OmTag. Leica, märket många har åsikter om

Hur kan det komma sig att ett varumärke inom något så förhållandevis trivialt som kameror väcker sådana känslor hos så många? Och varför finns över huvud taget behovet hos så många att dissa något som de själva inte ens är intresserade av?

När det gäller Leica verkar det finnas tre läger. Dels finns de som av någon anledning tycks hata märket och allt vad de anser att det står för, inklusive användarna som anses vara en bunt mindre vetande stofiler. Sedan finns just dessa stofiler som lyfter märket till skyarna just för att det står Leica på prylarna. Sedan finns också en stor grupp som plåtar med Leica-M för att de gillar kameratypen och hur den fungerar.

Jag räknar mig själv till den sistnämnda gruppen. För mig är det en självklarhet att Leica-M inte passar alla, det är en kamera som dels funkar optimalt för ett ganska snävt brännviddsområde, upp till 75 mm som jag ser det. Dessutom är den utan såväl avancerad ljusmätning (om man kör den som mätsökarkamera) som autofokus. Mina analoga Leicor saknar också alla former av automatik.

Trots detta, eller i mitt fall snarare tack vare detta så är det den kamera som fungerar mest intuitivt för mig. I och med att jag måste vara medveten om till exempel ljusets skiftningar när jag är ute och hela tiden anpassa tid och bländare för detta blir jag mer skärpt. Detta är något som går helt automatiskt och inget jag tänker på, men det håller mitt ”fotoöga” igång på något sätt.

Om jag plåtar med vidvinklar brukar jag ha avståndet förinställt så att jag får det skärpedjup jag behöver, med andra ord är kameran redo att avfyras utan någon annan förberedelse än att sikta den mot det jag vill ta en bild av. När jag går runt med kameran är den också intuitiv på så sätt att sökaren fungerar som ett fönster med markeringar i stället för något jag måste sikta igenom.

Jag ser vad som händer utanför ramarna och just detta att rama in bilden blir rent bokstavligt när jag plåtar med Leican. Jag ser bilden, lyfter upp kameran, ramar in och trycker av. Jag behöver alltså inte jaga bild med sökaren så som jag upplever att jag behöver göra med en slr eller elektronisk sökare.

Den smidiga hanteringen beror också på att jag kör med fasta brännvidder, och att dessa finns i ryggmärgen så att säga. Men som sagt detta är inte en fotograferingsstil som tilltalar alla, långt där ifrån och för dem är det heller ingen optimal lösning med en Leica-M.

Bonusbild plåtade med Nikon D7100 och Zoom-objektiv! 

Men för att knyta tillbaka till början: Varför går så många i taket så fort namnet Leica dyker upp? Många hänvisar till de höga priserna till exempel, och visst kostar det en hel del. Men om man ändå inte tänker köpa så borde väl inte det spela någon roll? Den enda gång jag kan se att detta skulle ha betydelse är om jag vill ha men inte tycker att jag har råd? Om vi tar den senaste Leica-M digital så kostar den strax under 60 000, visst en herrans massa pengar, men det är ju ungefär vad man får betala för Canons värsting också till exempel?

Nu kommer givetvis en del att hävda att Canonkameran kan en massa mer, men då missar man nog en viktig poäng: det är kanske så att Leican är minimalistisk för att fungera optimalt inom ett ganska snävt område? Dessutom är inte de elektroniska finesserna det som kostar speciellt mycket vid tillverkningen, samma finesser finns i stort sett redan i de olika märkenas instegskameror.

Men som sagt, om man skaffar en Leica-M gör man det för att man gillar sättet den fungerar på, vill jag ha en Canon/Nikon så skaffar jag en sådan i stället. Just där tycker jag att många kritiker går vilse, på samma sätt som en Canon/Nikon inte är ett alternativ om man söker en Leica-M är givetvis inte en Leica-M ett alternativ om man söker en dslr. De olika kameratyperna vänder sig till helt olika målgrupper, det skulle kännas befriande om de värsta surkartarna, oavsett läger, insåg detta.

