Tankar om en tulpanvas

Ibland är det kul att plåta stilleben. Att i lugn och ro få komponera bilden som man vill ha den. Ta några provskott, kolla i bildbehandlingen, justera, ta några bilder till - tills man är nöjd. Den här gången fick påsktulpanerna göra tjänst som modeller.

Idén till bilden har jag haft länge, men det var först nu som blomsteraffären hade långa, slanka tulpaner i sortimentet.  Tanken var att göra en svartvit bild med enkel, dynamisk komposition, böljande linjer, mycket svärta och ett mjukt ljus. I sig inget unikt, men en kul övning en regnig eftermiddag. 

Uppställningen blev en svart bakgrund, två softboxar och D800:an med 24-120 mm objektivet. Använde endast inställningsljuset från blixtarna och lång slutartid, eftersom det ena blixtaggregatet har säckat ihop. Med 80 mm och bländare 16 blir skärpedjupet ca 13 cm på en meters avstånd. För att vara säker på att få skärpa på alla delar tog jag två bilder, en med fokus på den främre tulpanen och en på den längst bort och stackade bilderna i programmet Helicon Focus. 

Omvandlingen till svartvitt är gjord i Silver Efex Pro 2 plus ett lager med gaussisk oskärpa (40 pixlar, 10% opacitet) för att ytterligare mjuka upp bilden.

Ursprungsbilden i 2x3-format blev rätt tråkig. Målen för bildidén kanske uppfylls, men det känns konventionellt och sövande! Något måste göras.

 Sådär ja! Nu blev det genast lite mer intressant. Mer dynamik och bildytan fylls ut bättre. Men fyra tulpaner... den övre spretar iväg och och stör lite. 

Eftersom tulpanerna redan återgått till ordinarie tjänst så blev det till att klona bort den fjärde blomman. Nu blev det enklare och mer harmoniskt men lite för mycket tom yta i övre högra hörnet.

Jag har svårt att bestämma mig men känner ändå att bild 2 funkar bäst. Vilken bild skulle du välja?

Glad Påsk alla FS-bloggare!

Äventyr i regnskogen

Tre dagar i Khao Sok National Park blev ett spännande äventyr under Thailandsemestern och ett avbrott från lata soldagar vid poolen hos goda vänner på Phuket. 

Nationalparken täcker 739 kvadratkilometer i Surat Thani-provinsen i södra delen av landet. Det dramatiska landskapet präglas av kalkstensklippor, djupa dalar, ett omfattande sjösystem och den frodiga regnskogen. Parken är ett populärt resmål och i närheten finns gott om bra boende och enkla matställen. Man tar sig enkelt hit med buss eller bil från Phuket på ca 2 -3 timmar.

120 mm, f/4, 1/125 s, ISO 640, utsnitt

Vårt lilla "trädhus" ett par meter över marken låg väl inbäddat i grönskan. Kvällar och nätter fylldes av regnskogens öronbedövande ljud från cikador, fåglar och hojtande apor. Precis det jag längtat efter sedan mitt förra besök här för över tio år sen! 

iPhone5 (foto: Ingemar Thun)

Några fotografiska lärdomar från resan:

Det är varmt! Ta inte med mer utrustning än du behöver. D800 och ett objektiv (24-120 mm) var tillräckligt att kånka på om man ska gå långt i hettan. Jag lämnade stativet hemma i stugan.

Det är mörkt! Regnskogen är tät och det är dåligt med ljus även mitt på dagen. Jag skulle ha behövt stativet. Höga ISO-tal blir det!

Det är kladdigt! Svett, myggolja och solskyddsmedel överallt. Ta med rengöringsgrejor till kameran.

Det regnar! Även en fin, solig dag kan snabbt bytas mot en störtskur på eftermiddagen. Ta alltid med regnskydd till kameran.

En spännande resa är till ända. Nu är det bara att vänta in våren och fotosäsongen här hemma!

