OmTag. Höstmörkret är här.

Jag gillar hösten. Om man vill fotografera i mörker är det bra om mörkret finns. Nu väntar jag på kvällarna och nätterna med lite mulet väder, när det är klart blir kontrasterna så stora och mörkret så djupt i skuggorna att det blir svårt att fotografera. Ett par bilder från en promenad nyss får det bli och för mig som extrem nattmänniska blir det en promenad till innan det är dags att vika in årorna och gå och lägga sig.

OmTag. Kanske en bok så småningom?

Passade på att ta med stativet på nattsvängen med hunden. Bilder som jag tagit en massa gånger tidigare, men mest på frihand. Det blir lätt så när man för det mesta går samma nattsväng som man gått med hundarna i snart 25 år. Svårt att hitta nya infallsvinklar på välkända motiv.

Den fotografi jag håller på med handlar till övervägande del om ren avbildning. Det är egentligen ganska få fotografer som lyckas höja sig över detta tycker jag. Men jag tror att en fotografs bilder berättar en hel del om hur fotografen tänker och lever, konstnär eller inte. Men då måste man se en större mängd av fotografens arbete än enskilda bilder.

I mitt fall blir frånvaron av socialiserande med andra människor genomgående. På nätterna faller det sig givetvis naturligt att det inte finns en massa människor i min typ av bilder, men även de bilder jag tar på dagarna återspeglar hur jag till stor del lever mitt liv. Jag har ett fåtal goda vänner som jag träffar ibland och håller kontakt med, annars umgås jag mest med min hund.

Vi är olika, för egen del vill jag ha lugn och ro runt omkring mig, andra vill ha mer liv och rörelse. Vi skiljer oss också ganska mycket när det gäller fotografi. För egen del är det själva fotograferandet som är det som betyder något. Jag publicerar en del på nätet och är nöjd med det.

Andra vill helst ställa ut sina bilder och uppskattar detta. Jag aldrig varit någon utställningsmänniska, vare sig när det gäller mina egna bilder eller att gå på andras utställningar. Bilder tycker jag är bäst i bokform. Nu gör jag ju inga böcker själv heller, ett litet undantag finns och det var när jag gjorde en Blurb-bok med nattbilder för en massa år sedan.

Men det kanske är tid att plocka ihop lite bilder från mina nattpromenader och göra en bok. Det har blivit en hel del genom åren, så det finns att välja mellan.

OmTag. Det alldagliga, eller att ta bilder av sådant man tycker om att se.

Jag promenerar en hel del med hunden, inte bara på nätterna förstås. Varje dag brukade det bli åtminstone en längre promenad, minst 7-8 km, ofta längre. Nu börjar hunden komma upp i en ålder då vi får hålla igen lite med långpromenaderna. Varje dag får bli varannan istället.

Men även våra kortare promenader skulle säkert många se som ganska långa, kortpromenaderna brukar vara på runt 3 km. Det blir som regel minst tre sådana om dagen.

På dagarna, som idag, gillar jag att hitta fina platser att filosofera och flanera i. Givetvis hänger kameran med, och som regel tar jag bilder på sådant jag tycker är fint att se utan några djupare tankar och ambitioner.

I dag knallade vi upp och runt Södersjukhuset här i Stockholm. Det är ett fint stråk med fantastisk utsikt mot Årstaviken. Det är inte heller så ”sönderfotograferat” som många andra vackra platser i staden. Ganska få verkar känna till det.

Jag tar även bilder där jag har en idé när jag ser dem hur jag kanske kan ”göra en bild” av dem, som här i de svartvita som exempel. Den på Johanneshovsbron och flygplanet tog jag igår och den på resterna efter häggspinnmalens larvers framfart tidigare i sommar tog jag idag.

OmTag. Helgerna försenar nattpromenaderna ytterligare

På helgerna blir den sena promenaden som regel ännu ca en timma senare. Det är ganska mycket liv och krogar i närområdet och jag tycker att det är skönt att vänta tills det lugnat ned sig lite.

Jag har inga problem med festprissar, men det är ändå skönt att slippa överförfriskade människor när jag går sena svängen med hunden.

För dem som tror att det är farligt att röra sig på stadens gator på natten kan jag lugna med att säga att jag har gått kors och tvärs genom den här staden alla tider på dygnet i hela mitt vuxna liv och aldrig råkat ut för något. Man får också med tiden lite av ett ”bollsinne” hur man skall agera och var man kan gå och vilka ställen och situationer man bör undvika.

Hur som helst är Stockholm en ganska fredlig stad, det mesta av skjutandet och sprängandet där man läser Stockholm i nyheterna sker i utsatta områden i förorter ganska långt från innerstaden.

Här är i alla fall några bilder från nattens promenad:

OmTag. Nattliga möten.

När vi går vår sena promenad hunden och jag, vilket innebär mycket tidig promenad för de flesta andra, händer det att vi träffar på stadens nattaktiva djur. I natt träffade vi rävar, först på Reimersholme och sedan träffade vi två stycken när vi var påväg hem, den ena var förmodligen samma som den vi träffade tidigare. Grävlingar ser man ibland, bävrar träffar man ofta liksom häger och kaniner vimlar det av.

Nu är det ett nytillskott sedan något år av dvärgkaniner, förmodligen någon som skaffat och ledsnat och släppt ut, de är bra på att föröka sig så det vimlar av dem.

En del människor ser djur som saker som man kan hantera som saker, ledsnar man så ”kastar man bort” som med andra saker. Under pandemin blev det tydligt hur många som skaffade hundar som de senare inte hade tid med, ibland undrar jag om människor saknar både hjärta och hjärna.

Hur som helst, varje natt blir det några bilder. Vid sällsynta tillfällen blir det något bra. Dessa bilder från i natt är väl inte så mycket att skriva hem om, men jag fick en bild på det första mötet med den ensamma räven i alla fall. Bilden på trappan tror jag att jag gillar, får se längre fram om jag fortfarande tycker att den håller.