OmTag. Säker underhållsfri lagring, finns det?

I några av kommentarerna till förra inlägget kom problemet med att lagra bilder över lång tid upp. När jag rensade ut min mors föräldrahem hittade jag några kuvert med negativ från min mors barndom i en låda på vinden. Negativen var i formatet 6 x 9 cm och bilderna var tagna i slutet av 30-talet eller precis i början av 40-talet, i början av andra världskriget alltså. Förmodligen hade bilderna legat i sin låda på kallvinden i min mors föräldrahem i stort sett sedan dess. När jag senare skannade några av dessa bilder visade de sig hålla en utmärkt kvalitet, de skulle lika gärna kunnat vara framkallade i nutid.

Och det är där jag ser ett problem med dagens digitala filer, hårddiskar, usb-minnen, cd/dvd-skivor är knappast något man kan glömma bort på en vind över generationer och förvänta sig att de skall vara läsbara när någon kanske 50-100 år senare råkar hitta dem i en låda. Nu vill jag inte ha någon analog vs digital (kemisk vs elektronisk) debatt, det digitala har helt klart sina fördelar. Bland annat finns fantastiska möjligheter att strukturera och katalogisera sina bilder och ett obestridligt faktum är ju att det digitala nästan helt tagit över idag.

Men det jag funderar lite över är hur bildarvet kommer att se ut om 100 år? Givetvis kommer det att finnas en hel del bilder som tagits omhand och vårdats av olika institutioner och liknande. Men gemene mans bildskatt, eller bildarvet från nära och kära, hur kommer det att se ut? Problemet med dagens bildfiler är ju att de måste underhållas för att överleva? Visst kan man skriva ut kopior som kanske klarar sig över tid, men 36 st original som ryms i ett negativark i storlek av ett A4 är ju inte något som det digitala erbjuder.

Nu kommer säkert en massa människor tycka att det visst går att lagra sina filer på ett säkert sätt, och man kan ju reproducera hur många original som helst från en digitalfil osv. Visst är det så, men frågan är om det görs och om det finns rutiner som fungerar även om en generation inte har något intresse av att förnya abonnemangen för den säkra datalagringen eller liknande?

Personligen tycker jag att detta är ett ganska ofta förbisett problem, eller att man helt enkelt blundar för det? Hur säkerställs bildernas fortlevnad även om de direkta arvtagarna, eller fotografen själv för den delen, inte har något intresse av att aktivt bevara dessa?

Samma eller åtminstone ett liknande problem finns ju redan med äldre färgbilder, negativen bleknar sakta men säkert bort. Och jag tycker mig redan märkt att även den periodens bilder, alltså de som är tagna med negativ färgfilm är på god väg att försvinna. Hur som helst tycker jag att det är konstigt att det inte tas fram och flaggas för underhållsfria lagringslösningar med tanke på vilket gigantiskt genomslag varje ny DSLR av toppmodell får?

Kanske skulle vi bekymra oss lite mer över hur bilderna vi tar skall överleva över huvud taget än om det kanske snart dyker upp någon ny toppmodell med ännu fler pixlar och ännu bättre iso-egenskaper. För i slutändan är det ganska ointressant hur bra kameran var om inte bilderna har någon realistisk möjlighet att överleva?

Fram tills det finns säkra och vettiga lagringslösningar för gemene man kanske det är dags att damma av en gammal tradition, familjealbumet? Varför inte göra ett sådant varje år eller kanske ännu bättre en bok. Fördelen med dessa är ju också att man helst väljer bilder som kan vara intressanta för nära och kära även om man inte tycker att de håller högsta fotografiska klass. Ironin i det hela är att det ofta är just dessa bilder som faktiskt håller över åren, och inte alla dessa snitsiga kompositioner och allt annat vi gärna ägnar oss åt. :)

2013-04-17 08:18   Tyri

Bra skrivit!!!
Detta har jag också tänkt mycket på.
Jag frågar ofta dom som tar bilder: Vart har du dom? På datorn.....säger dom.....eller usb och inte utprintat:o(
Jag tror det är många barnfamiljer som kommer till att ha få bilder av sina barn om några år...
Mycket tråkigt...
Mvh Synnöve

Besvara

Svar från alf109 2013-04-17 12:25

När det redan funkar så i nutid, hur mycket kommer då att finnas efter några generationer? En viktig fråga detta med många olika aspekter.
-affe

Svara

2013-04-17 08:59   syntax

Saken är ju problematisk. Å ena sidan måste lagrade digitala bilder migreras regelbundet - å andra sidan är digitala filer det enda sättet att bevara färger oförändrade över lång tid.
Vad jag förstår är bildfiler inbrända på CD av god kvalitet det förvaringssätt som klarar sig längst utan migrering. Följaktligen har jag mina viktigaste bilder på CD, plus papperskopior.

