I Hackås kyrka

Jag har lagt till en bild i min kollektion "Hackås Kyrka", som jag framkallade i går kväll och scannade med min filmscanner nu på morronen.

Bilden, sparad som TIFF efter scanningen är redigerad (dvs bildbehandlad mycket litet!) i Photoshop men inte beskuren - intensitet, kontrast och några dammprickar uppe i vänstra hörnet har jag klonat bort. Det blev väl inte så illa, eller hur?

Det ÄR roligt med det analoga...inte jobbigt eller "slabbigt" med filmframkallningens vätskor, utan bara spännande. Därefter, är det ju vid filmscanningen som sanningens ögonblick uppenbarar sig...om jag har exponerat rätt...eller glömt det!

Min M4 har ju ingen exponeringsmätare - inte ens ett batteri, så där ligger svårigheten att välja rätt bländare och slutartid. Erfarenhet och känsla för ljuset är värdefullt,  - men min inställning på kameran blir förstås ofta kollad med Lux Meter-appen i iPhonen. 

Det här var filmruta 6...så nu scannar jag vidare.

Simma lungt..!

/B.

Mina Lithbilder från förra seklet

Jag såg på fotosidans forum att en gammal (tråd sedan 2002) hade nyligen väckts - ett svar med några bildexempel kom in, och då mina egna erfarenheter av lithbilder är lite annorlunda kanske det är av intresse att se min stapplande försök från tidigt 1970-tal!

Jag befann mig i Umeå då, och var materialförvaltare för fotolabbet  som som Studenternas Fotoklubb hade där på Universitetet, och med detta följde tillgång till ett välutrustat mörkrum!!  Minns att en av förstoringsapparaterna var Leitz Focomat III för småbild...suveränt bra!

Att göra lithbilder blev en ny teknik då för många, jag köpte mig en förp. lithfilm, bladfilm 6X9 i en 100-ask - på Fotocentralen i Umeå - (det som sedermera blev Cyberphoto idag?).

Vanliga svartvit negativ, oftast Tri-X 400 asa, fick utgöra underlaget/början och kopiering gjordes (kontaktkopior) till lithfilmen.

Hur framkallningen gjordes är jag nu osäker på - soppade jag bara i pappersframkallaren?

Nåväl, först fick jag ju "ett dia", en positiv bild alltså, så ytterligare en kontaktkopiering krävdes ju för att få en negativ lithbild. Dom lithbilder som jag fortfarande har kvar idag, kan jag ju nuförtiden antingen scanna som svartvita dia eller som negativ i min filmscanner Minolta Dimage Dual Scan III för småbild. 

Några av negativen förstorade jag i Leitz Focomaten, ända upp till 50x60 cm på Agfa-papper - de framkallningsskålar (mittåt - bänkfasta framkallnings och fix-"hoar") som fotolabbet hade, rymde dessa stora pappersformat utan vidare.

Jag har inte länge kvar nån lithfilm och inget "våtlabb"/analogt mörkrum, så jag får nöja mej med det jag har kvar i sedan dess i negativalbumen!

 Några exempel på bilder kommer här, jag visar både filmscannade original Tri-X negativ, tillsammans med lithbilderna.

Först, kanske det bästa resultatet jag uppnådde då - dvs den gamla tvättstugan vid Nylandsbäcken, där man för länge sedan tvättade för hand i bäcken. Kokade vittvätten i en stor vedeldad gryta och sköljde sedan i bäcken intill, både vinter och sommar!

Bild 1 a) Lithbilden av tvättstugan

Bild 1 b) Originalnegativet fotat på Tri-X 400 asa

Bild 2 a) Lithbild (kan vara ev felvänd...iofs oväsentligt) "Jam for Bread"

Bild 2 b) Originalbilden (?) "Jam for Bread" ,fotad på Trix-X pressad t 3200 asa, ursprunglig version från publicering här på Fs - 

Bild 3  a ) Lithbild, "Skog" ett experiment av tvivelaktigt värde...jag tycker mig minnas att här har jag lagt ihop en positiv lithbild med en negativ dito, och förskjutit de båda bladen vertikalt en aning för att få denna effekt (och kopierat den sandwichen för att bibehålla förskjutningen?)

Bild 3 b) Originalet "skog" från tidigt 70-tal, taget på Tri-X 400 asa, filmscannat

Bild   4) Lithbild, negativ efter 2:a kontaktkopieringen, filmscannad häromdagen. Ref annan porträttbild på sv-vit film med samma modell, som ev kan vara en 6x6 Zeiss Ikoflex-bild, tagen under samma "fotosession" 1968. Se länken nedan...

https://www.fotosidan.se/member/photos/editpic.htm?portfolio=188363&ID=940170

Hoppas att det här känns igen av er andra gamla rävar, "analog-nördar" som jag, och kanske min blogg också intresserar nyblivna unga sådana!

Skål!

Eder TILL-givne (innan Corona, för länge sedan lärde jag mig att gilla öl på TILL-bryggerier här i Östersund...)

/B

Lathund för analognördar!

En Leicameter MR 4 är väl både ett dyrt och osäkert köp, för att exponera svartvit film korrekt? Kanske mest attraktivt för Leica-samlare, då det låter som att funktionen lätt kan bli svajig hos gamla mätare som legat och korroderat inuti alltför länge...

I synnerhet när jag borde kunna använda den här! Lathunden nedan är arvegods från min salig avlidne fader, den använde han ju till sin Zeiss Ikoflex på 50-talet med alldeles utmärkt resultat! Lathunden nedan kanske har samlarvärde idag och är därför synd att slita på....

Jag har ju varken hund, eller anser mig heller inte vara särskilt lat, så 70-plussare ("boomer" kallas man väl nuförtiden) som jag förvisso är behöver jag emellanåt lite exponeringshjälp för mina"viktigare" bilder.  

Korrekt exponering har alltid intresserat mig, och för att svartvit Tri-X film i råformat tror jag inte finns - än, så är det fortfarande lite omständigt och tidsödande att kolla exponeringen med Luxmeter-appen i min iPhone 8...

Jag minns inte riktigt när jag köpte min första exponeringsmätare, den var ju en liten, batteridriven handhållen lös mätare. Men den första kameran jag hade med inbyggd exponeringsmätare tror jag var Minoltan SR7... rysskameran Zenit 3M som jag hade innan Minoltan hade väl ingen exponeringsmätare?

Farsans lathund kanske jag inte ska slita för mycket på heller, den kanske har samlarvärde nuförtiden?? Jag har ju fått tips om en modern motsvarighet, se länkarna nedan:

http://expomat.tripod.com

och

http://expomat.tripod.com/pdf/ExposureMatMini.pdf

Det är säkert en lämplig och rolig sysselsättning kommande regniga vårdagar i urtrist Corona-karens, att sitta vid köksbordet och klippa och klistra för att tillverka den ovannämnda moderna lathunden ExpoMat!! Om du själv är lat, låt vovven hjälpa till! 

Ha D

/B

PS. När (och varför) ändrade man från slutartider 1/100 < 1/125, 1/50 > 1/60 1/25 > 1/30 osv? Min M4 (mitten sjuttiotal) har ju dom "modernare" slutartiderna t ex 1/30, 1/60, 1/125...