Ännu en blogg: Avundsjuk på stipendiater
När fotar man till sina projekt om man har ett heltidsjobb, familj och inte den jämt befintliga naturen som motiv?
Jag är lite frustrerad eftersom jag nyss bokade en fototid med en kille som deltar i mitt nuvarande projekt. Det får bli om ungefär en månad, i mellandagarna. De sista bilder som fattas innan jag kan knyta ihop säcken och bekanta mig med blurb. Jag är i startgroparna och måste ändå vänta så länge. Suck! Men jag ska ju tjäna mitt levebröd också.
För ett tag sedan läste jag en artikel om en ung tysk fotograf som fotade pappor. Tack vare ett stipendium bodde hon hos varje pappa resp. familj i en vecka och kunde ta hur många bilder som helst. Jag för min del får bara hoppas på att det just under den timmen som båda parter kan är fint väder, folk inte tidspressade, eventuella katastrofer långt borta osv.
Men vem ger ett stipendium till någon stackars amatör?
Skitsamma, nu är jag ju nästan klar i alla fall.
Den här bilden tog jag under min semester som jag tillbringade i Tyskland med att leta upp folk att fota. Honom trodde jag skulle jag ha mycket tid med. Men nej, han fick jobba oväntat mycket just då. Ingen chans att återvända inom en rimlig tid. Det skulle bli en dyr bild. Färjepriserna är inget att leka med.
..
Har dock ingen erfarenhet av dem och kan varken säga bu eller bä.
//Mvh Simon
Tack ska du ha!