OmTag. Punk
Förra årets Stockholmsplank föll mig inte på läppen direkt, det var ganska lite folk och lite bilder också. Konstigt att inte fler går på ett sådant event med tanke på att det är fler än någonsin som är intresserade av fotografi. Kanske beror det på dålig marknadsföring? Kanske finns för mycket annat som lockar i stan?
Behållningen från planket för min del var att jag sprang på denna punkare. Jag är några år för gammal själv, uppväxt i mellanperioden mellan hippie och punk. Spelade i band gjorde jag också, men som sagt före punken. Mina hjältar var sådana som King Crimson, Genesis, Gentle Giant, Jethro Tull m.fl.
Sedan kom punken som byggde på något helt annat, energin blev det viktiga i musiken, musik som primalterapi (säger jag som aldrig riktigt gillat eller begripit mig på musiken). Däremot punkarna har jag alltid gillat, åtminstone de jag träffat på, de kör sitt race och ger fingret åt alla som rynkar på näsan. En skön form av revolt utan att banka meningsmotståndarna blodiga.
Det finns en tilltalande grundhumanism i detta att alla duger och att man får vara hur man vill samtidigt som själva den prylen blir en revolt i sig själv.
Kul att de lever vidare punkarna.
-affe
Oavsett, så va tiden med Genesis, Jethro tull fantastisk... Och lite lustigt... för när jag var ung, så satt vi ofta i Lund och drack öl, lyssnade på Lindeman... Idag bor han på Lidingö... :)
Gammal man gör så gott han kan....... Trevlig helg!! Punka inte för mycket ;) //Peter
Lindeman håller fortfarande i alla fall. :)
-affe
Ha det//Göran R
-affe
Musiken har aldrig varit min grej däremot tycker jag punkarna är sköna med sin kaxiga revolterande stil.
/Krister
Jo, punkarna har jag alltid gillat.
-affe