OmTag. Nog om gatufoto från mig på ett tag.

Känslorna går höga när man diskuterar sådant som att plåta människor på gatan. Jag har min syn på detta, andra får ha sin. Så länge man inte bryter mot lagen så lägger jag mig inte i hur andra gör, även fast det finns vissa ”stilar” som jag inte gillar. Nog om detta från mig.

Jag plåtar ju mer på nätterna och då är det ganska sällan som det finns andra ute som fastnar i emulsionen eller på sensorn. Två bilder som är tagna mindre än 50 meter ifrån varandra i närområdet där jag bor. 

OmTag. Äger jag bilden av mig själv?

Följer debatten om gatufoto så här lite vid sidan av. Jag tycker att den rör sig mellan två extremer. Dels har vi dem som tycker att allt som inte är olagligt är ok och dels har vi dem som tycker att tillstånd måste ges av de som är med i bilderna.

Personligen är jag av åsikten att bilder på gatan eller andra ställen som innehåller främmande människor skall tas med respekt. Med andra ord att fotografera människor i förnedrande situationer om det inte finns något större syfte med bilden än den egna tillfredsställelsen att ta den borde man inte göra. Likaså att fotografera människor bara för att man tycker de ser ”lustiga” ut av en eller annan anledning är något jag inte gillar. Jag tycker att man generellt skall visa andra samma respekt som man själv förväntar sig mötas av.

Sedan har vi den andra sidan där man tycks mena att alla som kommer med på bild mer eller mindre måste ge sitt godkännande? Det skulle ju skapa en situation där det i stort sett blev omöjligt att dokumentera sin samtid eller ens ta bilder i det offentliga rummet. En sådan genre som gatufoto skulle ju helt omöjliggöras med ett sådant förhållningssätt.

Nu håller jag inte på med gatufoto i meningen att i första hand fotografera folklivet sedan ganska många år, men när jag gjorde det hände det vid ett fåtal tillfällen att någon påtalade att han eller hon inte ville vara med på bild. Jag tycker egentligen att det som regel inte finns någon anledning att argumentera för sin juridiska rätt i ett sådant läge, om jag plåtar digitalt raderar jag bilden och plåtar jag analogt ser jag till att inte publicera bilden.

Men det kommer fortsätta att förekomma människor i mina bilder även om det inte speciellt ofta är människorna som personer som har ”huvudrollen” i bilderna som det var när jag gatufotograferade. Och, nej jag kommer inte att fråga om lov för att ta mina bilder. Personligen så anser jag, som sagt, att man kommer ganska långt bara genom att visa respekt och en smula ödmjukhet.

Givetvis finns en problematik i och med att det idag är så lätt att göra bilder offentliga på olika plattformar. Men om vi skall börja inskränka allt där det kan finnas risk att någon av det ena eller andra skälet inte vill vara med på bild hamnar vi i en situation där det kommer att bli omöjligt att ta bilder över huvud taget.

För övrigt var en av anledningarna till att jag mer eller mindre slutade med gatufoto just detta att jag upplevde det som att fler och fler människor blev både mer misstänksamma och aggressiva om de trodde att de eller någon närstående råkade hamna på någon bild.

Sedan har vi detta med ”aggressiva fotografer”, de bidrar säkert till att många av oss andra får svårare att fotografera. Lite som att vara hundägare, det är de som inte har ordning på sina hundar och/eller inte plockar upp efter dem som skapar dålig stämning även mot oss som har det och plockar upp både efter den egna hunden och andras. Hundägare som hundägare, fotograf som fotograf tänker många.

Bilderna är inga mästerverk, men de har det gemensamt att de innehåller människor som inte blivit tillfrågade om jag fick ta en bild av dem.

OmTag. Ett par bilder från Långholmen

Jag gav mig ut med stativet i natt igen. Hade en idé om ett par bilder jag ville ta från Långholmen. Den ena föreställer Västerbron och den andra staden och Norr Mälarstrand. Bägge bilderna är tagna från samma plats.

OmTag. Med stativ i natten.

En bild tagen i natt, jag tycker om det där trädet som står vid strandkanten här i Tantolunden och tycker att det gör sig fint mot bakgrunden på andra sidan Marievik. Ibland kan man behöva stativ trots att kameran har bildstabilisering.

OmTag. Höst.

Nu är hösten här, dagarna blir kortare och svalare. Allt lugnar ned sig. Årets växtlighet dör för att bereda plats för nästa generation. Det känns lite vemodigt som varje höst, men jag tycker om lugnet. Livet går i cykler, vår, sommar, höst och vinter.