Ännu en blogg: "Tänk på förgrunden!"

... eller någonting liknande sa Matti när vi fikade några timmar innan jag skulle iväg på fjällvandring i Jämtland med kameran i ryggsäcken.

Det är ju inte så himla lätt på ett kalfjäll.

På väg från Storulvån söderut kunde man ju faktiskt hitta en och annan blomma i nämnvärd storlek.

Men runt Gåsenstugorna fick de mänskliga spåren duga, t.ex. skidledsmarkeringarna.

Eller dasset.

Eller ett fönster som man hoppas håller ett tag till.

Även i de två följande bilderna finns det något motiv i förgrunden men dem kan man kanske strunta i, bakgrunden verkade mäktig nog (hoppas jag).

Jag hade varit tveksam om jag som nybörjare på fjällvandring överhuvudtaget skulle släpa med mig kameran. Jag ångrar mig inte.

Ännu en blogg: Någon hemma eller på semester i Bohuslän?

Då är ni välkomna till boksläpp av min första fotobok som jag fick utgiven av ett förlag!

.

Fredag 8 juli kl. 15 i Kungshamn på Hartvigssons fisk- och skaldjur, Hamngatan 12

Lördag 9 juli kl. 14 i Skärhamn, gallericaféet Södra Hamnen 31

.

Boken heter "Fånga dagen - dagens fångst", beskriver en arbetsdag på en trålare från Kungshamn och ser ut så här (fast bara med två P i Båtdokgruppen som förlaget heter):

Allt började med att jag ville ta ett kort på någon som filéar en fisk och slutade med att jag hade fyllt alla minneskort jag hade lyckats skrapa ihop före resan med hundratals bilder. Mycket skräp också, tack vare vågorna som orsakade både oskärpa och sjösjuka. Men till sist räckte det till en bok.

En fotobok hade jag gjort tidigare på Blurb: "50 plus". Men de är så dyra och man når ju i princip ingen. Den här gången var jag nära att ge ut fiskeboken via eget förlag och skickade bara runt lite smakprov till två förlag för att med gott samvete kunna säga att jag faktiskt hade försökt att gå en enklare väg. Alla säger ju att man egentligen inte har en chans hos något etablerat förlag.

Men jag fick en.

Har själv inte hållit boken i handen än. Men förläggaren har och säger att allt ser bra ut.

Nu ser jag fram emot fredag! Kom gärna förbi om du är i närheten!

Ännu en blogg: Segregerat boende...

... råder på Sotenäs.

Ännu en blogg: Kan ett ställe vara färdigfotat?

Det sägs ju ibland att konsten att fota består i att hela tiden hitta nya vinklar på ett bekant motiv. Ska man då se sig som dålig fotograf när man känner att man har nått en gräns?

Ett populärt ställe här i Uddevalla är Strandpromenaden, ett stråk som slingrar sig genom hela stan och en bit utanför vars mest frekventerade sträcka är den längs vattnet. Det mest fotade motivet lär vara någonting i den här stilen:

.

I några år har jag försökt att få till någonting mer än så. Det första där jag fick hjälp av någon kreativ människa blev detta, fotat februari 2011:

.

Även det här motivet hade jag inte räknat med när jag gav mig ut ...

.... och följande var en biprodukt av min privata grillkväll:

.

Ibland hjälper ett konstigt ljus till som i följande bild (jo, den blev faktiskt så i kameran, det var en märklig dimma den dagen):

.

Men sedan är det inte så himla lätt att i samma ljus hitta fler intressanta motiv. Den här bilden blev ju ganska intetsägande hur mycket jag än försökte med komp och beskärning:

Varmt kvällsljus riskerar bara att ge vykortsbilder som denna:

.

Vad kan man göra mer då? Hålla kameran snett?

Beskära till ovanliga format?

Hålla sig bara till människor?

.

Kommunen hade nyligen vänligheten att byta lyktorna ut mot några mer fotogeniska.

.

Men sedan dess har fantasin tagit slut. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på mer. Synd för jag bor så nära, promenerar ofta där och det vore så lätt att slå två flugor med en smäll och samtidigt fota. Men motivationen att ta med kameran sjunker obönhörligt. Jag ser inga motiv längre.

Kan det ändå vara så att det finns en gräns för variation på att fota ett visst ställe?

Ännu en blogg: De fotofattiga månaderna

Medan andra vid den här årstiden är fulla med nyårslöften, en-bild-om-dagen-projekt och dylikt har jag fotografiskt gått i ide. Samma sak som förra året. I LR-katalogen för 2015 finns EN bild i februari-mappen, januari 2016 sex stycken. När andra verkar vara laddade på nytt går luften ur mig. Varenda gång tänker jag "Nu är det kört". Men så såg jag sportkrönikan 2015 där bl.a. Sarah Sjöström intervjuades. Hon sa att hon, när hon står på startpallen, ibland tänker att hon kanske inte kommer ihåg hur man simmar. Sen går det tydligen ändå.

Någonting som jag tycker är ganska hämmande är ambitionen. I en av de senaste Skavlanprogrammen var den där rödskäggige norske skådisen med (vad hette han nu igen) och sa att hans ambition en gång var så stor att att han låste sig helt. Han spelade barnteater för att komma ifrån det.

Om jag själv har någon plan för det här året så är det nog att oftare ta kort utan vidare syfte, utan att fundera över i vilket sammanhang det kunde passa eller visas. Det är väl därför det är så bildglest just nu för vad fotar man då?

Den här bilden tog jag när jag egentligen knäppte några dokumentära bilder på rivningen av en gammal Uddevallaskola. Det är nog en sådan utan-syfte-bild.

Kan det vara så att fotografin är den bildskapande gren som funderar allra mest på vad som är en bra bild och huruvida den allmänna bildkvalitén ökar eller minskar? Nu har jag inte så många bekanta som sysslar med måleri eller teckning. Men jag skulle gärna vilja fråga någon om man där också för diskussioner om vad som är en bra bild. Man diskuterar ju visserligen vad som får räknas som konst och vad som är amatörverksamhet, så mycket har jag förstått. Men har man verkligen försökt att någonsin lista kvalitetskriterier för en "bra bild" på samma sätt som man gör för fotografi och vända och vrida på den frågan om och om igen? Rätta mig gärna men jag tror inte det. Vad beror det egentligen på?

Det kan man ju undra.