Hej,
Det ärr ju mest givande om det finns ett meningsfullt innehåll i en blogg. Bäst är om bilderna också väcker någon reaktion hos betraktaren.
Jag håller med om att gubbar, latte och kameror på fikaställen är rätt intetsägande. Det märkliga är att det verkar vara det som läsarna vill ha. Kanske är det så att läsarna inte vill bli engagerade.
Ha en bra dag
Bob

Frihet kan vara svår att hantera!
Ett enkelt sätt kan vara att inte bry sig så mycket om bloggar vars innehåll man inte gillar!
Klart slut! :)

Men för att fortsätta litet,
bloggar påminner om att gå in på pressbyrån med alla olika tidningar med alla olika åsikter!
Man läser/köper de tidningra man gillar! Dom andra tidningarna bryr man sig inte om!
Det brukar de flesta ju klara av! Om man nu tolererar andra åsikter!

Nu kan man ju inte kommentera alla tidningar man inte gillar på tex Pressbyrån, de e klart,
tänkte inte på det...
En blogg e ju faktiskt litet annorlunda just genom att man kan kommentera, men ändå inte så långt i från en slags tidning! En digital "dagstidning!" (webblogg = du loggar vad du gör och tänker och tycker, och lägger ut på webben)

Men som sagt, det e ju det där med att man kan kommentera....
Men mycket av det här är nog ändå en diskussionsovana för somliga..?.
"Du e dum i huvet som inte har samma åsikt som jag!
Eller du har inte samma åsikt som vi andra! Sluta genast med det där skrivandet" ;) :) ;)

/B

Ps. Så visst kan tusen blommor blomma även på en Fotosida! Annars blir det ganska platt! Men med litet eftertanke såklart! Och att diskutera i sak, det är en helt annan sak! :)

Det kan gott vara högt i tak vad gäller bloggar! Viktigt är dock att inte tillskriva andra sina tankar eller åsikter... Eller för den delen att vara nedlåtande mot andra. Sedan tror jag inte att man skall se svarsinlägg som klagande, utan en del i debatten, ett svar, med någon annans tanke i ämnet. Är man inte beredd att ta det, då får man nog rannsaka sig själv.. Respekt för varandras åsikter är viktigt, men betyder inte att man behöver hålla med...
//Peter

Som sagt var ...;-)
/Hälsningar Göran

Nu när jag läser ditt inlägg blir jag förstås jättearg!
För att inte tala om hur kränkt och irriterad jag blir över kommentarerna!

Tänkte bara inleda i god stil :-)

Jag håller nog i det stora hela med dig och många av kommentarerna. Fotografi är för det mesta en mycket subjektiv uttrycksform, och det innebär att fotografier både uttrycker åsikter och att de väcker åsikter och känslor. Och att vi använder bilder som en slags utgångspunkt för att uttrycka oss mer i detalj kring något som väcker våra känslor. Kort sagt: Fotobloggar kommer då och då ofrånkomligen i mer eller mindre direkta ordalag uttrycka åsikter.

Vi människor har åsikter, och vi har ett behov av att uttrycka dem. Och andra människor kommer ha åsikter både om våra åsikter och ibland om att vi ens uttrycker dem ... och sedan har någon tredje en åsikt om att någon hade en åsikt om min åsikt och, ja, ni vet hur det kan se ut :-)

Uttrycker man en åsikt får man ju förstås vara beredd att få mothugg, det ingår lite i sakens natur. Det jag ofta saknar är mer av tankfull och reflekterande diskussioner där man lägger mindre fokus på att leta fram potentiella förolämpningar i det andra skriver och sedan svara med samma mynt. Ni har säkert sett mönstret:

Först en åsikt: "Jag tycker verkligen om att fotogarfera med mitt normalobjektiv!"
Någon som just köpt en normalzoom blri förstås förorättad: "Så du menar att alla som inte använder normalobjektiv är idioter?"
Normal-ägaren känner sig förstås påhoppad: "Anfäktar och anamma, kallar du mig idiot din vederstyggliga zoom-människa!"
och sedan är stenen i rullning och fler kommer att ge sig in i grälet. (Plus att någon språkpolis kommer att anmärka på felstavningarna.)

Det är som att många letar efter en ursäkt att känna sig kränkta, påhoppade och nedvärderade ... Och som har väldigt kort startsträcka för att ge igen med vad de uppfattar som samma mynt.

För länge sedan när jag var ung, smal och student så gick jag en kort kurs som behandlade kreativa processer och hur man stimulerar idéer. Där fick jag lära mig en slags tankemönster jag upplever som nyttigt: Varje gång du hör eller läser något som du tycker verkar korkat och fel, säg inte det. Ta ett djupt andetag och formulera först i ditt huvud någon form av positivt omdöme om det du just hörde eller läste. Något som stödjer just det du retade dig på. Sedan, när du gjort det, då kan du formulera din kritik. Tro mig, det leder ofta till mycket mer genomtänkta svar på saker man instinktivt retar upp sig på.