Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Det mesta blir nog upprepningar

Jag tittar på mycket fotografi och ju mer jag ser ju mindre är det som blir riktigt intressant. För tydlighetens skull är det på sin plats att påpeka att jag här skriver om dokumentär gestaltande fotografi. Andra typer av fotografi kan ha helt andra värden.

Men när det gäller den typen av fotografi som skildrar människor och deras livsmiljö i kombination med olika ansatser att skildra något inre tillstånd hos fotografen så känner jag mig ganska mätt. Det känns lite som att fotografi i dessa fall har svårt att nå hela vägen till mina känslor nu mera.

Mycket upplever jag som upprepningar och en stor del som att de bygger på effektsökeri, ofta i kombination. Utan bakgrundshistoria och syfte blir många bilder klichéer tycker jag: jaha, där är ytterligare en bild på en person x i situation y förstärkt med svärta och kontrast liksom. De säger mig sällan någonting, och efter alla man redan sett chockerar de inte ens längre.

Det blir ofta allt för otydligt vad man vill med bilderna eller vad man egentligen vill visa. Dessutom är det nog så för många att de tar sina bilder ganska snabbt och att de senare mest hänger kvar i upprepningar, där dessa upprepningar av naturliga skäl inte innehåller samma nyfikenhet och sökande och därmed också förlorar mycket av det som initialt gjorde bilderna bra?

Inlagt 2013-08-24 17:38 | Läst 3856 ggr. | Permalink

Besvara kommentar från bassa:
"Oj! Affe det där är ingen rolig känsla. Känner igen det i från jazzmusiken, där utbudet kunnigheten rent teknisk är enorm. Musikhögskolan spottar ut unga musiker med fabulös teknik, och har koll på allt Coltrane och andra storheter pysslade med. Men allt låter lite lika! Otroligt skickligt men inlärt efter mallar och koder. Utbildningen när det gäller musiker, och som jag ser det även inom fotografi har utvecklats enormt tekniskt, om man bortser i från mörkrummet, och den kunskapen. Men fördjupningen saknas. Varför vill du spela dom tonerna, varför vill du just ta de bilderna. Jag har sett exempel på unga musiker som på gatan spelar i världsklass, medan deras tankar tycks befinna sig någon annan stans. Då är det lätt att få just dina tankar, personen bakom känns duktig, men samtidigt anonym och utslätad aningens inlärd typ (Skärpedjup, gyllne snittet,komposition osv.) Jag hoppas att du kommer ifrån tankarna, det är lätt att fastna i dem, och därmed att intresset svalnar en aning.PS Åldern och erfarenheten gör nog sitt också.Det är inte så kul att bli klok på äldre dar. Nu rycker vi upp oss! Ha det bra Affe. Bengt"

Ditt namn:

Epostadress:
(visas ej)

Kontrollfråga:
Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver

2013-08-24 18:15 Jon Anders Klockar

Det är väl med bilder som med litteratur. Ju mer man konsumerar, dessto större blir kraven. Till sist skall det till något alldeles extra för att intresset skall vakna.
Hälsningar
Jon Anders

Besvara

Svar från alf109 2013-08-24 18:24

Jo det ligger säkert en hel del i detta. Men jag tror också att den typen av fotografi jag syftar på är ganska svår att variera i längden.
-affe

Svara

2013-08-24 18:26 N Thomas Meldert

Upprepningar är kunskapens moder. När man sen kan allt, vad finns det då kvar?

Besvara

Svar från alf109 2013-08-24 18:32

Det som skiljer de stora från oss andra är att de kan se utanför upprepningarnas markerade stigar. ;)
-affe

