Ännu en blogg: Fotosidan och tidens anda

Sedan Fotosidans redaktion informerade om att göra tumnaglarna kvadratiska har en mer allmän tanke inte släppt mig:

Varför är det alltid så väldigt angeläget att göra om ytan?

Frågor som uppenbarligen anses väsentliga i dagens samhälle är:

"När har jag senast förnyat innehållet i min garderob?"

"När har jag senast bytt mobil?"

"När har jag senast fräschat upp min webbsida?"

Till alla tre frågor kan man lägga till:

"... för att vara med på tåget trots att den befintliga funktionaliteten dög."

Nu framstår jag säkert som de mänskliga framstegens fiende, som stagnationsinfekterad enstöring. Men det är jag inte. Det jag vänder mig mot är att viljan att förändra så gärna får sitt utlopp i att förändra någon yta. Utseendefixering, modefixering, kalla det vad du vill.

I mitt personliga liv tycker jag är helt andra frågor viktiga som har med förändring att göra:

När har jag senast fört ett djupt samtal?

När har jag senast tänkt en ny tanke?

När har jag senast fått en ny vän?

Av grubblandet över sådana frågor föds nya motivområden och nya projekt i mitt fotograferande, sakta men säkert.

Det som Fotosidan alldeles utmärkt bidrar med till äkta funderingar är inslag som "Tala om bilder"-serien och samarbetet med Bildradion för att nämna några exempel. Det kallar jag för utveckling av en fotosajt. Men tanken att utveckla Fotosidan genom att kakla den är rentav löjlig om inte sorglig. Jag skulle hellre vilja fortsätta grubbla i lugn och ro över relevanta frågor i stället för att behöva kämpa mot känslan av spyfärdighet inför kvadratiska tumnaglar.

.

Ännu en blogg: Skållehus - ibland är naturfoto ett måste

Nej, det var inte i gryningen under den blåa timmen, nej, det var inte världens finaste ljus, och överhuvudtaget följer kameran mestadels med av övningsskäl snarare än i syftet att ta bilden som jag kommer att ingå i fotohistorien med, när jag ger mig ut på en vandring. Men sydänden på Härmanö utanför Orust bar på en överraskning.

Den anade man inte på vägen dit. Bohuslän i Svensson-manér.

Först efter 1,5 timmars vandring öppnade sig en oväntad vy.

Gigantiska sandbanker mitt bland klipporna. Vattnet var grunt och varmt. Det var bara att vada över, ta sig ett dopp och fota. Klockan var nästan 12. Då SKA man ju inte fota!

Skitsamma.

.

.

.

.

.

.

Sen var tog det 1,5 timmar igen för att ta oss tillbaka till världen mellan hägg och syren.

Ibland är naturen bara vacker, oavsett tid på dagen.

Ännu en blogg: Är amatörfotografer rädda för konsthallar?

Eller är de bara internetfixerade när det gäller att visa sina bilder?

Det undrade jag när jag lämnade in mitt bidrag till konsthallens Öppna Salong i Trollhättan. Öppnare än deras koncept kan det ju nästan inte vara. Med tanke på att framför allt amatörer inte har det lätt att få visa sina bilder i en fysisk miljö förstår jag inte varför det bara fanns 16 verk bland de hittills inlämnade 153 stycken som på något sätt använde sig av fotografi. Ett foto hade förresten redan sålts för 600 spänn.

Att ta del av konsthallars program runtom i landet, det är kanske ingenting som ligger alla fritidsfotografer så nära, jag vet inte. Fast jag tycker att väldigt många fotografer här på FS som jag tycker om har en relation till konst och bild i allmänhet, inte bara just foto.

Jag är i alla fall väldigt tacksam för att jag fick tipset. Jag har varit i Trollhättans konsthall flera gånger men ett sådant evenemang hade jag inte räknat med. Så jag vidarbefordrar gärna detta tips! Dit med era foton! Och tycker ni att det bara är skit som man ser på mina bilder där nere så gå dit med någonting riktigt grymt!

Ännu en blogg: Att vara sig själv

Skönt med människor som inte tror sig behöva en märkvärdig klädstil, tidskrävande sminkning och en påkostad frisyr för att kunna vara sig själva.

.

Ännu en blogg: Dalsland och försöket att inte ta vykort

Att inte fota någonting som redan finns i en massa turistkataloger är svårt i ett landskap som ser ut som mina tyska landsmän tycker att Sverige bör se ut: skog, vatten och berg.

Jag gjorde ett försök när vi förra helgen bilade runt i Dalsland. Bland annat stannade vi i Dals Långed där det finns lite konstnärliga inslag med utbildningar inom konsthantverk och design samt en konsthall med biblioteket på övervåningen.

Tätbefolkat var biblioteket inte men för dem som behöver en stillsam plats finns den.

Det syns att man bedriver metallhantverk och smide i samhället. Schackspelet på biblioteket lär vara ganska unikt.

En gammal järnvägsbyggnad eller utställningslokal? Eller kanske både och?

Baldersnäs: För att vara ett turistiskt högkvarter är byggnaderna vid vattnet farligt nära förfallet.

Det sista fotot är kanske mer vykortsstil. Men man kan ju inte plåta dofter.
Billingsfors pappersbruk sett från Baldersnäs.

Den största chansen att fota någonting långtifrån vykortsaktigt fick jag nog i Bäckefors. Förbommade, förfallande hyreshus. Men till och med dokumentärfotografen i mig vantrivdes och såg till att komma därifrån. Sorgligt men sant.