OmTag. Helt olika.

Jag har berättat tidigare att jag inte har någon speciell röd tråd i mitt fotograferande. Jag plåtar sådant som dyker upp helt enkelt. En del bilder är självklara färgbilder, andra passar bättre som svartvita.

En del bilder föreställer något som ”bara” är vackert, andra kan innehålla lite symbolik som kanske sätter igång fantasin.

Blomman kräver ingen vidare tolkning, sprickan i muren ser jag som mer symbolisk. Vi har länge byggt murar för att kuva eller hålla den ”andre” ute, gemensamt för alla dessa murar är att de raserats med tiden.

Efter att testat DxO Filmpack 7 några veckor bestämde jag mig i dag för att lösa licensen. Det är så pass bra på konverteringar att jag tyckte det var värt priset. Nu när även Lightroom fått riktigt bra maskeringsfunktioner så kommer jag mer att jobba bara i Lightroom och göra konverteringarna i Filmpack istället för som tidigare köra med Silver Efex. Man kan göra en del annat i Silver Efex också, så jag kommer säkert att använda även det en del i framtiden.

OmTag. Att vara på rätt plats är nog så viktigt.

I natt var det ordentligt med dimma. Det är ganska tacksamt att fotografera när det är sådant väder. Tänkte på hur mycket just vädret påverkar hur bilderna blir. En ”bra bild” kan ibland handla mer om att vara vid rätt plats vid rätt tillfälle än något annat. Nu kan ju detta ses som en konst i sig förstås, men är man ute och rör på sig mycket och alltid har kameran med sig får man alltid några ”bra bilder” på köpet tror jag.

Sedan kan jag också fundera över vad vi tycker är bra bilder? Detta skiljer givetvis ganska mycket beroende på tycke och smak. Men många av de dokumentära bilder jag själv gillar handlar mer om att jag tycker att innehållet är intressant än att de skulle vara några fotografiska mästerverk i sig.

Ofta handla det om att fotografen varit på rätt plats vid rätt tillfälle och där väldigt många skulle ha tagit samma bild om de varit där samtidigt. Sedan finns en handfull fotografer som lyckas ladda sina bilder med något extra som är svårt att ta på även om motiven är liknande. Josef Koudelka som exempel är en sådan fotograf, det finns givetvis fler som McCullin och Salgado bara för att nämna två andra.

Som någon sa: ”Om man skickar ut 1000 fotografer för att fånga en händelse kommer alltid Salgado komma hem med bättre bilder än alla andra.” Givetvis är citatet hårdraget, men det ligger en hel del i det. Om vi nu skall snacka om konst och dokumentärfotografi så skulle man kanske kunna säga att konstnärerna är ganska få men avbildarna desto fler?

OmTag. En bild i taget.

Gunnar Smoliansky, en av våra finaste fotografer som gick bort i slutet av 2019 sa, när jag träffade honom i samband med utgivningen av Hans bok ”One Picture at a Time”,  att han fotograferade allt som han tyckte kunde bli intressant på bild, boken rekommenderas varmt. Gunnar var en mästare i att läsa ljus och i mörkrummet var han en virtuos.

När jag träffade honom på Stockholms Stadsmuseum 2006 på hans fina utställning efter att han fått stadens pris till minne av Lennart af Petersen sa han när jag tittade på och berömde hans gamla slussenbilder från 50-talet: ”Väntar man 50 år blir alla bilder bra”.

Vad har nu mina bilder med Smoliansky att göra? Jag tror att jag har det gemensamt med honom att jag fotograferar sådant som jag tror kan bli en bra bild utan att vara speciellt inriktad på någon specifik genre eller att ha något speciellt mål eller syfte med mina bilder. Smoliansky var en stor fotograf, själv är jag bara en glad amatör bland resten av oss, men just detta tror jag att vi hade gemensamt.

Två bilder, en från natten som gick och en från idag. Den ena i färg och den andra svartvit tagna bara för att jag tyckte att de kunde bli bra som bilder.

OmTag. Månljus, dimma och svartvit konvertering.

När det gäller att göra bilder svartvita har jag länge använt mig av några olika plugins. En av favoriterna vid sidan av Silver Efex var tidigare Macphun Tonality Pro, men den finns tyvärr inte längre.

Nu testar jag DxO Filmpack 7 som är ett lite annorlunda program. Silver Efex är ju som alla vet ett program som är gjort för att man skall kunna jobba med sina filer med selektiva markeringar och en mängd effekter utöver alla ”vanliga” inställningar när det gäller ljus och kontrast osv.

DxO Filmpack däremot är mer en renodlad konverterare för att emulera olika filmer och tidstypiska stilar (inklusive för tiden aktuella filmer) och den gör detta mycket bra och mer exakt än Silver Efex som ju också innehåller möjlighet att välja olika filmer när man konverterar.

Man kan givetvis skruva en hel del även o Filmpack för att finjustera och få konverteringen som man vill ha den, men den är som sagt inriktad på just konvertering till att emulera olika filmer, både färg och svartvita.

Bilden som föreställer Cementa Liljeholmen tog jag ca klockan fyra i morse, det var fullmåne och dimman drev in. Jag plåtade som alltid i raw-format med min Nikon Z6 II och bilden är tagen på f/2,5 med min Z 35/1,8 S på iso 9000. I Lighroom justerade jag färgbilden och brusreducerade den försiktigt innan jag öppnade den i Filmpack 7 där jag konverterade till TriX som jag sedan justerade för att få ljus och kontraster att se ut som jag vill ha dem.

OmTag. Siluetter.

Det var ganska länge sedan jag plåtade gatufoto i traditionell mening, alltså bilder på människor i den urbana miljön där människorna som personer är bärande i bilderna. Ganska länge har jag mer använt människor som anonyma inslag i bilder. Här ett par exempel.