När det gäller den svindyra optiken, så får man det man betalar för. Att göra extremt väl korrigerad optik kompakt och i relativt sett små serier kostar pengar, mycket pengar. Sedan är det upp till var och en att avgöra om man tycker att det är värt de kostnaderna, men om man inte själv ens är intresserad av kameratypen för nämnda optik kanske det inte heller är speciellt meningsfullt att ha en massa åsikter?

2013-10-21 09:20   tomazon

Det är väl jättebra för märket att just den här diskussionen finns? Marknadsförarna gnuggar sina händer.

Själv har jag ingen erfarenhet av Leica, så det skulle vara kul att prova - men jag tror inte jag skulle köpa en om det nu är som du säger: "det är kanske så att Leican är minimalistisk för att fungera optimalt inom ett ganska snävt område..."

Hur som helst är det bara bra att det finns många olika produkter som uppfyller olika människors behov.

Ha det bra Affe!

mvh Tommy

Besvara

Svar från alf109 2013-10-21 09:26

Jo ur ett marknadsföringssyfte är det säkert positivt.
Det jag ledsnat på är bara att ideligen idiotförklaras av en massa tyckare som inte vet vad de snackar om. :)
-affe

Svara

2013-10-21 09:51   D76

Valet är fritt. Så länge du har pengar är det ditt!

Besvara

2013-10-21 10:01   vaktmästaren

I en annan blogg, som delvis också handlar om Leica skrev jag en kommentar om min gamla Leicautrustning.
Inlägget var som följer.
För många år sedan hade jag en Leicautrustning som jag tyvärr "övertalades" om att byta bort när Nikon lanserade sin F4.
De Leicaprylar jag hade var dessa:
Leica M3, svart
Super Angulon 21 mm med sökare
Summicron 35 mm med sökarförsats, "glasögon"
Summicron 50 mm
Summicron 90 mm
Summaron 135 mm
Telyt 200 mm inkl spegelhus
Original Benserväska med specialgjorda “boxar” för varje objektiv
Plus lite annat smått o gott: kassetter, bordsstativ, kulled m.m.
Nu, vid mogen ålder, förstår jag hur dum jag var! ;-)
Gissa om jag än i dag ångrar bytet?

Besvara

2013-10-21 10:01   Peter-L

Det finns väl ingen anledning att "hata" en Leica! Det är en fantastisk maskin, även om jag inte hållit i en på en bra stund. När jag va tonåring hade jag konstant tillgång till M2 och M3.... M3 mest och den va fin. Dagens hus ser ju mer eller mindre lika fina ut så.... Jag tycker däremot att tekniken i övrigt kommit så pass långt, så att den kanske till och med gått förbi... Och med rätt inställningar, kan man ju plåta med en ditigal på samma sätt så...
För mig står Leica för kvalitet och smidighet. Talar man optik så blir det väl nästan ännu bättre. Men att "hata", eller "dissa" den som så... nej nej... Däremot så skulle jag inte köpa en idag, tror jag. :) Man kan ju beundra hur de lyckas uppräthålla sin status, i ett "kamerakrig" som är mer än tufft idag. Frågan som jag ställt mig tidigare är, då gamla "ambasadörer" dör ut, kommer den att överleva? Jag hoppas det men...

Det är en fin maskin med sin optik!! Ha en fin dag! //Peter

Besvara

2013-10-21 10:09   Johan

Hear hear!

Många bra poänger. Jag blir själv väldigt frustrerad när det diskuteras pengar i Leicasammanhang. Mest av den anledningen att jag inte förstår problemet. Tycker man det är för dyrt köper man inte. Jag är helt övertygad om att de personer som köper en Leica fullt medvetna om vad en Leica är, extremt sällan blir besvikna och känner sig lurade på pengarna. De analoga kamerorna har dessutom den fördelen att de knappt tappar i värde.

I mitt fall gick jag från dslr till analog Leica och har aldrig ångrat mig utan snarare förbannat mig för att jag inte provade en tidigare. För mitt fotostil kan jag inte tänka mig en roligare kamera. Om jag tar bättre bilder? Ingen aning men jag tar minst lika bra och har förbannat mycket roligare på vägen.

Nästa mål är att spara ihop till en digital Leica också och med tanke på M9:s dalande priser är det nog inte så långt borta.