Ett par användbara länkar:

Khao Sok National Park

Our Jungle House

Lästips: PHOTOGRAPH #11

Om du sörjer nedläggningen av tidningen FOTO så rekommenderas senaste numret av kanadensiska e-tidningen PHOTOGRAPH som tröst. 294 sidor med portfolios, intervjuer och artiklar med fokus på bild. Och inte en enda annons eller pryltest! Jag fastnade för Ken och Michelle Dyballs fantastiska bilder från Afrikas savanner. Perfekt att gosa ner sig i favoritfåtöljen med, när blötsnön faller utanför fönstret.

Ha en skön söndag!

Dagar i Kathmandu

Hösten 2013 reste jag till Nepal. Då var det 16 år sedan förra besöket och jag återvände med nyfikenhet på vad som hänt under de år som gått. Det viktigaste skälet till resan var att återse goda vänner på låglandet, inte långt från gränsen mot Indien.

Jag ville dessutom ägna några dagar åt att fotografera i huvudstaden Kathmandu, med dess spännande gränder, sjudande folkliv och vänliga människor. Besöket hos mina vänner på landsbygden har jag skrivit om tidigare, men bilderna från dagarna i Kathmandu blev bortglömda - här kommer några av dom.

Utsikt över Kathmandu från templet Swayambunath 

Kathmandu ligger i en dalgång på ca 1400 m höjd över havet och är omgiven av Himalayas bergstoppar. Här bor runt en miljon människor. Staden grundades på 800-talet och var isolerad från omvärlden i många århundraden, ända fram till 1950-talet. Mängder med gamla byggnader, tempel och kloster finns bevarade. Religionen (framför allt buddhism och hinduism) genomsyrar livet och vardagen i Nepal. Överallt ser man små tempel och offerplatser där människor varje dag lämnar sina gåvor. Ritualer som är lika naturliga och invanda som att borsta tänderna. 

Vid trapporna till Swayambunath

Nepal är ett enkelt land att resa och fotografera i. Människor hälsar med ett leende och är alltid hjälpsamma. Det är sällan problem att fotografera om du själv uppträder med respekt. Hälsa med ett glatt "namastee" och småprata lite, så lär du dig samtidigt något nytt om en annan värld innan du knäpper dina bilder.

Flicka vid Asan Tole

Kathmandu är en säker stad att vistas i som turist. Jag älskar att vandra runt timtals i okända kvarter bortom turiststråken och har alltid känt mig trygg här. Självklart ska man vara sunt försiktig och inte skylta den flashigaste fotoväskan på sådana turer.  

Huvudgatan genom centrala Kathmandu,  Kanti Path

Den gamla stadskärnan mellan turistområdet Thamel och Durbar Square är ett fascinerande virrvarr av smala, mörka gränder. Här är folklivet intensivt och överallt finns små affärer. Här trängs slaktare, barberare, kryddförsäljare och grönsaksstånd. Kopparslagare, skräddare och tygaffärer. Luften är tjock av dofter och odörer - en blandning av kryddor, rökelse, matos, avlopp och dieselavgaser. 

Rickshawförare, Asan Tole

Epicentrum för kommersen är marknaden vid Asan Tole. En fantastisk plats där jag gärna sätter mig i något hörn och bara observerar vad som händer. Trängseln är enorm och det är nästan omöjligt att plåta något vettigt.

Kryddförsäljare, Asan Tole

Jag var nyfiken på om jag skulle känna igen mig i staden efter de 16 år som gått sedan förra besöket. Mycket var sig naturligtvis likt. Det som förändrats är mängden bilar och motorcyklar, som ökat radikalt. Och med det följer avgaser. Hela Kathmandudalen täcks av ett tjockt dis av luftföroreningar och det tar inte lång stund innan ögonen och näsan börjar rinna när man går ut. Förr kunde man se bergstopparna runt omkring staden, men nu ser man bara det gulvita diset i fjärran.  

Eftermiddagsljus över Kathmandu

Landet har självklart utvecklats på många sätt. Mobiltelefoner, datorer och platt-TV har gjort sitt intåg även här och för alltid förändrat livet för många. Men fortfarande plågas innevånarna av regelbundna, avsiktliga strömavbrott. Elproduktionen räcker inte till för att försörja hela landet samtidigt och man får helt enkelt vänja sig vid några timmar med stearinljus eller oljelampor varje kväll.

