Ännu en blogg: Innan ingen kommer ihåg fotbolls-VM längre
Jag går tappert igenom mina Bryssel-foton. Det ska gallras.
Men den där kvällen på pubben när Tyskland vann mot Brasilien med 7-1? Vågar man verkligen radera något av dessa foton?
Klart man gör. Men gallringen hade troligen blivit strängare om inte bilderna hade minnesvärde. Hur mycket fotografiskt värde de har får betraktarna avgöra.
Kvällen började ganska sansad.
I det tyska hörnet var ljuset extra rött.
Så bilderna på de mest roliga stunderna får vara i svart-vitt. Här jublade man fortfarande.
Senare trodde man inte sina egna ögon längre. Man vågade knappt applådera.
Det här var väl Sami Khedira. 5-0 om jag inte minns fel.
De som inte hade råd med drinkar tittade utifrån.
Man var lika förvånad över spelets förlopp även där. Förbipasserande som kastade en blick på tv:n såg ganska chockade ut.
7-0 i det här läget.
Som bekant vann de ju finalen sen. Nu är det färdigfestat.
Lagkaptenen har slutat med motiveringen att det är så mycket ren tur i fotbollen och turen ska inte vara avgörande för hans livs väl och ve. Vilken vettig människa.
Läste i DN i dag att många ser på Youtube och liknande tex när man tittar på Tv. Å inte bara i reklamavbrotten, så man håller koll på två bildskärmar samtidigt och kanske då även sneglar på den som sitter bredvid, och kanske även får senaste skolnytt från barnen då också, men då muntligt... :)
/B
Ps. Nutidsminnet gäller nog inte bara sport utan även politik och liknande!
Å när spelades den här 7-1 matchen? Va det nyligen? ;)
I en tysk tidning finns det en serie som heter någonting i stil med "Vad blev det egentligen av....?" (hästköttskandalen, galna ko-sjukan och andra en gång i tiden stora medieteman som plötsligt försvann).
Har inte sett någon läsarstatistik men misstänker att den läses flitigt.
/Niklas