Besvara

Svar från alf109 2013-04-17 12:24

CD eller DVD som man har brännt själv eller fått från fotolabbet skulle jag inte lita på. Jag har ett antal som inte är mer ca tio år där ungefär hälften redan är korrupta så att de inte går att läsa.

Svara

2013-04-17 08:59   Peter-L

Jag tror helt klart att detta är något att klura på! Och kanske en ny nisch för fotobranschen? Medvetenheten tror jag varierar. en del backar ju inte upp, en del tänker på det men gör det inte, en del klurar på "hur"... Kanske är det lite samma syndrom som just "familjealbumet" som inte blev till. Men bilderna ligger där i sina kuvert, on mass...
Så dina tankar är säkert helt befogade!!
Tack för dina tips om min rulle!! //Peter

Besvara

Svar från alf109 2013-04-17 12:22

Jo dels är vi som individer olika noga med detta. Men ofta är det ju även så att värdet kanske inte ses direkt eller i samband med att bilderna tas utan många år efteråt. Och då kanske det inte ens spelar någon roll om jag personligen varit noga om de som tar över inte bryr sig.
-affe

Svara

2013-04-17 09:25   Instantclassic

Gillar ditt blogginlägg.
Det är därför jag fortfarande använder en kemisk process för att fotografera. Visst kan man hävda att allt ändå är fåfänglighet men jag framhärdar. Kanske är det också för att jag är van att arbeta så sedan förra årtusendet.
/Hans

Besvara

Svar från alf109 2013-04-17 12:20

Tack ska du ha Hans. Själv lever jag i bägge världarna men tycker att man borde fokusera lite mer på detta än vad som sker.
-affe

Svara

2013-04-17 11:02   pic-tor

Det finns många bottnar i den här problematiken. Om vi tar analog film först så må negativen, i alla fall svartvit film, hålla väldigt länge vid rätt förvaring. Detsamma kan väl sägas om diafilm. Problemet ligger väl där snarast vid att tekniken för att massproducera och visa alstren håller på att försvinna. I och med den utbredda digitaliseringen så försvinner tillverkare av förstoringsapparater, projektorer och scannrar, bara för att ta några exempek, snabbt från marknaden. Det är redan i dag inte helt lätt att få tag i en filmscanner av hög klass.
När det gäller den digitala sidan så gör de plötsliga tekniksprången det svårt för gemene man att hänga med och migrera sina bildfiler innan kompatibilitetsproblemen uppstår. Jag har själv länge funderat kring de här problemen och anser, liksom du, att lättadministrerade backupsystem borde ha högsta prioritet för teknikutvecklare i dag. Inte bara för oss fotoamatörer utan för alal som använder digital teknik.
Fotoböcker är bra och vi borde alla ta för vana att regelbundet göra backup via sådana. De är väl den moderna tidens familjealbum kanske?

/Torbjörn

Besvara

Svar från alf109 2013-04-17 12:19

När det gäller att reproducera bilder från gamla negativ eller dia tror jag inte att den kommer att bli ett problem, även om det kanske bara kommer att vara proffs som håller sig med skannrar i framtiden. Att göra duplikat med sin digitalkamera är nog en växande trend som vi kommer att se mer av i framtiden. Den moderna reprofotograferingen kommer nog att vara gemene mans metod i framtiden skulle jag tro.
-affe

Svara

2013-04-17 11:10   froderberg

Jag tror att vi sakta men säkert håller på att lära oss hur vi ska ta vara på våra digitala bilder. I början var alla koncentrerade på att lära sig få till snygga digitala bilder i datorn, nu börjar allt fler få upp ögonen för vikten av rätt lagring.

Jag tror inte att det är något större problem att hantera sina digitala filer över tid. Man får kopiera över rubbet när man köper nya prylar.

Det stora problemet tycker jag är bristen på information. Min pappa har fotograferat enormt mycket sedan 1950-talet, men han har varit dålig på att skriva vad bilderna föreställer. Det gör att bilderna förlorar enormt mycket i värde för kommande generationer. Därför lägger jag in så mycket info jag kan i bildfilerna när jag skannar hans bilder.

Jag är noga med att skriva in info när jag läser in bilderna i datorn. Tyvärr tror jag att få gör så – och då tappar den fina möjligheten att kunna söka bland sina bildfiler.

Jag tror också, som du är inne på, att det är bra om man gör album eller urval. Vilka är de bästa och viktigaste bilderna? De ska man ha i en mapp på så många datorer som möjligt.

Det är faktiskt inte viktigt att spara allt. Vi lever i en tid just nu då vi vill bevara så mycket som möjligt eftersom vi har bättre möjligheter än tidigare att göra det. Men allt har inte samma värde. Vi får inte drukna i allt gammal. Jag tror på att rensa ut ibland.

