sig! Väl framme vid Njupeskär så började det lätta lite grann. Med siktet inställt på Rösjöstugorna började jag vandringen upp genom skogen på fjällsidan. Med den ökande höjden och tack vare solens strålar började dimmolnen skingra sig och sikten bli bättre.

18 mm, f/16, 1/50 s, ISO 100

Jag var här för 30 år sedan. Under en tvåveckors vinterövning i Trägslet gjorde vi en avstickare hit för att kolla på Njupeskärsfallet - Sveriges högsta med 93 meters fallhöjd. Fallet minns jag, men inte så mycket annat. Troligen sov jag större delen av tiden i den gamla militärbussen. Var det något man lärde sig i lumpen så var det att sova i alla möjliga och omöjliga lägen.

44 mm, f/16, 1/8 s, ISO 100, focus stacking

Solen värmde skönt i nacken men det hårda ljuset var som vanligt knepigt att hantera. Tursamt nog drog dimmolnen fram i rask takt över fjället och med lite tålamod gick det att vänta in rätt ögonblick med lagom spridning av solljuset för att mjuka upp skuggorna och ändå behålla lystern i landskapets färger. 

18 mm, f/13, 1/80 s, ISO 100

I skymningen var det dags att vandra tillbaka till bilen. Återvände till Särna, käkade en pizza med rökt renfilé på den lokala pizzerian och somnade nöjd efter en fantastisk dag på Fulufjället. Hit återvänder jag gärna igen, och det ska inte dröja 30 år till nästa gång! 

Mycke' på jobbet? - ut och plåta!

Kvällarna blir allt kortare och det gäller att inte sjunka ner i soffan när man kommer hem, om man ska ha en chans att hinna med några bilder efter jobbet. Idag var det mulet, grått och blåsigt större delen av dagen, men vid fyratiden började en och annan solstråle leta sig ner genom molnen. Lufsade iväg med kameran och stativet under armen vid halvfemtiden. Redan i helgen hittade jag en ny kameravinkel i stenbrottet här i Stenhamra och nu handlade det mest om att vänta in rätt ljus.

40 mm, f/16, 1 s, ISO 50

Ställde upp stativet och tog några provskott. Inte så tokigt, men även att det är ganska vindskyddat inne  stenbrottet så vajade grenarna och lövverken friskt i vinden. Nu var det bara att vänta. Lyssna på tystnaden. Observera hur ljuset hela tiden ändrar sig.  När jag plåtar i naturen är fokuseringen total. Jobbtankar och vardagsbekymmer som bortblåsta! Vid halv sex började solen sjunka ner mot horisonten och vinden mojna. En kvart senare var ljuset perfekt, med en mjuk röd ton som fick höstfärgerna att piggna till. Tio minuter senare var allt över och det var dags att knalla hemåt igen. En perfekt avslutning på en kaotisk dag på jobbet!

Höststrålar

Solen står lågt och värmande strålar sipprar fortfarande in mellan träden i skogen runt det gamla stenbrottet. Här är det för det mesta skugga och ormbunkarna har trivts i mörkret och fukten hela sommaren. Men nu sjunger även strutbräken på sista versen. Bladen börjar bli bruna i kanterna och krullar ihop sig. Ett vackert förfall.

Dags för höstfärger!

Fortfarande dryga 20 grader på dagarna! Sommaren hänger med ännu ett tag men färgerna i naturen skvallrar ändå om att hösten är i antågande. Kalla nätter och kortare dagar sätter sina spår. Bland de första att krokna är örnbräken som nu växlar i allehanda färger från grönt, gult, orange och brunt. 

46 mm, f/8, 1/13s, ISO 800

Knäppte ett par bilder i skymningen igår kväll för att fånga färgfyrverkeriet. Lite lek med nattfiltret i Color Efex Pro fick förstärka känslan.

38 mm, f/8, 1/40s, ISO 1000

Nu hoppas jag på lite mjukgörande morgondimma till helgen. Fördelen med kortare dagar är att man inte måste stiga upp så okristligt tidigt för att hinna tajma in soluppgången.

Njut av helgen - kanske är det de sista sommardagarna för i år!