OmTag. Länge sedan.

Det var länge sedan jag var ute på natten med någon av de analoga kamerorna nu. Att plåta med större format på natten är en helt annan typ av fotografering än när jag går runt med den digitala, allt tar mycket längre tid. Om jag plåtar storformat hamnar exponeringestiderna sällan under 10 minuter, ofta betydligt längre. Med mellanformat brukar exponeringarna hamna på 3-5 minuter.

Även fast det digitala ger helt andra möjligheter att ”fota som vanligt” även på nätterna är det något speciellt med det långsamma. Det blir lite av meditation att stå där i natten och mixtra med sina prylar för att sedan bara stå och vänta under tiden som bilden exponeras.

Bilderna har jag säkert visat tidigare, ni får stå ut om ni redan sett dem. Bilden över staden tagen från Ivar-Los Park tog jag hösten 2011, jag och min dåvarande hund Sally tog oss upp på Mariaberget. Klockan var runt två på natten när jag ställt in kameran, en WISTA 45 SP med ett 150 mm objektiv, och öppnat slutaren. Vi satt där och filosoferade under de ca 17 minuter som exponeringen tog. Detta är den andra exponeringen, i det första försöket kom en båt med lanterna in i bilden efter ca 10 minuter, vilka jag missade, så jag har en bild med ett vitt streck också.

Bilden över Marievik mot Liljeholmsbron och Hornstull med Årsta holmar nedtill tog jag en natt 2012 (har jag för mig) med Hasselbladaren och ett 50 mm objektiv, som i den första bilden var det jag och Sally som var ute i natten och exponeringstiden var 5 minuter.

OmTag. När motivet är nog i sig själv.

En del motiv, ganska många, är sig själv nog. Med det menar jag att bilder av dem inte behöver vara några mästerverk i rent fotografisk mening för att vi skall gilla dem. Den här bilden av Långholmen fotograferad från Reimersholmsbron i kväll är en sådan tycker jag. En bild som är så självklar när man står där så att alla med en kamera skulle taget den eller en snarlik. 

Det är lätt att vi fotonördar ratar den här typen av bilder, liksom bilder av vackra solnedgångar och liknande för att de inom lite mer finkulturella fotokretsar ses som banala. Leve det banala!

OmTag. Färg eller svartvitt?

Färg eller svartvitt? Det beror på bilden. Även om mitt hjärta klappar lite extra för det svartvita så tycker jag att vissa bilder passar bättre i färg. Nu när jag inte plåtar med film längre så behöver jag inte heller välja i förväg.

Däremot kan detta att inte välja i förväg ställa till det lite för mig. Att plåta svartvitt kräver ett lite annat seende tycker jag. Jag var tidigare inne på att plåta uteslutande svartvitt under en period för att ”komma tillbaka” till ett seende som bygger mer på grafik och form, men gav upp det.

De flesta bilder jag publicerar på sociala medier är trots allt en form av dokumentation över mina promenader och bilder av min hund. De som tittar på dessa bilder är som regel vänner utanför fotokretsen som är mer intresserade av miljöerna och hunden.

Hur som helst, här på fotosidan blir det mest svartvitt. Men som sagt, vissa bilder gör sig bättre i färg eller till och med bygger på att de är i färg.

Färgbilden tog jag i går kväll och den svartvita på hundpromenaden nyss.

OmTag. Olika typer av bilder.

Jag gillar många olika typer av bilder, en del är rena avbildningar och andra är bilder där jag jobbat en hel del i bildbehandlingen för att få dem som jag vill ha dem. Nattbilden i dimma är en bild som visar hur det faktiskt såg ut, bortsett från att den är svartvit. I mina nattbilder försöker jag som regel hitta stämningen i det jag ser runt omkring mig och presentera det som jag såg det.

Kamerans förmåga att isolera motivet ger mig också nya sätt att se välbekanta saker, som bilden på ett stycke is som exempel. Nu har jag i och för sig ökat kontrasten en del för att tydliggöra det jag med hjälp av kameran såg.

I bilden på roten, som jag tagit många bilder av, försökte jag jobba fram känslan jag hade inför motivet där känslan i sig är viktigare än att fotografiskt återge motivet som det faktiskt ser ut.

Nu är ingen av bilderna ”manipulerade” i meningen att något lagts till eller tagits bort i bildytan så de är alla fotografier men de rör sig från straight photography, som på svenska kallas ren fotografi, till mer av pictoralism där bilden kanske blir mer som en målning. Hur som helst, för egen del uppskattar jag alla typer av bilder.

OmTag. Tankar runt bildbehandling.

Det  kan vara ganska stor skillnad på vilket syfte man har med sina bilder. En ren avbildning kan vara väldigt olika från om man försöker gestalta en känsla med eller inför motivet. Om jag dessutom vill göra bilden svartvit är detta ytterligare en abstraktion i sig givetvis.

Hur som helst, även för att hamna så nära det jag såg som möjligt krävs som jag ser det bildbehandling. Kameran registrerar inte motivet som ögat uppfattar det, speciellt inte under lite knepiga ljusförhållanden.

Här kommer några exempel på lite olika bildbehandling som sträcker sig från i stort sett ”rakt ut från kameran” till en mer extrem bildbehandlig för att försöka förstärka en känsla.

Först kommer exemplet där endast minimal bilbehandling gjorts, bara justering av exponering, svart och vitpunkt. Konverteringen till svartvitt har gjorts med DxO Filmpack 7 i samtliga exempel.

Nedan är ett exempel där jag bildbehandlat för att få bilden att överensstämma så bra som möjligt med "hur det såg ut".

I det sista exemplet har jag eftersträvat att lyfta fram min känsla inför motivet och då har jag även kört bilden genom en HDR-plug in för att få till kontrasterna som jag vill ha dem innan jag slutligen konverterat till svartvitt.