Svara

2013-08-24 18:53 bassa

Oj! Affe det där är ingen rolig känsla. Känner igen det i från jazzmusiken, där utbudet kunnigheten rent teknisk är enorm. Musikhögskolan spottar ut unga musiker med fabulös teknik, och har koll på allt Coltrane och andra storheter pysslade med. Men allt låter lite lika! Otroligt skickligt men inlärt efter mallar och koder. Utbildningen när det gäller musiker, och som jag ser det även inom fotografi har utvecklats enormt tekniskt, om man bortser i från mörkrummet, och den kunskapen. Men fördjupningen saknas. Varför vill du spela dom tonerna, varför vill du just ta de bilderna. Jag har sett exempel på unga musiker som på gatan spelar i världsklass, medan deras tankar tycks befinna sig någon annan stans. Då är det lätt att få just dina tankar, personen bakom känns duktig, men samtidigt anonym och utslätad aningens inlärd typ (Skärpedjup, gyllne snittet,komposition osv.) Jag hoppas att du kommer ifrån tankarna, det är lätt att fastna i dem, och därmed att intresset svalnar en aning.PS Åldern och erfarenheten gör nog sitt också.Det är inte så kul att bli klok på äldre dar. Nu rycker vi upp oss!
Ha det bra Affe. Bengt

Besvara

Svar från alf109 2013-08-24 19:55

Ingen fara Bengt, mer en personlig reflektion och som du säger finns många paralleller till musiken. :)
-affe

Svara

bassa 2013-08-24 20:02

Det förstår jag .Men visst känns det som man nu mer får lära sig tekniken att måla av en Vincent van Gogh tavla en att ta intryck av den.
Ha det bra Bengt

Svara

2013-08-24 22:26 Peter-L

Frågan är vad man kan begära? Man kan väl konstatera att man som människa rör sig i tämligen samma miljöer. Och det blir nog än tajtare om man ser till medlemmarna på FS. Vi rör oss i samma banor! Jag förstår lite hur du menar, men är kanske ändå inte riktigt med på tåget. Bilderna som visas här är ju ofta "enbildsdokumentärer". Kanske mer syftat till att skildra ögonblicket än den långa situationen som så. Jag kan bli trött på att se Chapman och Gamla stan, men ändå... I mina ögon kan människan och tillfället skapa variation, som inte kan återskapas. Spännande, tycker jag. En person, en händelse skapar i mina ögon bilden. Men det kräver ju något "extra", det håller jag med om. Rullatorer börjar bli som solnedgångar... Vi har sett dem.
Det är nog svårt att visa nytt i invanda miljöer. Men det går, om man är selektiv på ögonblicket... Men om vi "spammar" med ogenomtänkta bilder typ "här gick jag" så blir det en stor gäspning med frågan om vad bilden tillför. För min del handlar det mer om tillfället, ögonblicket, som härom dagen när jag helt plötsligt ser två män brotta ner en tredje i Kungsträdgården, "lugna ner dig", de bröt upp killens armar och tog med honom därifrån, Hamngatan, Sergels Torg... Sedan släppte jag dem... Men, var de poliser? Va de gangsters? Tillfället, som helt plötsligt blev spännande på en i övrigt känd plats... Chapman, skulle kunna va spännande, om det hände något. Annars är det ju "bara" vackert... //Peter

Besvara

Svar från alf109 2013-08-24 22:44

Det är inte riktigt det jag syftar på utan mer på den gestaltande fotografin där man försöker berätta något, typ en roman i bilder. Typ Petersens bildvärld utan att jag vill hänga ut just honom.
-affe

Svara

Peter-L 2013-08-24 22:47

Okej jag förstår... och det är det jag inte riktigt tror på med, som vi konstaterat, det snabba bildflödet på FS/nätet.. Tiden finns inte... Kanske finns den inte ens i dagens snabba samhälle, men det hoppas jag. //P

Svara

2013-08-25 08:07 Benganbus

Få ger sig tid att fotografera på djupet, som Bergengren nog skulle ha sagt! Och djupdykarna kanske e svåra att hitta på Fotosidan...?
/B

Besvara

Svar från alf109 2013-08-25 17:24

Jo här på fotosidan är vi ju mest amatörer som håller på för lite kul i största allmänhet, men det var inte det jag syftade på i första hand utan de mer eller mindre uttalade proffsen. Nu finns en del bra saker nu också givetvis men då tycker jag att det mest handlar om traditionella reportage till exempel.
-affe

Svara

Bloggar

OmTag. Det mesta blir nog upprepningar

alf109

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

OmTag. Det mesta blir nog upprepningar

alf109

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier