OmTag. Svart och vitt är färgerna i min palett

Samma motiv, två olika brännvidder den ena plåtad med en 25:a den andra med en 50:a på småbild och svartvit film. Skrev tidigare om mina svårigheter att gå ifrån 50:a, den brännvidden är den som jag ser och som funkar för mig. Det blir nog ofta så när man hållit på ganska länge, pendeln tenderar att finna sitt jämviktsläge och för mig är det 50 mm brännvidd.

En annan sak är det svartvita, jag tänker i svartvitt när jag plåtar och är en ganska usel färgfotograf. Det svartvita är ju väldigt grafiskt och det blir enklare att renodla bildinnehållet tycker jag, men framför allt kräver färg ett annat tänkande om det skall bli bra.

Saul Leiter och Ernst Haas  är två fotografer som använder färgen väldigt kreativt i sina bilder, kolla upp dem om ni inte redan gjort det. Men fotografi handlar ju mycket om att förenkla och renodla, det är inte vad du tar med utan vad du lämnar utanför bildytan som ofta avgör om bilden är bra eller inte. Och svartvitt är betydligt enklare att renodla eftersom man bara behöver jobba med formen, färg har ett så starkt visuellt genomslag i sig att man måste adressera det på något sätt om det skall bli bra tycker jag.

Det finns dem som är duktiga på färg, jag tillhör som sagt inte den skaran, även om jag ibland kan avundas dem.

OmTag. Författarna skall ju leva de också!?

Undrar hur många dubbletter jag köpt av böcker genom åren? Jag läser en hel del och nu är jag inne i en period då böckerna i bokhyllan inte känns så spännande, som vanligt. Alltså iväg och köpa ett gäng nya som hamnar i bokhyllan för att inte kännas så spännande osv. Jodå, jag läser dem till slut, men jag saknar de stora läsupplevelserna som man oftare fick som yngre.

I och för sig har jag väl avverkat ganska många av klassikerna vid det här laget och det finns ju en anledning till att de blivit klassiker. Men vart finns de nutida Dostojevskij eller Strindberg? Några tips? Hur som helst har det hänt två gånger på raken nu att jag börjat läsa en bok för att efter en stund få känslan av att jag känner igen dem, alltså har jag läst dem tidigare. Jag måste börja föra register över vad jag läst tror jag, det känns lite onödigt att köpa samma böcker flera gånger.

Jag brukar ge bort böcker vartefter jag läst dem, så jag kan inte kolla vilka jag läst och ofta räcker det med att omslaget är förändrat från den inbundna till pocketutgåvan för att jag skall trilla dit.

På fotofronten har det varit ganska lugnt några dagar, det har helt enkelt varit för varmt både för mig och hunden. Nu har jag i alla fall dragit igång AC:n hemma så fönstret är lite käckt tätat med plastpåsar från ICA, inte snyggt men effektivt. Fint att ha dryga 20° inne när man ser hur grannarna går runt och pustar i värmen och har en inomhustemperatur på 27°. 

OmTag. Amatörismen breder ut sig

Såg att Bengan reagerade mot alla dessa olika läsar- och tittar-tävlingar som florerar inom fotografin. Bilderna används ju ofta för olika former av marknadsföring, och säkert är det ett billigt sätt att skaffa sig bilder om man inte vill betala för en fotograf.

Just att den professionelle fotografens roll minskat i det lavinartade bildflödet innebär givetvis att även kvaliteten på bilderna sjunkit. Mycket av det som publiceras, även i nyhetsmedia, är ju bilder tagna av folk som råkat passera med en mobilkamera till exempel. Men det är ett fenomen som ligger i tiden, alla fotograferar idag, och de gör det hela tiden så det är nog inte speciellt meningsfullt att ha några åsikter om detta, det är en spegel av tiden helt enkelt.

Något som man kan ha åsikter om i så fall är att det utbildas en massa fotografer där merparten aldrig kommer att kunna försörja sig som fotografer. Men så kanske det också måste vara i ett fritt samhälle, var och en har rätt att utbilda sig till vad som helst? Det är gärna så man ser det och jag vet inte om jag egentligen har någon annan uppfattning. Problemet är väl i så fall att det dels tar en massa resurser av samhället och dels att det undanhåller resurser som förmodligen skulle göra bättre nytta på andra håll.

Men som sagt, det är svåra frågor: Hur värderar man valfriheten och dess kostnader i förhållande till samhällsnyttan? Om 1000 personer om året vill utbilda sig i att bygga ånglok, är det då rimligt att med offentliga medel tillhandahålla en sådan utbildning? Lättare att ta ställning om man spetsar till frågeställningarna, men i princip är det samma sak. Hur som helst, vi utbildar betydligt fler fotografer än vad efterfrågan kan motivera. Kanske är det alldeles för lätt att bli antagen till fotoskolorna? 

OmTag. Gnesta nästa helg, och man skall bli vid sin läst när det gäller brännvidder

Den 26:e är det åter dags för det årliga eventet i Gnesta. Förra året tog jag en paus från att ställa ut och var bara där som åskådare men i år är jag på banan igen, jag vet inte riktigt vad jag skall visa ännu, men det löser sig.

Kul med dessa event ibland tycker jag, och Gnesta-Planket är ju inte heller lika elitistiskt som Stockholms-Planket ofta blivit på senare år. Kanske lite mer för gemene man, men å andra sidan om man inte plåtar för att gemene man skall kunna ta det till sig varför håller man på då?

Åtminstone för mig är raka bilder från verkligheten det som fotografi främst handlar om. Hörde att man myntade uttrycket ”IKEA-bilder” så där lite lagom nedsättande om bilder som inte kräver att man skall ingå i de initierades skara för att kunna begripa sig på dem? Jag tar och tittar själv helst på ”IKEA-bilder” och överlåter med varm hand de navelskådande ångestbilderna åt dem som rynkar på näsan åt bilder som vanligt folk kan gilla. Nog om detta.

25 mm på kameran för ovanlighetens skull 

Testade att plåta en rulle med en brännvidd, 25 mm, som jag inte brukar plåta med så ofta. Det blir mer och mer uppenbart för mig hur intimt brännvidden hänger ihop med min egen personlighet. För egen del plåtar jag nästan bara med 50 mm på småbild, till nöds kan jag köra med en 35:a. När jag hänger på något annat stämmer inte mitt sätt att se och fungera överens med kamerans och det märks i bilderna.

OmTag. Jag saknar mörkret och lugnet

Det har ju inte varit någon sommar att snacka om direkt, så det är väl inte läge för att klaga. Men för egen del gillar jag svalare väder och mörka nätter bättre, av flera skäl. Det kanske främsta är att det aldrig blir riktigt folktomt och lugnt om det är varmt väder och sommar, något jag vill ha när jag plåtar på nätterna. Det är lite svårt att hitta inspirationen om det pågår partyn runt omkring när man försöker ta sina bilder.

Som sagt jag gillar inte värme och vill ha lugna mörka nätter, men de lär komma tids nog som de alltid gör. Bilderna tog jag i februari i år med storformatskameran en ensam natt här vid Hornstull.