OmTag. Året var 1974

Jag hittade ett gammalt negativ i en låda, en av mycket få bilder jag har av mig själv från den tiden. Det måste ha varit i slutet av 1974 eftersom jag poserar med min nyinköpta första ”riktiga” elbas, en Kasuga, hemma hos Kullman som tog bilden.

Jag kommer ihåg att jag åkte till Musikbörsen vid S:t Eriksplan och inhandlade nämnda bas, en Marshall 100 wattare och en Löfving 2 x 15” högtalarlåda på avbetalning så fort jag fått mitt första fasta jobb. Det var andra tider då, jobb fixade man på en förmiddag om man behövde.

Mitt första jobb var på Adlers Skruvfabrik AB som låg på Igeldamsgatan på Kungsholmen, ett skitjobb men ändå ett jobb, 10 kr/timma före skatt och utbetalning kontant var annan vecka. Min sejour på skruvfabriken blev inte så lång, jag hittade ett bättre jobb som svarvare på en firma i hemkommunen Vallentuna. Där blev jag kvar några år innan jag gick vidare till Televerket efter ett kort mellanspel som skolvaktmästare på en sjuksköterskeskola (Kevingegårdsskolan) i Danderyd.

Det var andra tider som sagt, ledsnade man på ett jobb var det bara att sluta, ett nytt fixade man omgående utan problem. Efter lumpen och några år på Televerket kom studielusten tillbaka och jag tog tjänstledigt för att gå ingenjörsutbildningen på Stockholms Tekniska Institut. En anrik skola med högt anseende som låg (ligger) på Bältgatan på Östermalm. Senare blev de tvungna att anpassa läroplanen mer efter gymnasieskolan och då blev skolan mer urvattnad och anseendet sjönk. Jag såg att skolan numera är en yrkeshögskola, men på den tiden kunde man, som mig, bland annat läsa till elektroingenjör vilket innefattade båda stark och svagström.

Sedan rullade det på med en del internutbildningar på Televerket/telia/tieto enator osv. Hur som helst, det var andra tider och betydligt lättare att få fotfäste på arbetsmarknaden än i dag. Dessutom fanns möjligheten att jobba sig upp inom företagen på ett annat sätt tror jag. Man var bättre på att ta tillvara på den personliga kompetensen och att ge individen möjlighet att växa i sin egen takt och efter sitt eget kynne.

Man var inte körd bara för att man varit skoltrött några år i puberteten vilket jag får intryck av att man ofta är idag. Möjligheten att plugga vidare senare eller att avancera inom företagen fanns alltid, dessutom behövde man inte oroa sig för att bli arbetslös som sagt.

Hur många av dagens ungdomar som inte får möjlighet att ta sig ut i vuxenlivet och starta sina egna liv är en brännande het fråga? Läste att vi har närmare 25% ungdomsarbetslöshet i Sverige och i Sydeuropa är den över 50%. Vilken framtid målar dessa dystra siffror upp?

Man skall nog vara glad att man inte är en skoltrött tonåring från ett hem med svaga studietraditioner i dag.

Lite tankar som dök upp bara för att jag hittade ett gammalt repigt negativ i en låda. Att fotografera är nödvändigt!

2013-10-15 09:14   bassa

Tuff musikant. Må jag säga. Stor glädje med basen antar jag känner igen mig ( Min första kontrabas , som jag köpte när jag var femton år , och fick mina inkomster från Sj kontrollkontor i Tomteboda där jag jobbade..Lite långa resor från Aspudden ,men det gick. Kul att se Affe.
/ Bengt

Besvara

Svar från alf109 2013-10-16 18:38

Jo du Bengt man såg tuff ut när det begav sig. :)
-affe

Svara

2013-10-15 12:46   yka

Bilden återger verkligen mycket tidigt 70-tal! Hår, klädstil och ett instrument förstås! Fin bild! Det var inte bara lätt för oss som var unga då att få ett jobb, musiklivet flödade. När det gällde jobb kunde man jobba några månader, spara pengar, ge sig ut i världen och komma hem till Sverige igen och på direkten få nytt jobb. Det fanns mängder av musikgrupper och ställen de kunde spela live på. Idag ser det verkligen annorlunda ut! Ungdomar som stängs ute från samhället genom att de inte kommer in på arbetsmarknaden och får en chans att skapa sig ett vuxenliv. Precis som du skriver är det en av de viktigaste frågorna dagens politiker har att brottas med. Musiklivet har blivit så kommersialiserat och ställen där musikbegåvade ungdomar kan få framföra sin musik lyser med sin frånvaro. Nog känns det konstigt att förutsättningarna för oss som var unga på 60-70-talet har förändrats så radikalt till hur ungdomar har det i dag med förutsättningar och framtidstro?! Med vänlig hälsning Yvonne

Besvara

Svar från alf109 2013-10-16 18:40

Hela samhället var mer levande tycker jag, man gjorde saker tillsammans och den i dag så vanliga egocentrerade individualismen hade inte alls slagit igenom på samma sätt.
-affe

Svara

2013-10-15 15:51   Annelie Worgard

Ja vår ungdom var nog på många sätt lättare än vad det verkar vara idag. Tuff bild på en glad kille.

Besvara

Svar från alf109 2013-10-16 18:40

Jo vi hade nog turen att födas i rätt tid.
-affe

Svara

2013-10-15 16:36   präntare

Rock the blues. Allt var mycket enklare och hoppfullt då. Det fanns också en solidaritet som jag tycker mig sakna idag. Fin bild svartvitt, lite rå karaktär så där.
Må gott
/Hans-Åke

Besvara

Svar från alf109 2013-10-16 18:43

Dagens samhälle är betydligt mer egocentrerat där man sköter sig själv och skiter i andra på ett helt annat sätt. Mycket av fritidssysselsättningarna verkar ju också bygga på detta, mer shopping, skönhetsideal, det gäller att synas för egen del osv.
-affe

Svara

2013-10-15 19:55   Tord

Kanonbild! Du är dig lik!! :)

Jag läste boken Yarden, av Kristian Lundberg, så sent som för ett par dagar sedan. Med den färsk i minnet, när man läser ditt inlägg här om jobben, kan man ju utan större överdrift säga att det har förändrats! Otroligt bra bok, samtidigt jävligt tragisk, då den (tyvärr!) är hämtad ur verkligheten!

Tack för en bra blogg, läser alltid, men kommenterandet är det värre med!

På tal om bra blogg, det kanske du kan svara på, som (väl) träffar honom ibland? Vad har blivit av Micke Borgs blogg?

Besvara

Svar från alf109 2013-10-16 18:44

Tack för boktipset, den skall jag läsa.
-affe

Svara