Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Punk

Förra årets Stockholmsplank föll mig inte på läppen direkt, det var ganska lite folk och lite bilder också. Konstigt att inte fler går på ett sådant event med tanke på att det är fler än någonsin som är intresserade av fotografi. Kanske beror det på dålig marknadsföring? Kanske finns för mycket annat som lockar i stan?

Behållningen från planket för min del var att jag sprang på denna punkare. Jag är några år för gammal själv, uppväxt i mellanperioden mellan hippie och punk. Spelade i band gjorde jag också, men som sagt före punken. Mina hjältar var sådana som King Crimson, Genesis, Gentle Giant, Jethro Tull m.fl.

Sedan kom punken som byggde på något helt annat, energin blev det viktiga i musiken, musik som primalterapi (säger jag som aldrig riktigt gillat eller begripit mig på musiken). Däremot punkarna har jag alltid gillat, åtminstone de jag träffat på, de kör sitt race och ger fingret åt alla som rynkar på näsan. En skön form av revolt utan att banka meningsmotståndarna blodiga.

Det finns en tilltalande grundhumanism i detta att alla duger och att man får vara hur man vill samtidigt som själva den prylen blir en revolt i sig själv.

Kul att de lever vidare punkarna. 

Inlagt 2015-03-06 18:41 | Läst 1041 ggr. | Permalink

"Härlig bild på punkaren. Musiken har aldrig varit min grej däremot tycker jag punkarna är sköna med sin kaxiga revolterande stil. /Krister"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Jethro Tull såg jag på konserthuset i Göteborg 1969, med Ian Anderson i högform. Vissa punkband gillar jag som .t.ex. Tom Robinson band. Bra musik är bra musik oavsett genrer! Primalterapi eller inte, så tycker jag nog att musik kan få mig att förstärka eller t.o.m. dämpa vissa känslotillstånd. Musik som terapi och någon jag alltid återvänder till är, "the one and only" Bob Dylan. Mer punk! MVH Yvonne
Svar från alf109 2015-03-07 17:03
Så är det med musik liksom med bilder, det man gillar är bra. :)
-affe
Jag tycker att punken börjar kännas "förlegad". Kanske som en radikalt provocerande fotografin. Även planket känns som utställningen med "fotografer från förr".... Så jag tror inte att det handlar om marknadsföring. För som du säger så är ju intresset för fotografi stort. Eller, är det "bild"??
Oavsett, så va tiden med Genesis, Jethro tull fantastisk... Och lite lustigt... för när jag var ung, så satt vi ofta i Lund och drack öl, lyssnade på Lindeman... Idag bor han på Lidingö... :)
Gammal man gör så gott han kan....... Trevlig helg!! Punka inte för mycket ;) //Peter
Svar från alf109 2015-03-07 17:05
När det gäller planket har det väl många gånger varit koncept idén som tagit livet av det på senare år tycker jag.
Lindeman håller fortfarande i alla fall. :)
-affe
Läcker bild. Jag hade mycket punkt hemma hos mig under sonens tonår; som gitarrist tog han till sig det råa och nakna, det avskalade och friheten från det städade och ordentliga. Sen mognade hans musik, fastän han behöll mycket av idealen, framförallt känslan. Jag klarade aldrig punken, behövde inte revolten, hade redan haft min revolt i och med 60-talets musikrevolution med Beatles, Stones, de amerikanska banden och hela musikexplosionen som kom då. Nu är det barbershopsång som gäller för mig.

Ha det//Göran R
Svar från alf109 2015-03-07 17:08
Jag tror att revolten är viktig och varje generation har ju sin revolt. Punken var/är ju en fredlig revolt även om högljudd vilket tilltalar mig till skillnad från de våldsamma varianterna.
-affe
Härlig bild på punkaren.
Musiken har aldrig varit min grej däremot tycker jag punkarna är sköna med sin kaxiga revolterande stil.
/Krister
Svar från alf109 2015-03-07 17:08
Tack ska du ha Krister.
Jo, punkarna har jag alltid gillat.
-affe