Nu när jag tittar tillbaks på bilderna från 2013 inser jag hur mycket Nepal och Kathmandu betyder för mig. Jag längtar tillbaka till dofterna, människorna och det intensiva livet i gränderna. Dags att planera en ny resa!

Läs gärna tidigare blogginlägg från Nepal:

På besök i en annan värld och Närkontakt i regnskogen

Besök min facebooksida: Thomas Johansson | Photography

I backspegeln

De senaste dagarna har jag ägnat mig åt något av det svåraste som finns - att välja ut favoriterna bland det gångna årets bilder. Tolv bilder blev det - någorlunda representativa för fotoåret 2014. Nu är det dags att kolla i backspegeln, summera, sammanfatta och tänka framåt.  Hur gick det? Blev året som jag tänkt mig? Här kommer några personliga reflektioner.

Inför 2014 bestämde jag mig för att helt fokusera på landskap under året, dels för att jag trivs med att vara ute i skog och mark och dels för att det långsamma tempot i landskapsfoto passar mig rätt bra. Jag njuter av att låta timmarna flyga iväg utan en tanke på något annat än plåtandet ute i naturen, fjärran från jobb och vardagsbekymmer.

Oxnö, december 2014, 75 mm, f/16, 0.8 s, ISO 100, focus stacking, halvtonat ND-filter

Fokuseringen på landskap har varit nyttig. Spretigheten i bildflödet har minskat. Upptäckten av nya platser som Söderåsen, Oxnö i Stockholms skärgård och Fulufjället har gett både inspiration och bilder. Jag har lärt mig mycket genom att kolla på andra fotografer, som Serkan Günes och Hans Strand.

Oxnö, juli 2014, 18 mm, f/16, 4 s, ISO 50, focus stacking

Tekniken har förbättrats med focus stacking för bättre skärpa i djupa landskap och det har blivit en naturlig del vid både exponeringen och i bildbehandlingsflödet. Uppsättningen med halvtonade gråfilter har kommit till användning några gånger, även om det tar emot att meka med filterhållare och glasskivor framför objektivet. 

Kättelvik, Gotland, juni 2014, 100 mm, f/16, 1/25s, ISO 100, focus stacking

Jag är lat! Det tar emot att kliva upp före soluppgången eller köra de sju milen ut till kusten och då blir det inga bilder. Ibland är det stört omöjligt att hitta intressanta kompositioner, trots att landskapet finns där i all sin prakt mitt framför ögonen. Kanske är det just då som det är svårast att göra naturen rättvisa med en tvådimensionell bild. Resan till Fulufjället var ett sånt tillfälle och jag kom hem med futtiga tre bilder som jag var nöjd med!

Fulufjället, september 2014, 44 mm, f/16, 1/8 s, ISO 100

Färghantering är knepigt, särskilt i det intensiva vårljuset och bilderna från Söderåsen var luriga att få rätt balans i. Och jag är slarvig! Fortfarande händer det att jag kommer hem med potentiella pangbilder på minneskortet, för att upptäcka att jag missat en gren i nåt hörn, att skärpan inte håller eller att himlen är urbränd bara för att jag inte orkade skruva på halvtonsfiltret.

Söderåsen, maj 2014, 18 mm, f/16, 0.4 s, ISO 100

Mitt arbetsflöde i bildbehandlingen har utvecklats. Efter många år med PS Elements har jag nu bytt till Lightroom och PS CC 2014 - ett klart lyft! Men fortfarande är verktygen från NIK Software favoriter som fungerar klockrent som plugins till både LR och PS.

Getåravinen, oktober 2014, 32 mm, f/16, 8 s, ISO 100

Så totalt sett blev 2014 ett bra fotoår! Inspirationen har inte alltid varit på topp, men det är kul att titta i backspegeln och se att det blivit ett antal bilder att lägga till i portfolion och att det hänt en hel massa spännande och roliga saker.

Nu är det dags att planera för den kommande säsongen. Khao Sok National Park i Thailand och Yosemite i Kalifornien står på önskelistan. Och så ett par besök på Oxnö och till Söderåsen förstås!

Besök gärna www.facebook.com/faringsofoto