OmTag. Året var 1974

Jag hittade ett gammalt negativ i en låda, en av mycket få bilder jag har av mig själv från den tiden. Det måste ha varit i slutet av 1974 eftersom jag poserar med min nyinköpta första ”riktiga” elbas, en Kasuga, hemma hos Kullman som tog bilden.

Jag kommer ihåg att jag åkte till Musikbörsen vid S:t Eriksplan och inhandlade nämnda bas, en Marshall 100 wattare och en Löfving 2 x 15” högtalarlåda på avbetalning så fort jag fått mitt första fasta jobb. Det var andra tider då, jobb fixade man på en förmiddag om man behövde.

Mitt första jobb var på Adlers Skruvfabrik AB som låg på Igeldamsgatan på Kungsholmen, ett skitjobb men ändå ett jobb, 10 kr/timma före skatt och utbetalning kontant var annan vecka. Min sejour på skruvfabriken blev inte så lång, jag hittade ett bättre jobb som svarvare på en firma i hemkommunen Vallentuna. Där blev jag kvar några år innan jag gick vidare till Televerket efter ett kort mellanspel som skolvaktmästare på en sjuksköterskeskola (Kevingegårdsskolan) i Danderyd.

Det var andra tider som sagt, ledsnade man på ett jobb var det bara att sluta, ett nytt fixade man omgående utan problem. Efter lumpen och några år på Televerket kom studielusten tillbaka och jag tog tjänstledigt för att gå ingenjörsutbildningen på Stockholms Tekniska Institut. En anrik skola med högt anseende som låg (ligger) på Bältgatan på Östermalm. Senare blev de tvungna att anpassa läroplanen mer efter gymnasieskolan och då blev skolan mer urvattnad och anseendet sjönk. Jag såg att skolan numera är en yrkeshögskola, men på den tiden kunde man, som mig, bland annat läsa till elektroingenjör vilket innefattade båda stark och svagström.

Sedan rullade det på med en del internutbildningar på Televerket/telia/tieto enator osv. Hur som helst, det var andra tider och betydligt lättare att få fotfäste på arbetsmarknaden än i dag. Dessutom fanns möjligheten att jobba sig upp inom företagen på ett annat sätt tror jag. Man var bättre på att ta tillvara på den personliga kompetensen och att ge individen möjlighet att växa i sin egen takt och efter sitt eget kynne.

Man var inte körd bara för att man varit skoltrött några år i puberteten vilket jag får intryck av att man ofta är idag. Möjligheten att plugga vidare senare eller att avancera inom företagen fanns alltid, dessutom behövde man inte oroa sig för att bli arbetslös som sagt.

Hur många av dagens ungdomar som inte får möjlighet att ta sig ut i vuxenlivet och starta sina egna liv är en brännande het fråga? Läste att vi har närmare 25% ungdomsarbetslöshet i Sverige och i Sydeuropa är den över 50%. Vilken framtid målar dessa dystra siffror upp?

Man skall nog vara glad att man inte är en skoltrött tonåring från ett hem med svaga studietraditioner i dag.

Lite tankar som dök upp bara för att jag hittade ett gammalt repigt negativ i en låda. Att fotografera är nödvändigt!

OmTag. Höst i ljus och mörker

Nu är hösten här på allvar, allt lugnar ned sig och löven faller från träden. Många fångar färgfyrverkeriet i höstlöven, själv gillar det speciella ljuset och det snabba mörkret. Visst är det snyggt med färgerna, men det får andra som är bättre på det hålla på med.

Jag tycker att det blir mer uppenbart att ljuset ändras på hösten när man plåtar svartvitt. Nu menar jag alltså inte att det blir mörkt fortare, vilket det också blir, utan att ljuset blir mjukare och mer rofyllt på något sätt när naturen går in i vänteläge.

För egen del har det inte blivit så mycket fotograferande den senaste tiden, jag brukar ha perioder då jag inte plåtar så mycket. Men jag har börjat känna suget efter nattfotograferingen igen som jag brukar så här års. Nu väntar jag bara på lite moln och luftfuktighet så att det skall funka bättre att plåta på natten. Stjärnklart och klar luft gör att kontrasterna blir för hårda för att det skall bli bra bilder tycker jag.