Mvh

Besvara

2013-10-21 11:12   elgenper

Det verkar som om många av ´hatarna´ är prylkåta skolgabbar som dödförklarar Leica så fort de läser specifikationerna för någon nylansering österifrån.... Mer seriösa personer kan förvisso välja bort Leica för egen del, ofta på goda och genomtänkta grunder, men hat brukar det inte vara som styr dem.

Själv känner jag, som gammal Leicaanvändare att jag äntligen ´kommit hem´ igen med min M9. Hem till min fina M2-tid, men med alla digitalteknikens fördelar.

Och priset? Ser jag tillbaka på totalkostnaden under min digitala tid så är det perioden före Leica som verkligen kostade.... Hela tiden nya ´kompromisskameror´, som efter något år såldes med enorm förlust för att köpa nästa... M9 bara går och går, jag stortrivs och slipper lägga ut nya pengar. Tester har jag slutat läsa. Leica är dyrt att köpa men billigt att äga....

Besvara

2013-10-21 12:02   TomasKronberg

Jag tycker också det är konstigt att Leica åstadkommer så mycket känslor... Speciellt konstigt är det när vissa personer dömer ut kameran och objektiven utan att någonsin haft ett negativ eller en original digitalfil att bedöma. Eller fotograferat med någon Leica.

Dyrt? Javisst, men Leitz grejor är bra och det är nästan aldrig någon som ifrågasätter att deras objektiv är bland de bästa eller kanske rent av de bästa som finns. Sedan är det ju så att man får betala rätt mycker för små kvalitetsförbättringar i det övre kvalitetsskiktet. Gäller för ljudprylar också . Mick Jagger köpte en vinylskivspelare för en miljon. Hur mycket bättre är den än en för t.e.x. 100000:-?

Vissa klagar på att Leica inte har så mycket "finesser" - det är det jag uppskattar, man får tänka själv och när man väl fått "kläm" på det hela finns inga större begränsningar. Man slipper oroa sig för att det är någon inställning djupt nere i någon meny som man glömt eller satt fel, man känner det mer som om man hade kontroll över kameran, inte som en dator som gör saker bakom ryggen på en. Som du skrev: elektronik är billigt men det viktigaste på en digitalkamera är ju sensorn och objektivet man sätter på (och då är vare sig objektivet eller sensorn digitala!). Vad behöver man mer än kontroll över bländare, tid, ljusmätning och ISO-känslighet? Javisst, det är bekvämt med autofokus, det tycker jag också. Men man kan klara sig utan det också i de flesta situationer (ska man fotografera sport och fåglar kanske man inte ska välja Leica M).

/Tomas

Besvara

2013-10-21 13:08   syntax

Jag skulle väl ändå gissa att det handlar mest om pengarna. De som vill ha, men inte har råd blir purkna och vill kanalisera sitt missnöje. På 1970-talet när Leicapriserna var mer i paritet med mycket annat på marknaden, existerade inte den här diskussionen.

Besvara

2013-10-21 13:38   Johan Pihl

Jag håller med dig fullt ut, Alf.

Besvara

2013-10-21 17:42   Nils Bergqvist

Det är väl ungefär som när någon köper en glasvas för 5-10.000, och får en massa sura kommentarer vilken idiot den är, från arbetskamrater/kompisar som själva inte är främmande för att lägga ut 40.000 för en älgbössa eller en åkgräsklippare.

Besvara

2013-10-22 07:44   alf109

Tack ska ni ha för era kommentarer och reflektioner.
-affe

Besvara

2013-10-23 13:17   Carl

I ungdomens vår fanns det två kameror som hägrade för mig - oåtkomliga p.g.a. priset: Leica och Hasselblad. Jag kom aldrig att hålla någon av dem i handen än mindre fotografera med dem men de kamerorna skulle jag ha.

Nu har jag köpt en Canon digitalkamera för närmare trettio tusen men fortfarande är jag sugen på en analog Leica/ Hasselblad. Löjligt!?

Besvara

Svar från alf109 2013-10-23 19:25

Hej Carl.
Jag plåtar både med Hasselblad och Leica och det är aldrig fel. ;)
-affe

Svara