Min gode vän Harka Kumal bjöd med mig på en vandring i Baghmara-området, som är en del av Chitwan National Park i södra Nepal. En kortare version av den första djungeltur vi gjorde tillsammans för över 19 år sedan. Det skulle visa sig bli ett minst lika spännande äventyr den här gången.

Nationalparken som ligger på låglandet i södra Nepal, på gränsen till Indien är över 900 kvadratkilometer stor och rymmer bland annat noshörning, tiger, krokodil, läppbjörn och hundratals fågelarter. Parken finns på UNESCO:s världsarvslista sedan 1984 och är en av de populäraste i Asien. Här finns stora, skuggiga Sal-skogar, slättområden med högt elefantgräs och sumpmarker med vackra, blå vattenhyacinter som är en delikatess för noshörningarna.

Turen började med en timmes stillsam kanotfärd i en urholkad trädstam nerför en biflod till Rapti River. Harka pekade ut den ena fågelarten efter den andra när vi sakta gled förbi. Den vältummade fågelboken behövde inte konsulteras. Några vita egretter sträckte stolt på sina nackar i strandkanten - för långt bort för mitt 120 mm objektiv.

Så plötsligt dök den upp på en sandbank mitt i floden. En ståtlig sumpkrokodil låg där och gassade i solskenet, som tur var rätt ointresserad av oss! Jag fick några bilder och sen gled vi tyst vidare över det blanka vattnet. Det finns två  krokodilarter i Chitwan. Sumpkrokodilen som lever av djur som kommer fram till floden för att dricka och så gavialen, som är fiskätare. Gavialen är på kraftig tillbakagång och det finns en krokodilodling i parken som försöker att rädda beståndet. 

Efter avslutad kanotfärd fortsatte vi till fots in i skogen. Med sina mer än 20 års erfarenhet som djungelguide hittade Harka varje liten stig genom elefantgräset och i den frodiga vegetationen i salträdens skugga. En gren som knäcktes fick Harka att stanna. Några hjortar skuttade snabbt iväg framför oss och vi vandrade vidare.

Nu letade vi efter noshörning på allvar och Harka var övertygad om att vi skulle lyckas. Vi trängde längre in i skogen. Klafsade fram i leran där vi hittade dagsfärska spår framför oss. Först till en liten tjärn i den mörka salskogen - ingenting här. Sen vidare till "Rhino Lake" en lite större tjärn där träden speglade sig vackert i den blanka vattenytan. Och där, i andra änden av den lilla sjön stod en ensam, ståtlig noshörningshane och betade. "Come quick" viskade Harka och smög snabbt iväg genom snåren.

Nu är ju det här inga kelgrisar precis. En uppretad noshörning kan komma upp i 40 kilometer i timmen och det enda man kan göra om den går till anfall är att klättra upp i ett träd. Så det gäller att hålla koll på vilka träd som det går att ta sig upp i om det skulle behövas och alltid göra som guiden säger! Vi smög tyst närmare. Kanske så nära som 25 meter. Ett stabilt och klättervänligt träd precis intill oss.

Nu upptäckte den oss! Reste på huvudet och stirrade med sina små, svaga ögon. De håriga öronen pejlade in oss. Fort som tusan upp i trädet! Noshörningen vädrade en stund och fortsatte sen stillsamt att beta av vattenhyacinterna alldeles under oss. Där satt vi nu i trädet och väntade på att kunna klättra ner. Det började skymma och vi ville inte bli kvar efter mörkret  i skogen. Oändligt försiktigt gled vi ner ur trädet och avlägsnade oss genom skogen. 

Nöjda, trötta och med rätt mycket adrenalin i blodet vandrade vi hemåt medan de sista gyllene solstrålarna silade ner genom trädkronorna.

___________________________________________________________

Född i en liten by inne i Chitwan National Park är Harka Kumal en licensierad jungelguide med ett glödande intresse för naturen och vildmarken. Med en unik begåvning har han på egen hand lärt sig utmärkt engelska och är en eftertraktad guide med lång erfarenhet av regnskogens djur. Med sin pojkaktiga entusiasm och sprudlande energi ger han oss besökare i parken en upplevelse utöver det vanliga.

Du når Harka via Hotel Seven Star eller  hans Facebook-sida.

Läs fler inlägg från Nepal:

Besök i en annan värld och Dagar i Kathmandu 

Read the English version here.