Hur som helst knallar jag runt med kameran även i vardagen så det blir några bilder från den senaste rullen och de senaste promenaderna. 

OmTag. I nöd och lust

Bilderna är från 2001, den första bilden från påsken är en av de sista jag har på mor när hon fortfarande bodde hemma. Demenssjukdomen gjorde att hon till slut inte kunde komma upp med enbart fars hjälp vilket gjorde flytten till det särskilda boendet oundviklig.

De andra bilderna är tagna när jag åkte upp till sommaren, mor hade precis flyttat och man kan känna uppgivenheten hos dem. När man varit van att ha varandras sällskap i ett helt liv känns det tungt att helt plötsligt vara ensam med sina tankar. 

OmTag. Måne och stjärnspår

Ungefär samma motiv, två ganska olika bilder. Den ena plåtad med digitalkamera (Canon eos 5D Mk2) exponerad på f/8,0 i 10 sek för att inte månen skulle bli urfrätt och hinna röra på sig. Lågdagrarna är hemhämtade i Lightroom och bilden beskuren till 5x4 format, avslutningsvis konverterad i silver efex med preseten fine art och filmval delta 100. Jag hade turen att molnslöjor drog förbi och dämpade månen lite så att det blev teckning i den.

Den andra bilden är plåtad på Ilford delta 100 med storformatskameran 4x5” f/16 och 15 minuter, skannad med Epson 750 och måttligt justerad i Lightroom. Den bilden gillar jag för det stämningsfulla diset som ger en mjuk följsamhet i bilden. Jag vet inte hur många bilder jag har på Cementa vid det här laget, men det är ett tacksamt motiv så det har blivit en del.

Som jag skrivit om tidigare föredrar jag det analoga långsamma förfaringssättet på natten. Men om det finns stjärnor och månen är med i bild är det digitala överlägset, exponeringstiderna vid analog fotografering ger en massa streck i stället för stjärnor. Fast det kan funka ibland det också tycker jag, som i den sista bilden som är plåtad med mellanformat f/8 ca 5 min på Ilford delta 100.

OmTag. Hur bra behöver det vara?

Ibland har den tekniska kvaliteten ganska lite med bra bilder att göra, ganska oftast är det nog så till och med. Det icke perfekta kan många gånger var det som gör en bild tycker jag. Själv rör jag mig ofta mellan dessa olika uttryck, nattbilder med stora negativ och finkornig film där den tekniska kvaliteten blir en viktig del av uttrycket, och dess motsats kornigt och lite oskarpt där detta ger stämning till bilderna, åtminstone som jag tycker.

Just detta sökande efter den perfekta tekniska kvaliteten kan i vissa fall döda känslan i en bild tycker jag. Men framför allt har det sällan så mycket att göra med om bilden blir bra eller inte. Titta på Cartier-Bressons bilder till exempel, lite lätt oskarpa väldigt ofta, men spelar det någon roll?

Att man låter det fotografiska mediets begränsningar vara med och låter det bidra till stämningen i bilderna tycker åtminstone jag lika ofta hjälper som stjälper en bild. Därför är det ganska ointressant för mig, detta som får så stort utrymme nu för tiden, att man skall kunna skruva upp isot så att det går att plåta brusfria svarta katter i kolkällare.

För mig räcker 1600 asa med ordentligt korn och lite hårda kontraster långt. Personligen gillar till och med dessa bilder bättre många gånger. Kan man inte plåta bra bilder med 1600 asa så kan man inte göra det med isot inställt på 102000 heller. Men ofta lurar vi oss att tro att vi kommer att ta så mycket bättre bilder bara vi skaffar oss tekniskt bättre prylar, jag gör det ofta själv. Men sanningen är enkel men hård, om vi inte kan ta bilder som berör med en enkel kamera kommer vi inte heller att göra det med en värstingkamera. Ett sant men surt äpple att bita i.