Besvara

syntax 2013-04-17 11:45

Det stora problemet med bildöverföringen Magnus, är att när du lägger näsan i vädret - så trycker dina efterlevande på Delete. Inga lådor och skrymslen längre där bilder överlever mer eller mindre av en slump till kommande generationer.

Svara

froderberg 2013-04-17 11:55

Om jag inte lyckats förklara värdet av mina bilder för mina efterlevande så spelar det ju ingen roll om bilderna är digitala eller analoga. Allt åker på sopen i alla fall. Därför tycker jag att det är viktigt att göra något av sina bilder och inte bara ha dem liggande som negativ eller bidlfiler.

Svara

Svar från alf109 2013-04-17 12:13

Det är just det Peter skriver om som jag i första hand syftar på egentligen. I fallet med vindsbilderna jag hittade till exempel var ju varken mina morföräldrar eller mina föräldrar intresserade. Men jag som hittade dem 70 år senare var intresserad. Hade det inte funnits några underhållsfria original så hade de försvunnit redan på mina morföräldrars tid, det är jag ganska säker på. Och då spelar det liksom ingen roll om senare generationer är intresserade.

Detta problem rymmer två delar, dels det du skriver om, vikten att hantera sina bildfiler på ett vettigt sätt och där finns andra bättre möjligheter med dagens teknik. Men det finns ett problem i att bildfilerna inte överlever utan omsorg någon längre tid vilket gör att det räcker med att man själv försummar det, eller framför allt att någon kommande generation gör det, det går liksom inte att hoppa över underhållet speciellt länge, och det är detta som jag ser som det huvudsakliga problemet.

Sedan har givetvis de flesta inte sparat ens speciellt mycket av sina gamla svartvita negativ. men alla mer eller mindre inbitna fotografer har nog sina negativpärmar och är negativen bara väl fixerade och sköljda kan de leva utan handpåläggning under överskådlig tid i sina negativblad och pärmar. Sedan har nog den noggranne även ganska väl dokumenterat vad dessa föreställer som bilaga i samma pärmar.

Svara

Joakim K E Johansson 2013-04-17 12:49

Att sprida sina ägg i många korgar är nog det bästa ur ett långsiktigt perspektiv. Gör böcker (kan vara små serier bara till sina närmsta), printa ut sina absoluta favoriter i några exemplar, skänk bilder till länsmuseet, osv.

Svara

syntax 2013-04-17 13:42

Just precis Alf! När jag var antikvarie vid Stockholms stadsmuseum, kunde jag konstatera att de bilder som sålde bäst undantagslöst var kvar hos oss genom slumpmässig bevaring - dom hade alltså glömts bort under långa tidsrymder i lådor och på vindskontor. Sedan, som mycket gamla men välbevarade, hittades dom - och visade sig vara oerhört intressanta för vår tid. För deras egen tid var dom sannolikt mediokra.

Svara

2013-04-17 17:42   Mikael Sundberg

Läste i vetenskap tidning om att lagra information i DNA.. Kan bli så att i framtiden lagrar vi information i DNA och det håller hur länge som helst :D Allt gott

Besvara

Svar från alf109 2013-04-17 21:13

Jo i framtiden blir nog det mesta bra. :)
-affe

Svara

2013-04-17 20:28   Turbo56

Har du tänkt på molnet som alla talar om?
Fördelen med molnet är att allt finns kvar oavsett om datorn kraschar eller huset brinner ner.
Analoga bilder får inte lagras i skåp och hyllor av spånskivor eller andra limmade produkter, annars kan de bli förstörda.

Man kan alltid göra analoga utskrifter i olika form och spara, jag har gjort ett antal fotoböcker, de håller ganska god kvalitet, men eftersom originalen är digitala så är det fortfarande samma problem med hur de skall sparas.

Besvara

syntax 2013-04-17 21:04

Moln som oväntad väderlek skingrar? Nej det tror jag inte att man kan förlita sig på. Allt talar för att en CD av god kvalitet håller längre än alla andra digitala lagringsmedia. Här har vi nämligen en laserinprägling i metallfolie, som i sin tur är ingjuten i ett plexiglasliknande konstmaterial.

Svara

Svar från alf109 2013-04-17 21:10

Jodå, jag har hört talas om molnet. Men frågan är om det inte dunstar om jag och mina direkt efterföljande inte ser till att hålla det vid liv?

Det jag vill är alltså att man för en seriös diskussion om detta, för min del handlar det inte om någon ny tröttsam analog vs digital debatt, det tåget gick för ganska länge sedan för de allra flesta.
-affe

Ps. Peter angående cd så måste man nog få dessa brända och ytbehandlade på ett annat sätt än de man idag bränner själv eller får från fotolabben. Dessa håller inte speciellt länge som sagt.

