Man mäter ibland hur många som jobbat inom det område de utbildat sig inom. Då kommer vissa akademiska utbildningar väldigt lågt. För fotografutbildningar är kvoten ganska hög, jag har sett siffror på 80 procent. Det kräver att man räknar in egna företagare, inte bara anställda. Vissa officiella siffror är ger en sned bild eftersom de talar om hur stor möjligheten är att få anställning. Det har aldrig funnits särskilt många anställda reklamfotografer.

Sen är frågan vilka fotoutbildningar man ska räkna som fotografutbildningar. En del folkhögskoleutbildningar är grundläggande och ingen yrkesutbildning. Folkhögskolornas främsta syfte är att ge en andra chans. Idag har vissa folkhögskolor elitutbildningar som strider lite mot grundtanken. Antalet yrkesutbildningar är inte så många, men där är andelen elever som får fotojobb rätt hög.

Måste kommentera de här fototävlingarna i tidningar och media!
Grunden e att locka läsare såklart! Och att hålla kvar läsarna!
För man återkommer efter insändandet av en bild för att se "om min bild kom in i tidningen" såklart,
och gör den det, så kan man visa vänner och bekanta att man "e i tidningen!"
Gäller även nyhetsfotograferingen via mobil tex,
och så blir det även billigt för tidningen!
/B

Ps. Ursäkta en tråkmåns! ;)

Affe tar upp en intressant frågeställning. Och jag drar mig till minnes salige Christer Strömholms ord när jag i tidernas begynnelse började på hans Fotoskola.
"- Ni ska veta att det är ett mycket litet fåtal av er, kanske en eller två, som kommer att bli fotografer och kunna försörja er på det."
Det var hårda ord för en ung människa. Men samtidigt nödvändigt. Snabbt insåg jag att fotograf i traditionell mening inte var vad jag skulle försörja mig på. Och så blev det också, även om fotografin alltid funnits med.
Att det sedan utbildas alldeles för många "fotografer" är en utbildningspolitisk diskussion som har att göra med utbildningssystemets uppgift i samhället. Jag menar att fotografisk utbildning bör ses och jämföras med övrig konstnärlig utbilning. Precis som inom måleriet, dansen eller scenutbildningar är det nämligen också långt ifrån alla som kan försörja sig inom respektive disciplin. Ofta får dessa konstnärer söka sin ekonomiska försörjning på annat sätt. Stipendiesystemet, Konstnärsnämnden etc, finns iofs som nån sort mjuklandning men som bränsle för konstnärlig utveckling är det kanske inte så högoktanigt.
Till sist - de fotografer jag beundrar har ofta helt stått utanför ekonomisk försörjning av sin fotografi. Namn som Kenneth Gustavsson och Odd Uhrbom är bara två exempel på fantastiska bildkonstnärer och fotografer som under sina liv i huvudsak försörjt sig via Posten eller som lokalvårdare. Min gamle fotoskolekompis Göras Assbring som dödades i Eritrea är ett annat exempel. Jefferic Stokklassa och Lars Leijring är ytterligare två fotografer vars försörjning aldrig handlat om att fotografin ska stå för brödet på bordet. Likväl har de alla producerat fotografi av utomordentlig betydelse och kvalitet.
I grund och botten tror jag det handlar om en passion helt enkelt. Ett inre tvång att försöka berätta något viktigt. Att det råkar ske med fotografi är en underordnad fråga. Det råkade bara bli så.
Om man kan acceptera dessa villkor så är det snarast bara att tacka och ta emot de fotoutbildningar som finns. Det ger en ofta ung själ en stund att reflektera och pröva sig fram, finna sitt liv....

Vi ska nog inte glömma att det finns väldigt duktiga amatörer. T o m såna som är bättre än proffsen. Men, som det är med allt nu för tiden, den starkaste (och smartaste) vinner. Helt enligt Darwin, som ju de flesta tror helt och fullt på. Så varför gnälla? Efterfrågan styr världsordningen, som vanligt. Och priset. Jag ser inte ens en vink vid horisonten att det skulle komma en tid då man får rejält betalt för sin fotografi eller sin kunskap därom. Satsa på nåt annat eller göm dina rullar i en resväska.

Jobben för utbildade fotografer har alltid varit få och konkurrensen stenhård, detta så långt jag minns. FÖV så är det ju så med många utbildningar efterfrågan styr marknaden och det kan ju vara svårt att förutse mer än kanske några fåtal år framåt.
/Hans-Åke

Nu tillhör jag själv de glada amatörerna och har inga problem med det. Det jag ville sätta fokus på var om det inte är problematiskt att utbilda en massa folk till ett yrke som färre och färre efterfrågar?

Jag tror tyvärr att ganska många som går en utbildning på flera år förväntar sig att de skall kunna försörja sig på sitt yrke i framtiden. Och läser man bara trådarna här på fotosidan blir det ganska uppenbart att många har orimliga förväntningar på framtiden som fotograf.

Jag tror på en framtid där utbildning i skolform inte kommer vara ända sättet att lära sig. Den skolform vi har nu fokuserar till väldigt stor del på teoretisk kunskap. I framtiden tror jag praktiken kommer komma tillbaka och bli värderad på nytt.

Den verkliga utbildningen är inget som blir klar vid xx års ålder. Utan det fortgår hela livet.