OmTag. Natt på stadens gator
Jag är en utpräglad nattmänniska, så länge jag minns har jag tyckt bättre om att vara uppe på nätterna än på morgnar och förmiddagar. Min kreativitet vaknar efter tio på kvällarna, tidigare än så brukar det inte hända mycket, kreativt i alla fall. Jag vet inte vart detta nattliv kommer ifrån, kanske beror det på att jag behöver lugnet, jag vet inte.
När jag var yngre drogs jag med mörkrädsla, fick ångest av att vara ensam i natten. Det var inte mörkret i sig som var problemet, utan just att vara ensam inne på natten pallade jag inte med. Mörkrädslan och obehaget av att vara ensam gav med sig med tiden, och nu är det egentligen det jag gillar bäst.
Att knalla runt med kamera på stadens gator när de flesta sover är något som jag gillar. Ibland springer man på någon annan nattvandrare och får sig ett snack, för det mesta är jag ensam med hunden. Det finns en stämning i natten som är det jag försöker fånga i mina bilder.
Kanske försöker jag förmedla ensamheten och eftertanken som ofta blir nästan fysiskt påtaglig på natten? Det finns ett djup i natten när inte distraktionerna är så många, något man märker även hos dem man träffar. På natten är de flesta sig själva, det behövs ingen anpassning i nattens relativa ensamhet. Något jag inbillar mig även syns i bilderna, åtminstone hoppas jag det.
Önskar dig en fin Lördag!
som kan fota i lugn och ro och få bilder som är riktigt bra. Jag har inte klarat det än, men det har inte å göra med fotandet- det handlar snarare om att som kvinna är det stor risk att vandra runt ensam på natten och fota.
Och det blev för tungt att bära med både kamera utrustning och vapen. :)
Sen om jag hade testat fota på natten hade jag varit för nervös och hoppig så alla bilder skulle bara innehålla ett fartstreck.
//Johanna
Viken
Så stilla, i gult morgonljus speglar sig sol och blå måne
Ytan krusas av silver,,som mättar dykande tärnor.
Högt,mellan sol och måne stiger klagande ormvråkar på varma vindar
Varma vindar som ännu inte nått den kalla ytan.
Ha det bra Bengt
-affe
Har levt nästan hela mitt liv i Sth. Har mött dom som stuckit upp huvudet och sagt att dom vill mörda mej. Har varit tvungen att slå ner några, tom dragit kniv för att få dom att dra sig tillbaka. Detta är för många år sedan, men det lär väl inte ha blivit bättre med tiden. Jag fattar inte att du får vara ifred med din attraktiva utrustning. Du plåtar ju inte bara i lugna miljöer.
Sth är ju rätt konstig som stad, men inte annorlunda än ex Paris. Jag kan ex dagtid välja helt folktomma gator och i princip korsa innerstan genom city utan att möta särskilt många, medans andra gator bredvid kryllar av människor. Man måste ha fingertoppskänsla för var farorna finns.