Svara

Anders F. Eriksson 2013-04-19 22:22

Bra, och dyra, CD var ett ganska bra lagringsmedia, men som Alf skriver är CD inte helt oproblematiskt. Nu levereras också många datorer helt utan CD-spelare/-brännare och jag tror det mediet är helt dött inom några få år. Just nu tror jag lagring på flera hårddiskar, och gärna också kompletterat med molnlagring, är det säkraste sättet att bevara sina filer. Att tro att framtida generationer skulle bevara negativ eller papperskopior bättre än digitala bilder tycker jag är naivt. Vi kanske gör det, men det är för att vi är uppvuxna med tekniken ...

Svara

2013-04-17 22:24   ylva_h

Jag har också tänkt på detta och kommit fram till att jag har motsatt problem: Jag tog massor med färgpositiv när mina barn var små. De bilderna existerar nu som kopior i album och som negativ. Men allt finns hemma hos mig. De bilder jag tar nu kopierar jag på en extra disk som förvaras på annat ställe. Likaså de gamla bilder som jag scannat. Så om huset brinner ner är det bara bilder från 1905 till 1965 och bilder efter 2000 som finns kvar. Resten är borta.
Men hur hinna scanna färgnegativen? Det är mycket svårare än svartvitt och dia!

Besvara

Svar från alf109 2013-04-18 15:44

Huvudsaken att de finns över huvud taget, sedan får man försöka lösa distributionen efter bästa förmåga. :)
-affe

Svara

2013-04-17 23:40   Hans Wahlgren

Alf, det här är väldigt viktigt. Har läst igenom hela raddan av inlägg eftersom jag sitter med samma "projekt": Jag scannar just nu bilder efter min far, bilder från sen 40-tal och c:a 20 år framöver. 6x9 och 6x6. Resultatet av det här "projektet" kommer att presenteras i höst. En sak som slagit mig är att pappa kanske plåtade 1500 bilder under dessa 20 år. Han var inte så flitig med kameran så det blev mest bilder vid festligare tillfällen, av ett eller annat slag. 1500 bilder, det kan ju jag komma hem med efter en dags fotografering. Inte vanligtvis, men det har hänt.

Jag tycker det här problemet kan delas in i några delproblem. Dels pratar vi helt andra volymer idag jfrt med analoga bilder från förr, dels var de analoga bilderna synliga i form av negativ eller kopior, folk förstod vad det var, men om jag dör i morgon så är det inte ens säkert att någon ser eller förstår vad som ligger på min dator (lite tillspetsat). Tror därför man måste vaska fram guldkornen ur bildarkivet och synliggöra dessa bilder så att alla förstår vad det handlar om.

Se'n har vi bevarandefrågorna. Negativ från förr klarar sig själva på vinden, skriver Du. Det är rätt och det skulle säkert gå att köra någon form av omvänd ingenjörskonst och printa ut de bästa bilderna på åldringsbeständig plast för att den vägen återskapa negativ. Men är det så vi vill ha det? Kanske. Det ger i alla fall en teknikskiftesneutral lagring, eftersom allt som är digitalt med jämna mellanrum måste hanteras för att kvaliteten skall behållas samtidigt som teknikskiften måste överbryggas. Men förmodligen är det fel väg. Man kan inte leva livet baklänges. Den digitala bildexplosionen har precis inträffat och det har tagit många "på sängen". För 10 år sedan var det nog inte många bland "vanligt folk" som kunde föreställa sig hur vi idag vandrar runt med olika manicker och plåtar, hela tiden. Klart är att mycket av allt vi plåtar är skräp och det kommer att hanteras som förbrukningsmateriel, men för de digitala bilder som är värda att bevara så måste det rimligtvis dyka upp åldringssäkra lagringslösningar. Men vi är inte där än. Tills vidare får vi skriva ut de bilder vi vill bevara, samt göra fotoböcker, vilket alltid är en god idé. Då finns bilderna kvar så länge som ingen kommer på att starta ett bokbål.

/Hans

Besvara

Svar från alf109 2013-04-18 15:51

Hej Hans.
Nej att försöka efterlikna det gamla när det gäller lagring är nog inget att satsa på, men att ta fram underhållsfria åldersbeständig digital lagring tycker jag är något som borde (och säkert även är i vissa kretsar) vara angeläget. Om man skulle kunna bränna egna dvd skivor med hållbarhet till exempel, men dagens varianter degenererar snabbt även fast de ligger i fodral, har jag märkt. :) Men jag tror att det måste till ett underhållsfritt fysiskt lagringsmedia för att det skall funka över tid. Sedan blir det ju lite upp till var och en att avgöra vad som skall lagras till eftervärlden.
-affe

Svara